- Klart jag gör. Det var ju han som brukade spela ett tidigt Df3 mot Caro-Kann.
Våra minnesbilder av schackspelare präglas inte så sällan av våra möten med dem över brädet. Vad de i övrigt har sysslat med förblir ofta okänt.
Häromdan kom brevbäraren med polska Magazyn Szachista nummer 7/08. Numret innehåller bland annat minnesartiklar om Stefan Witkowski (1931-2007) och Bogdan Pietrusiak (1933-2007). Det får mig att minnas partier som jag utkämpat mot dem.
Bogdan kom till Sverige i början av 1980-talet. Han hade spelat med i Malmö Open och när han skulle återvända till Polen var gränsen spärrad på grund av oroligheter på den polska sidan. Han stannade i Malmö och bodde där resten av sitt liv. Bogdan vann Malmömästerskapet 1982 och 1983. När jag mötte honom i det senare mästerskapet hade jag goda förhoppningar om att erövra MM-titeln. Men efter att ha spelat upp en vinstställning mot Bogdan började jag missa den ena goda fortsättningen efter den andra. Det slutade med en katastrof. Jag lät publicera partiet i Schacknytt nr 3/83 och min slutkommentar antyder att partiet betydde mycket för mig:
Det kändes som om jag hade spelat två partier och förlorat båda. När jag djupt bedrövad cyklade hem genom natten hejdades jag av två poliser, som hävdade att jag hade kört mot rött ljus. ”Sätt mej i fängelse, gör vad fan ni vill” ville jag utbrista men halade i stället fram protokollet, pekade på 53:e draget och förklarade med förtvivlan i rösten: ”Jag trodde att det var fritt fram.” Den ena kostapeln tittade på papperet, på sin kollega och sedan på mig. Han upprepade proceduren och skakade slutligen på huvudet. ”Du måste för helvete se upp!” Den kommentaren var överflödig.Mina minnen från partiet mot Stefan Witkowski beskrev jag i TfS nummer 3/04:
En lyckad svindel
När jag hade införskaffat Chessbase gjorde jag små utflykter i den stora partibas som följde med på köpet. Minsann om de inte fått med partierna från IM-turneringen i Slupsk 1978 där jag var en av tio deltagare. Härliga minnen väcktes till liv.
Anledningen till att jag fick en inbjudan till den turneringen var att jag hade härbärgerat ett par polacker, Jacek Bednarski och Henryk Dobosz, under Malmö Open. Det återgäldades rikligt. Jag fick goda villkor under mitt besök i Polen.
Under en av de första dagarna råkade jag göra ett svårt etikettsbrott. En av turneringsdeltagarna, Jan Adamski, kom fram och undrade om jag ville växla till mig zloty till svartkurs. Det lät som en bra idé och vi bytte sedlar. När Bednarski fick nys om det, gav han mig en avhyvling. Det kom som en överraskning. I min aningslöshet föresvävade det mig inte att även min välgörare Bednarski suktade efter västvaluta. När jag spelade mot honom dagen därpå blev jag krossad. Det kändes som en straffexpedition.
Tre poäng på de nio ronderna var ändå ett resultat bättre än det som professor Elo hade förutsagt med alla sina formler.
Det mest minnesvärda partiet spelade jag mot Stefan Witkowski. Han hade varit Polenmästare en gång i tiden och spelat med i en del större turneringar mot världsstjärnor som Tal, Spassky, Kortchnoi, Portisch, Geller, Timman osv. Det var en intressant utmaning.
Stefan Witkowski – Lars Grahn
Engelskt (A 17)
1.c4 b6 2.Sc3 e6 3.Sf3 Sf6 4.e4 Lb7 5.Ld3
En av Kortchnois gamla specialare.
5...d6 6.Lc2 c5 7.d4 cxd4 8.Sxd4 Le7 9.0-0 0-0 10.b3 a6 11.a4
Året därpå uppkom samma ställning i partiet Kortchnoi-Trois i fjärran Buenos Aires. Där följde 11...Sc6 12.Sxc6 Lxc6 13.Dd3 Dc7 14.Lb2 g6. Kortchnoi lyckades så småningom dribbla bort brasilianaren.
11...Dc7 12.Lb2 Sbd7 13.Tc1 Tac8 14.Kh1 Db8 15.f4 Da8 16.De2 Sc5 17.Tce1 Tfd8 18.Tf2 Tc7 19.b4 Scd7 20.e5 dxe5 21.fxe5 Sxe5!?
