För ett antal år sedan var jag med i en skrivarcirkel i Malmö. Vi skulle lära oss att skriva dramatik och Christina Claesson var vår inspirerande läromästare. Det hela försiggick i Studioteaterns regi. Det var timmar som gav mer än Kasparovs samlade partiskatt. I den lilla gruppen fanns bl a Cristina Gottfridsson och Oline Stig, som båda gick vidare och numera försörjer sig på sitt skrivande.
Vid en träff diskuterade vi humorns gränser. Kan man skämta om allt? Någon nämnde barncancer och vi var överens om att det väl trots allt finns gränser. Men ibland verkar dessa gränser otroligt snäva. Kan man skämta om den svenska läkarutbildningen? Om läkarutbildningen i Danmark? Om den på Filippinerna?
Frågan kan ställas efter höstens säsongsupptakt på Desperate Housewives. I en scen menar en gynekolog att Susan kanske har drabbats av klimakteriebesvär. Hennes kommentar: "OK, before we go any further, can I check these diplomas? 'Coz, I just want to make sure they're not from some school in the Philippines."
Jag ser inte serien i fråga och tycker inte att kommentaren är särskilt rolig, men har svårt att förstå de krav på censur som har framförts på Filippinerna. Här ett nyhetsinslag från filippinsk tv. Filippinernas ambassadör i USA överlämnade en formell protest, och en protestlista på internet har samlat över hundra tusen namn.
Följden är att producenten har klippt bort scenen och bett om ursäkt. När avsnittet dyker upp i svensk tv så lär det bli den stympade versionen.
