måndag 25 februari 2019

Lördagspromenad i Köpenhamn

Den vindögde blinkmördaren. Foto: Rolf Olsson 

Det har varit lite semesterkänsla i veckan som gick och jag är mycket tacksam att Max Wahlund ställde upp som bloggarvikarie. I lördags blev det en nostalgitur genom Köpenhamn. Jag sitter ofta och skriver på kaféer och jag har en del favoritställen. Ett av dem var ruffiga Klaptræet vid Kultorvet. Det kaféet har gått hädan, i de lokalerna finns nu en uppsnofsad variant med namnet Skaal. Det finns inte med på min lista över mysiga skrivarställen. Sådana egenskaper sitter inte i väggarna, det går inte i arv.


Skaal – här fanns tidigare Klaptræet. Foto: LG 

Till syvende och sist – eller til syvende og sidst, som danskarna säger – handlar det om att finna nya favoritställen när de gamla tappar stilen eller försvinner. Mest saknar jag Copenhagen Street Food på Papirøen. Så här långt kan Reffen inte betraktas som ett fullgott alternativ. Jag valde att luncha i Torvehallerne den här gången.


Torvehallerne, Köpenhamns största saluhallar. Foto: LG 

Bakom ett plank på Sankt Peders Stræde ligger Valkendorfs Kollegium. I min ungdom var jag där ibland och då var det Gerner Carlsson som bjöd in. Jag kommer inte ihåg vilken schackklubb han representerade men jag minns att han var Dansk Skak Unions samlade opposition. Och han var huvudansvarig för kollegiets vinkällare, en naturlig festarrangör med andra ord.

Vid den tiden var jag maximalt vindögd vilket var en klar nackdel vid en tillställning på kollegiet. Återkommer till det.

Två vänner i teatervärlden, Christina Claesson och Cristina Berglund (numera Gottfridsson), lovade mig en blombukett med en ros för varje år jag varit ballögd, om jag parallelliserade mina ögon med hjälp av en operation. Det avgjorde naturligtvis saken, det blev operation och en stor bukett. Och då är jag tillbaka på Valkendorfs Kollegium. Det fanns olägenheter med att vara vindögd och det skrev jag om i ett kåseri i Sydsvenska Dagbladet den 8 maj 1998:

Den vindögde blinkmördaren 
Var Jean-Paul Sartre vindögd? Jag har anledning att tro det.  
I Fredrik Ekelunds debutroman Stuv Malmö, kom! har jag fått smeknamnet Spjälstaketet och författaren har gjort en liten beskrivning av det mest karakteristiska i mitt utseende vid den tiden: ”Spjälstaketet med ögon som Jean-Paul Sartre, som gjorde att han på en och samma gång kunde ha full kontroll över både a1 och h8.”  
För den som inte känner till schackbrädets koordinatsystem kan jag berätta att fälten a1 och h8 är placerade i diagonalt motsatta hörn. Det krävs med andra ord att man är vindtirig för att kunna betrakta dessa båda fält samtidigt. 
Det låter kanske som om jag hade en fördel av att skela med ögonen, men det är knappast sant. Den som dras med detta handikapp kan nämligen bara använda ett öga åt gången. Hjärnan klarar inte av mer, inte ens Sartres.  
För egen del anlitade jag mitt vänstra öga medan det högra fick fria tyglar. Det var alltid på drift. Och jag var maximalt vindögd.  
Det var besvärligt när jag satt i ett större sällskap. Jag kunde ställa en fråga till personen mittemot och få svar av någon som satt längre bort till höger.  
Ibland kunde det hända att jag inte besvarade en hälsning från höger av det enkla skälet att personen i fråga sökt kontakt med mitt passiva öga. Ville det sig illa kunde jag då betraktas som högfärdig.  
Värst var det under ett besök på Valkendorfs Kollegium på Sankt Peders Stræde i Köpenhamn. Jag var där för att hälsa på kompisen Gerner, stolt föreståndare för studenthemmets vinkällare. Det var riktigt trevligt tills en medlem i den danska intelligentian föreslog att vi skulle leka mördarleken. På den här sidan Sundet är det en vanlig lek på barnkalas.  
Självfallet fick även jag spela rollen som mördare och folk dog som flugor till höger och vänster. En blinkning resulterade ibland i att två studenter fick sätta livet till. Det var inte särskilt roligt.  
Undrar just om Sartre hade samma problem.  
För sju år sedan lät jag en ängel vid namn Eva Maly flytta på muskelfästena i höger öga, och plötsligt kunde jag se folk i ögonen utan risk för missförstånd.  
Då uppstod nya problem, men de var av övergående natur. En bankkassör på en filial vid Stortorget förklarade att jag inte gärna kunde vara densamme som var avbildad på id-kortet. Den man som stod framför henne var ju inte vindögd. 
Efter en vidlyftig föreläsning om operationen och dess följder kunde jag få mina pengar. Då hade hon först konsulterat sina kolleger. Filialen är numera nedlagd. Jag är inte ett dugg överraskad.  
Efter den lyckade operationen kastar jag mig glatt in i mördarleken och nu tar jag livet av folk på ett mindre slumpartat sätt. Den enda nackdelen är att jag inte längre har några påtagliga likheter med Sartre. 
Vid den tiden var jag under en säsong också kåsör i Sveriges Radios populära program Karlavagnen. Större publik har jag aldrig haft. Det rörde sig om ett antal hundra tusen lyssnare. Sedan tog jag mitt pick och pack och återvände till schackvärlden.