Det sätter i gång en malström av komplikationer. Det var lätt att avskriva alternativet 21...Se8 22.Lxh7+! Kxh7 23.Dh5+ Kg8 24.Dxf7+ Kh8 25.Dxe7 och vit vinner.
22.Dxe5 Sg4 23.Dxc7 Sxf2+ 24.Kg1 Lxg2!?
Jag hade naturligtvis inte några allvarliga förhoppningar om 25.Dxe7?? Sh3 matt, men hade räknat lite på 25.Kxf2 Lh4+ 26.Ke2 Txd4 och kommit fram till att jag skulle få bra kompensation för pjäsen. Så vitt jag minns fanns Witkowskis svar inte med i mina beräkningar.
25.Sd5!!
Den kulan visste var den tog. Efter 25...Lxd5 26.cxd5 Sh3+ 27.Kf1 eller 25...exd5 26.Txe7 dxc4 27.Kxf2 såg jag inte någon möjlighet att komma åt hans kung. Ur resignationen växte en obetvinglig lust att vilja ruffla. Ju vildare desto bättre.
25...Txd5!??
Det draget hade jag nog skämts för att göra i dag, men på den tiden var jag uppenbarligen skrupelfri. Det är kanske därför jag inte vinner lika många partier nuförtiden?
Det skulle inte förvåna mig om jag förde fram tornet med spelad självsäkerhet, som om det var ett seriöst menat drag. Det kräver en del skådespelartalang. Andra deltagare kom förbi, hejdade sig och betraktade misstroget ställningen. I ögonvrån kunde jag se stormästaren Wlodzimierz Schmidt stillsamt skaka på huvudet. De förstod ingenting och ändå allt. Jag försökte hålla god min i elakt spel.
Vad ska man säga om den här ställningen? Svart har fyra pjäser i slag av fem möjliga. Är det en dåre eller ett geni som sitter bakom de svarta pjäserna? Visserligen är både Tal och Grahn barrträd, eller tall och gran om vi ska vara petiga, men den likheten ska man nog inte hårddra.
En objektiv bedömning av ställningen utfaller sålunda: svart står på kanontorsk. Jag minns inte längre vad jag hade planerat på 26.cxd5 och har ingen aning om varför Witkowski inte spelade det.
26.Dc6??
Witkowski trodde kanske att han slogs mot ett taktiskt monster och att han skulle kunna tämja odjuret om han bara fick till ett dambyte. Det är först nu som jag med ett analysprograms hjälp inser att dambytet vinner för svart. Efter 26...Dxc6 27.Sxc6 står fortfarande fyra svarta pjäser i slag, men lustigt nog finns det en genial lösning: 27...Td2!!. Förutom att det hotar Sh3 matt gör tornet underbar nytta på andra raden, t.ex. 28.Sxe7+ Kf8 29.Kxg2 Sd3+ 30.Kf1 Sxe1 31.Kxe1 Txc2 och svart vinner.
26...Tg5!?
Det näst bästa draget och alltför originellt för att jag skulle ägna tankar åt något annat. Jag var på det humöret.
27.Dxa8+ Lxa8+ 28.Kxf2 Tg2+ 29.Kf1 Txh2
Fyra förbundna fribönder är bra kompensation för pjäsen. Nu måste vit ta itu med hotet mot b4, men Witkowski var i tidsnöd och gjorde det mycket enkelt för mig.
30.Te2? Th1+ 31.Kf2 Lxb4 32.Le4? Lxe4 33.uppg.
På 33.Txe4 följer 33...Th2+ och Txb2.
”Schkandal!” utbrast Witkowski innan han skyndsamt lämnade spellokalen. Bednarski kom fram och log med hela ansiktet. Han blinkade med ena ögat och klappade mig på axeln. Det kändes som om han hade förlåtit mig för den nedriga fadäsen med valutaväxlingen.
Vid en pampig prisutdelningsceremoni hämtade ryssen Michail Tseitlin förstapriset. Själv fick jag ett specialpris av något slag. Jag vet inte varför jag fick det, en summa pengar som jag inte hann göra av med innan jag lämnade landet och inte tilläts föra med mig över gränsen. Kanske en dusör för turneringens mest skamlösa svindel? Det var väl inte mer än rätt att de pengar som deponerades vid tullstationen efter en tid konfiskerades av polska staten och förhoppningsvis på något sätt kom Witkowski till del.
För tillfället går jag med liv och lust in för två bokprojekt. Jag roar mig med faktainsamling, intervjuar äldre personer och forskar på arkiv. Det gör att bloggen är nedprioriterad. Inläggen kommer att dyka upp rätt sporadiskt en tid framöver.
