fredag 8 april 2011

Lido Adriano Open – del 4

Pier Luigi Basso ingjuter skräck i gubbarna. Foto: Mishko Tutkovski

Jag anade att den där fjortonåringen skulle ställa till med problem i sjätte ronden. Bjørn bad mig att plocka poäng mot Pier Luigi Basso, så att han slapp att spela mot honom i nästa rond. Vi känner samma fruktan inför uppåtgående juniorer. Själv räknade Bjørn kallt med att förlora mot GM Sarunas Sulskis - vilket han också gjorde.

Pier Luigi Basso – Lars Grahn
Ponziani (C 44)
1.e4 Sf6 2.d3
När jag berättade för grannen Stellan att jag tänkte börja spela Aljechin, förklarade han att många skulle svara med 2.Sc3 för att undvika Aljechinteorin. På något vis kände jag mig stärkt av att Basso förmodligen visste mindre om Aljechin än jag.
2...e5
Kungsgambit 2.f4 med d2-d3 och därigenom instängd vitfältslöpare kan jag stå ut med.
3.Sf3 Sc6 4.Sbd2 Lc5 5.Le2


Här ägnade jag massor av tid på att försöka beräkna konsekvenserna av ett par intressanta möjligheter. Först kollade jag på 5...Lxf2+!? 6.Kxf2 Sg4+ 7.Kg3 Se3 8.Dg1 Sxc2 9.Tb1 och såg ingen möjlighet att nita vits exponerade kung. Jag kollade också på 5...Sg4 6.0-0 Lxf2+!? 7.Txf2 Se3 8.De1 Sxc2 9.Dd1 Sxa1 och räknade med att springaren i hörnet var såld och betraktade ställningen som mycket oklar. I efteranalysen förklarade Basso att han över huvud taget inte sett dessa båda möjligheter ... Min slutsats blev att jag inte skulle ge mig in på något oklart när jag ändå stod helt okej. Den här gången kände jag mig inte som en förlorare i öppningsduellen. Tvärtom, skulle jag vilja säga.
5...0–0 6.c3 d5 7.0–0 dxe4 8.dxe4 a6 9.Dc2 Lg4 10.h3 Lh5 11.Sc4 De7 12.Lg5 h6
Jag ville att löparen skulle dra sig tillbaka samma väg den kom eller släppa kontrollen över e3.
13.Lh4 b5 14.Se3
Wahlboms regel går väl ut på att en dubbelbonde i centrum alltid är bra, och Basso hade inget emot att öppna f-linjen. Det jag såg framför mig var en svag e4-bonde.
14...Lxe3 15.fxe3 Dc5 16.Lf2 Lg6 17.Ld3 Tfe8
Min plan var att öka trycket mot e4 med Sd8-b7-d6 och Dc6.
18.Sh4 Lh7


19.Sf5!?
I stället för att se e4-bonden förtvina offrar han den för motspel. Kanske är fjortonåringen trots allt det stormästarämne som italienarena talar om.
19...Lxf5 20.exf5 e4 21.Le2


Vill ha, vill ha, vill ha! I det här läget tänkte jag inte på mycket annat än att jag ville ha den där bonden som jag siktat in mig på. Coole Fritz säger bara: ”Ta det lugnt, du har terrängövervikt och han sitter med ett dåligt löparpar. Öka trycket och tänk mindre på det materiella. Efter 21...Sb4 22.Db1 Sbd5 har du stor fördel.” Men det är faktiskt okej även att inkassera.
21...Dxf5 22.Lh4 Dg6 23.Lxf6 gxf6 24.a4 Tab8 25.axb5 axb5 26.Ta6 Te6


Här hade jag arrangerat en liten fälla som han missade. Å andra sidan är det inte säkert att han har något bättre. Jag hotar att aktivera springaren via e5.
27.Lg4 Sb4! 28.cxb4 Txa6 29.Dxc7 Tba8 30.Lf5 Dg5 31.Tf4 h5 32.Lxe4


Min ursprungliga tanke var att spela 32...Te8 med eventuell dubblering på e-linjen och det borde jag också ha gjort. Det är en utmärkt plan. I det här läget hade jag sju minuter (plus halvminutstillägg efter varje drag) kvar för nio drag fram till tidskontrollen. Det är inte någon överhängande tidsnöd, men det räcker för att stressa mig till att dra snabbt för att slippa dra snabbt längre fram. Det finns ingen rim och reson i det beteendet och ändå upprepas det gång på gång.
32...T8a7?! 33.Db8+ Kg7 34.Lf5


Nu faller 34...Dg3?? på 35.Tg4+. Det är viktigt för svart att han har damen på diagonalen b8-h2 av den anledningen. I mitt stressade tillstånd missade jag nu den fara som lurade. Jag borde ha trampat på bromsen och spelat 34...Ta8 35.Dc7 T6a7 36.Dd6 Ta6 (eventuellt kan svart fortsätta pressa med 36...Kh8 med planen Tg8) 37.Dc7 T6a7 med remi.
34...Te7??
Så var den dagen förstörd.
35.h4!
Jag hade alltså missat de ödesdigra konsekvenserna av detta drag. Enda sättet att kämpa vidare är nu 35...Dg3 36.Tg4+ Dxg4 37.Lxg4 hxg4, men det slutspelet ser besvärligt ut för svart.
35...Dh6 36.Tf3


Här förpassades jag till ett chocktillstånd. Jag har förresten skaffat ett EU-kort till den här Italienresan, ett sådant som man beställer från Försäkringskassan och kan komma till användning om man behöver sjukhusvård i ett annat EU-land. Det gick förvånansvärt lätt att skaffa. Bara en liten utvikning för att försöka förmedla vad jag kände när jag upptäckte vad jag hade ställt till med.
36...Txe3 37.Dg3+ Kf8 38.Txe3 uppg.
Efter att ha slickat såren tycker jag ändå att det här partiet gav mig en hel del. När jag ser tillbaka på de sju ronder som har spelats så är jag kanske trots allt mest nöjd med två av mina förlustpartier, de som jag har publicerat här på bloggen.

Vinsten i sjunde ronden mot irländaren Patrick Daly lindrade smärtan. Två ronder kvar och jag har 3,5 poäng. Bjørn har en poäng mer och ligger bra till för att ta hem det speciella veteranpriset. För tillfället står det främst mellan honom och GM Yair Kraidman. I morgon har Bjørn svart mot - Pier Luigi Basso, medan jag har svart mot Stewart Reuben, mannen bakom Gibraltar Open och ett otal andra turneringar.