måndag 2 oktober 2017

Schackpartier i nytt sken

Bent Larsen spelade en match mot Deep Blue (vars drag utfördes av Murray Campbell) i Köpenhamn 1993 och vann med 2–1. Foto: LG

Mycket har förändrats sedan datorerna klampade in i schackvärlden och orsakade en revolution på gott och ont. Det positiva är att vi har fått ett nästan helt tillförlitligt analysverktyg, det negativa att vi har fått ett nästan helt tillförlitligt analysverktyg.

När jag var redaktör för tidskriften Korrschack var min huvudsakliga uppgift att gå på djupet med korrpartier där de båda kombattanterna hade anlitat de starkaste analysprogrammen på kraftfulla datorer. Mina verktyg är trubbigare vilket innebar att jag fick lägga ner massor av tid på att kommentera varje parti och använda min känsla för spelet när jag skulle orientera mig i variantsnåren. Det finns inga genvägar när man ska kritisera drag som exempelvis utförts i en VM-final där spelarna är rustade till tänderna. Den lättjefulla varianten är att strunta i att leta fram de bästa korrpartierna och i stället förvandla tidskriften till en resultatbulletin. Det var absolut inte aktuellt eftersom resultaten finns tillgängliga snabbt och komplett på internet.

Jag fick trots allt avnjuta många helgjutna korrpartier och det kunde vara en njutbar seglats. Det som skymde solen var att de inblandade spelarna inte sällan missade hur djupsinnigt de hade spelat. Det tar bort en del av glansen kring pärlorna. Det borde vara varje korrspelares skyldighet att verkligen förstå de drag som datorn rekommenderar innan de utförs, men det kan naturligtvis inte regleras i ett regelverk. Alldeles för ofta lyser spelare i lånta fjädrar.

På senare år har alltså korrschacket förändrats i grunden. Numera är det mest en vetenskaplig syssla där man försöker finna sanningen i varje ställning. Kampmomentet har tonats ner och psykologiska överväganden i dragvalet finns inte längre. Nalimovs slutspelsbas är tillgänglig för alla och det har resulterat i en regel som säger att korrpartier kan avbrytas när det är sex pjäser kvar på brädet med hänvisning till facit. Jag tänker på det när närschacksspelare i världseliten snubblar omkring i dessa slutspel. Snart lär en slutspelsbas med sju pjäser vara allmänt tillgänglig och då blir det åter dags att ändra korrschackreglerna. Det är en utveckling som fått många att tappa intresset för korrschack.

Den nya tekniken ger oss möjlighet att skapa egna partibaser. Jag plockade fram mina gamla partiprotokoll med tanken att skapa en partifil. Det projektet lade jag ner efter att ha matat in ett par års produktion. Efter hand insåg jag att jag kastade bort tid på att skapa en fil med mestadels skräp. Jag mindes att jag hade vunnit en miniatyr mot Anton Fridh i Malmömästerskapet och hade för mig att det var ett glansparti. Men Fritz dom var hård: vi hade båda spelat som krattor. Då inleddes ett nytt projekt som gick ut på att förpassa gamla partiprotokoll till pappersåtervinningen. Nu är jag långt ifrån ensam om att ha spelat partier som måste omvärderas. Det gäller även stora mästares partier, och deras kommentarer för den delen.

I datoranalysen finner man ofta dåliga drag i gamla partier, men ibland kan datorn också erbjuda fantastiska alternativ som förhöjer upplevelsen av ett parti. Ta till exempel det damoffer som jag missade mot W. A. Linton i Whitby 1969 vilket jag skrev om i artikeln ”När fakta möter fiktion” i TfS nr 3/2016. Här ett exempel från Köpenhamnsmästerskapet 1955 som jag fann vid genomgång av Palle Ravns partier inför den artikel som jag skrivit om honom och som publiceras i nästa nummer av danska Skakbladet.

Palle Ravn – Thorkild Haahr 
Vit drar

Ravn slog vakt om sin fördel med 29.Dd4 och vann småningom partiet. Fritz briljerar med 29.Txe4!! med pjäsvinst eftersom 29...Dxe4 kan besvaras med 30.Lc2 Dc4 31.b3 med damfångst. Det var ingen av dåtidens kommentatorer som såg den finessen och det är inte mycket att säga om. Fjällen har fallit från våra ögon, och risken att vi blivit blaserade vid synen av vackra drag är överhängande.

* * * * *

OSLO. Det är tre svenska spelare i den öppna turneringen i Oslo Chess Festival och två av dem möttes i dagens rond:

Daniel Ronneland – Erik Blomqvist 
Vit drar

Det finns en god anledning att spela 25.Tc1 med möjlighet att så tillbaka med tornet i händelse av Sxc3+. Partifortsättningen visar varför.
25.Sc5? Sxc3+ 26.bxc3 Lc6! 27.c4


27...Lxb5
Svarts drömscenario: han får tillbaka pjäsen med mycket god ränta.
28.cxb5 Txb5+ 29.Sb3 Txb3+


Med två merbönder för svart var vinsten mer eller mindre säkrad.
30.Ka2 Te3 31.Thd1 Ta7 32.f4 Te2+ 33.T1d2 Txd2+ 34.Txd2 Tc7 35.Kb3 f6 36.Te2 Tc5 37.h3 h4 38.Te4 Kf7 39.Td4 Td5 40.Te4 f5 41.Te3 g5 42.fxg5 Kg6 43.g3 Kxg5 44.gxh4+ Kxh4 45.uppg.

Efter fem ronder leder Wei Chao Chu, John Bartholomew och Andriy Vovk på 4,5 poäng. Svenskarnas poängskörd: Erik Blomqvist 4; Thomas Ernst 3,5; Daniel Ronneland 3 poäng.

Resultatservice
Partierna genomspelbara