söndag 25 november 2018

Veteran-VM i Bled – rond 7

Efter sju ronder leder Vlastimil Jansa på 6,5 poäng.
Foto: wscc2018.european-chessacademy.com

Lördagen var fridag och arrangörerna anordnade en utflykt till Ljubljana i hällande regn. Det var avfärd klockan 8 på morgonen så det var ingenting för mig. Min tanke var att istället lära känna Bled. Om man googlar på denna ort får man massor av bilder på den vackra Bledsjön, sällan någon som visar bebyggelse. Jag ville upptäcka stadskärnan – men kunde inte finna någon. Inte ett enda torg, bara en mängd hotell. Turismen är den uppenbara huvudnäringen.

Kvinnan i receptionen höll med om att Bledsjön gör sig bäst om sommaren, men tyckte att den även var till sin fördel när den var omgiven av snö och när vattnet frusit på så pass att man kunde promenera till ön mitt i sjön. Under första veckan har jag sett blå himmel i ungefär trettio minuter. Folk talar i lyriska ordalag om den halvtimmen. Annars har det varit snö, regn och grått, grått, grått. Jag fick låna ett paraply i receptionen så att jag kunde komma iväg att köpa ett paraply. Under sådana dagar får man intala sig att det är extra mysigt att sitta inomhus och spela schack.

Nisse Renmans sista ord innan han satte sig ner för partiet mot Nuchim Rasjkovskij i rond 7: ”Hoppas att jag överlever de första femton dragen.” I förberedelserna hade han inte hittat en enda blotta i den ryske stormästarens öppningsrepertoar. Det blev en ny förlust för Nisse. Mina försök att väcka liv i honom före partiet misslyckades.

Jan-Olov Lind fick däremot in en vinnande prepp i den sicilianska Velimirovic-varianten. Han behövde bara addera fem drag till preppen innan motståndaren gav upp. Nu står både Nisse och Jan-Olov på 5 poäng.

Vid middagsbordet efter ronden var det en ovanligt tryckt stämning i svensklägret. Weine Nilsson vidarebefordrade Nils-Åke Malmdins idé om en svenskfest uppe i slottet, i samma stil som en tidigare norskfest. Nisse: ”Fest? Finns det inte nån bra begravning?” Jag anar stråk av norrländsk kärvhet när Nisse är på det humöret.

Jag hade svårt att bidra med glädje vid middagsbordet efter dagens katastrof:

Dietmar Vinke – Lars Grahn 
Svart drar

Min ursprungliga plan var att spela 21...Td7 och remi är ett troligt resultat. Men så drabbades jag av en obetvinglig lust att först driva tillbaka vits löpare – med över en timme kvar på klockan drog jag snabbt: 21...g5?? 22.Txe7+ Kxe7 23.Lxg5+ och vit vann. Tja, vad ska man säga? Amatörernas afton.

Inte nog med det, dessutom serveras inte längre Bledbakelsen i vår restaurang. Alla andra desserter ingår i vår helpension, men bakelsen i fråga måste man nu betala för. Restaurangchefen har agerat ungefär som en knarklangare. Först skapas ett behov: smaka gärna, det är gratis. Sedan när behovet är etablerat så kostar varan. Lömskt.

Fide-presidenten Arkadij Dvorkovitjs föräldrar är kända schackorganisatörer i Ryssland. Hans mor Galina är engagerad i det ryska veteranschacket och hon har kommit till Bled som åskådare. Hennes son Arkadij kommer möjligen också hit när VM-matchen i London är undanstökad. Det har jag snappat upp från säkra källor.

Resultat och partier.

Jag nämnde Sixten Jernberg i tisdags. Matti Svenn har en historia om honom och hans svåraste konkurrent i skidspåren:
Sixten Jernberg hade vinnarskalle och samtida med honom var Finlands vinnarskalle nummer 1, Veikko Hakulinen. Min pappa berättade att när dom möttes i skidspåren kunde det låta ungefär så här i uppförsbackarna (VM i Falun 1956): Först kom Jernberg som startade minuten före Hakulinen: ”Jävla skit, jävla skit.” Sedan var det Hakulinens tur: ”Satana perkele, satana perkele.” (ungefär: jävla skit, jävla skit).
När jag skrev boken När Bent mötte Boris och sista dansen med Lizzie fick jag god hjälp av Karsten Jacobsen med släktforskning. Nu har Karsten plockat fram många intressanta uppgifter om Bo Gustavsson Dettlow, som figurerade på bloggen i fredags. När familjen Dettlow emigrerade från Sverige (Strängnäs) 1928 tog de en atlantångare från Bremerhaven till Santos i södra Brasilien. Då var Bo fjorton år. Han deltog alltså i brasilianska schackmästerskapet 1962 och dog 1990. Det finns mycket mer att berätta om denne man. Jag måste pumpa Herman van Riemsdijk på information innan vi lämnar Bled. Jag skymtar ett fängslande människoöde. Det lutar åt en artikel …