Bakom planket framträder Valkendorfs Kollegium. Foto: LG 

Det finns en parallellgata till Sankt Peders Stræde med större schackanknytning: Studiestræde. Jag stannar framför Studiestræde 13, tittar upp mot andra våningen och låter fantasin flöda. Där uppe sitter Jens Enevoldsen i min fantasi och väntar på sin gode vän Niels Granberg. Jag öppnar min axelväska och tar fram boken Hilsen til Jens Enevoldsen (1977) och läser inledningen i Granbergs bidrag Skak og musik – et dobbeltportræt:

Den krystalklare logik i Johann Sebastian Bachs næsten matematisk udformede ”Kromatisk fantasi og fuga” rammer mit øre på andensalen i Studiestræde nr. 13. Jeg er på vej til en ”lyntime” med skak og musik hos Mester Jens. Ved min telefoniske henvendelse forud for besøget er jeg af studiestrædebeboeren med dennes sædvanlige sunde sans for økonomi blevet overbevist om, at velkomsten ikke vil forme sig mindre hjerteligt, og at jeg formentlig ej heller vil tage skade på hverken sjæl eller legeme ved at medbringe et par pilsnere.


Studiestræde 13. Foto: LG

Boken gavs ut med anledning av Jens Enevoldsens 70-årsdag. Han dog tre år senare. Som jag berättade här på bloggen för ett par veckor sedan håller jag på att förbereda en artikel om Mester Jens till danska schackförbundets medlemstidskrift Skakbladet. Då vill jag ha nya infallsvinklar. När jag skriver en biografi vill jag att läsaren ska lära känna schackmästaren i fråga, förstå hens drivkrafter, sorger och glädjeämnen.

På en staty utanför Det Kongelige Teater sitter Ludvig Holberg med sin käpp. Den käppen dyker upp i en artikel i TfS 1/2019. Den har en liten gnutta schackanknytning men jag tänker inte arrangera någon gissningstävling. Artikeln har fått rubriken ”Ored Karlin – schackmästaren som offrade allt”. Den har tillkommit efter mycket omfattande research. Jag kan inte lägga lika mycket tid på Jens Enevoldsen men hoppas ändå på ett bra resultat.


Ludvig Holberg med käpp utanför Det Kongelige Teater. Foto: LG 

* * * * *

Jag håller tummarna för att Skakforeningen Øbro vinner danska division 1, grupp 1, och avancerar till högsta divisionen. Det ser mycket bra ut inför sista ronden. Med Øbro tillbaka i danska elitserien ges chansen att se elitserieschack med svenska spelare i aktion i centrala Köpenhamn, på gångavstånd från Østerport station. Något sådant kan alltså den stora stadens centrala delar inte erbjuda denna säsong.


Igor Teplyi mot Tiger Hillarp Persson i danska elitserien.
Foto: ThomasVestergård / Dansk Skak Union  

Igår spelades rond 7 i danska elitserien med fem svenska spelare på plats:

Team Xtracon Køge – Hillerød 5,5–2,5
4. Hans Tikkanen – Tim Jaksland 0-1
7. Björn Ahlander – Thomas Svenninggaard 1-0

Nordkalotten – BMS 3,5–4,5 
1. Jonny Hector – Tobias Rostgaard 0-1
2. Christian Jepson – Martin Haubro 0-1

Brønshøj – SK 1968 4,5–3,5
1. Tiger Hillarp Persson – Igor Teplyi remi

Som jag förklarade redan före seriestarten kommer Team Xtracon Køge att ta hem guldet.

Eduardas Rozentalis, Team Xtracon Køge – Nikolaj Borge, Hillerød 
Svart drar

23...Txf5?
Tanken var förstås att när vit slår tillbaka med damen så följer d7-d6 med dubbelhot mot c5 och f5. Som så ofta finns det en förarglig hake.
24.Dxf5 d6 25.e6!



25...dxc5(?)
Nu blir det ett abrupt slut på eländet, men efter exempelvis 25...De7 26.Sd3 hänger det en lagerkrans runt halsen på e6-bonden.
26.Df7+ uppg.
Efter 26...Kh8 27.e7 är det matt på gång.

Resultatservice