Parham Maghsoodloo kom billigt undan mot Nils Grandelius. Foto: Lars Grahn
När Parham Maghsoodloo kommer till kommentatorrummet brukar han inleda med en bra sammanfattning av sitt just avklarade parti. Idag var han glad att ha klarat livhanken mot Nils Grandelius: ”Jag måste ha varit –3 vid nåt tillfälle. Jag hade mycket tur.” Det vi får se gång på gång i efteranalyserna är absolut objektivitet av alla, något som man inte sällan kan sakna när amatörer bedömer sina partier. Här en kritisk ställning:
Parham Maghsoodloo – Nils Grandelius
Svart drar
I partiet följde 25...Txd3 26.Txd3 cxd3 27.Dc4 (Parham: ”Det var min bästa ställning i partiet – och jag var mycket glad att jag hade bonden på h3.”) 27...Dd7 28.Tb1 Tc8 29.Db3 Tc3 30.Db4 Tc2 31.b6 remi.
Nils förklarade att han hade räknat fel och att han i stället borde ha slagit på d3 med bonden. Det var också den rekommendation som Yasser gav under partiet, han ville att tornet skulle stå kvar på a3 och vara uppvaktat av damen på e7. Svart har goda vinstchanser efter 25...cxd3! 26.e5 Tdc8 (det tar bort vits lust att spela Lg5) 27.Da1 (om 27.Db2 så följer ändå 27...Lxb5 – eftersom damen har ett indirekt hot mot a3) 27...Lxb5
analys
och vit har inte kompensation för bonden.
Tiger Hillarp Persson kom billigt undan mot Liviu-Dieter Nisipeanu. Foto: Lars Grahn
Liksom juniorvärldsmästaren kom Tiger Hillarp Persson billigt undan med remi. Det var efter en hård pärs mot Liviu-Dieter Nisipeanu.
Gawain Jones och Pentala Harikrishna ryckte i täten med vinster mot Ivan Saric respektive Nihal Sarin. Harikrishna visade att inte alla slutspel med olikfärgade löpare är remi. Med lite hjälp av motståndaren kan det ordna sig.
Gawain Jones lyckades dribbla bort Ivan Saric. Foto: Lars Grahn
Det indiska mötet mellan Pentala Harikrishna och Nihal Sarin slutade
med vinst för den högre rankade Pentala. Foto: Lars Grahn
Rond 4
Pentala Harikrishna – Nihal Sarin 1-0
Parham Maghsoodloo – Nils Grandelius remi
Gawain Jones – Ivan Saric 1-0
Tiger Hillarp Persson – Liviu-Dieter Nisipeanu remi
Partierna
Ställningen efter fyra ronder:
Pentala Harikrishna och Gawain Jones 3; Parham Maghsoodloo, Liviu-Dieter Nisipeanu och Tiger Hillarp Persson 2; Nils Grandelius och Nihal Sarin 1,5; Ivan Saric 1 poäng
Rond 5 (tisdag kl. 14)
Ivan Saric – Pentala Harikrishna
Nihal Sarin – Parham Maghsoodloo
Nils Grandelius – Tiger Hillarp Persson
Liviu-Dieter Nisipeanu – Gawain Jones
* * * * *
Jubileumsturnering i Alingsås
Rauan Sagit och Ulf Andersson leder en nattlig analys i Alingsås. Foto: Max Wahlund
MAX WAHLUND:
I helgen firade Alingsås SS 100 år med en originell turnering – närmare 30-talet par kämpade om ganska väl tilltagna priser under kristallkronorna på Grand Hotel i den västgötska staden. Formatet var detsamma som vid 60-årsfirandet 1979, då Ingemar Vulcan och Hans Friberg segrade tämligen överlägset. I år var det Evgenij Agrest och Rauan Sagit som dominerade lika klart.
Som kanske framgått vid det här laget är jag en total turneringsjunkie. Jag kan inte hålla räkning på hur många jag har spelat de senaste tre åren men det måste vara åtminstone ett trettital, eller mer. Av alla dessa har Alingsås jubileumstävling varit den kanske allra trevligaste, i hård konkurrens med Arboga förra året. Gemensamt för båda var en inramning utöver det vanliga, där man inte hållit så hårt på formerna utan där värme, humor och det sociala fått en stor plats.
Ändå har deltagarsiffrorna varit lite av en besvikelse för arrangörerna. I Alingsås hade man hoppats på mer än dubbelt så många som kom, och även till Arboga kom färre än väntat. Varför sviker schackspelarna?
Om detta kan man bara spekulera, men jag tror att schackspelare ofta är lite konservativt lagda. De vet inte vad de får i en ”one-off”-tävling. Hellre då en GP-tävling som är förutsägbar, garanterat välbesökt, alltid (trots vissa synpunkter ibland från enstaka spelare) välorganiserad. Du får dina snabbschackspartier, du får dina långpartier.
Inget ont om GP-serien – gudarna ska veta att jag är en stor anhängare! Nästa helg åker jag västerut igen, till Kvibergspelen (som för övrigt, enligt rykten jag uppsnappade i Alingsås, kommer att ta Västerås Opens plats i september från och med i höst). Men jag kan ändå tycka att det är synd att schack-Sverige inte kastar sig över de lite mer originella turneringarna, de som kanske finns en gång och sedan inte mer. Var annars kan man som vanlig klubbspelare få uppleva Rauan Sagit och Ulf Andersson analysera slutspel och vilda attacker en hel kväll? Var kan man sitta, herrar och damer tillsammans, och ta en drink på förre svenske förbundskaptenens kontor (Anders Wengholm) och skratta och höra och berätta anekdoter och schackhistorier? Här gjorde dessutom den ovanliga spelformen att man fick möta både sämre, bättre och jämspelt motstånd under de nio snabbschacksronderna. Och så fanns särskilda priser för damlag, allt detta faktorer som Susanna Berg Laachiri nyligen tagit upp i sin blogg.
Rent schackligt var jag personligen mest nöjd med mitt parti mot Jacek Gdanski.
Jacek Gdanski–Max Wahlund
Vit drar
Den polske stormästaren spelade 1.Tg6 och efter 1...Txf5 försvann alla bönder, remi.
Gdanski hade väldigt lite tid kvar. Efter partiet berättade han att han övervägt fällan 1.Kf7 g2?? 2.Ke6! och vit vinner. (1...Th7+ håller remi.) Det var snällt av honom att inte spela så, tycker jag, jag hade säkert fallit pladask ...
All heder till arrangörerna av turneringen och inte minst till Anders Wengholm. Jag lovar att komma även på 150-årsjubileet. Då är jag 96 år. Jag ska hitta nån lagkamrat, sen piskar vi skiten ur kidsen och skryter om det på Inte bara schack.
Resultatservice
