I tisdags var jag för första gången på Malmö Nya Stadion. Sverige–Vitryssland 5–1. Ett halvdussin mål. Det lär dröja innan det görs lika många mål på den gräsmattan, för detta är MFF:s hemmaplan. I halvtidspausen förklarade jag för P-A och T att Labinot Harbuzi med största säkerhet skulle bli inbytt i 82:a minuten. I omkring 80:e minuten började delar av publiken på södra läktaren ropa ”In med Labbe! In med Labbe!”. Jag försäkrar, det var inte jag som tog initiativet, jag satt på västra läktaren. Labbe var uppe och värmde och jag såg att han sökte ögonkontakt med någon borta vid bänken. På storbildsskärmen kunde man se Jörgen Lennartsson resa sig upp. För mig var detta ett oerhört spännande ögonblick.
Så kom Sveriges femte mål och ruckade på den profetia som jag med psykologiskt djupsinne hade skisserat. Inbytet försenades med cirka två minuter. Labbe in i 84:e minuten. Det vimlade naturligtvis av representanter från utländska klubbar på läktaren, men jag tror inte att den grabben har något större behov av att springa omkring i det där skyltfönstret. Han är sannolikt redan på väg bort från Malmö och MFF. Det är nog redan klappat och klart. Tro mig, mina kroppsliga sensorer signalerar snar avresa.
Bra match, fantastiskt mysig stadion. Marcus Berg gjorde allt det som han inte gjorde mot Danmark.
Kan Cristiano Ronaldo spela schack? Så här figurerar han i alla fall på omslaget på en portugisk sporttidning:
