Franske teaterkritikern Georges Polti menade att ett litterärt verk kan baseras på 36 dramatiska situationer, varken mer eller mindre. Till exempel situation 1 – Bönfallande (Här krävs en förföljare, ett offer som ber om hjälp och en auktoritet vars beslut är ovisst.) Polti presenterade resultatet av sina studier i mitten på 1800-talet, men de diskuteras fortfarande i teaterkretsar.
Spielmanns systematisering av olika offer utgavs på svenska 1993 med titeln ”Konsten att offra i schack” (Spektra). Hans indelning är knappast kontroversiell. Säkert är det en god idé att tillgodogöra sig Spielmanns syn på olika kombinationsmotiv där ett eller annat offer ingår – medan dagens dramatiker sneglar på Poltis urgamla teorier.
Det som lockade fram dessa reflektioner är ett parti från en öppen turnering i Leiden.
Julian van Overdam - Joop Bakker, Philidor (C 41)
Leiden, Holland den 15 juli 2008
1.e4 e5 2.Sf3 d6 3.d4 exd4 4.Sxd4 Sf6 5.Sc3 Le7 6.Lf4 0-0 7.Dd2 d5 8.exd5 Sxd5 9.Sxd5 Dxd5 10.Sb5
10...Te8
Här kan man spekulera i hur van Overdams tankar gick. Han kan knappast ha trott att motståndaren satte bort damen med sitt senaste drag. Eller? Säkert såg han att 11.Sxc7? faller på avdragsschacken 11…Lb4+.
11.Dxd5??
Efter 11.Le3 är det jämnt skägg.
11…Lb4++
Förmodligen räknade van Overdam på olika avdragsschackar och missade att det blev en dubbelschack. Det blir som synes matt.
12.uppg.
Om Julian van Overdam hade haft mer schacklig allmänbildning hade han nog tänkt sig för tio gånger om innan han slog damen på d5. Vi känner igen kombinationstemat från följande klassiker:
Richard Reti – Savielly Tartakower, Caro-Kann (B 15)
Wien 1910
1.e4 c6 2.d4 d5 3.Sc3 dxe4 4.Sxe4 Sf6 5.Dd3 e5?! 6.dxe5 Da5+ 7.Ld2 Dxe5 8.0-0-0 Sxe4?
Tartakower räknade troligen bara med 9.Te1 där vit får tillbaka pjäsen med utjämning.
9.Dd8+!! Kxd8 10.Lg5++ Kc7
Eller 10...Ke8 11.Td8 matt.
11.Ld8 matt