Hissen på Hotel Riga går i snigelfart. Att ta sig upp eller ner från sjätte våningen, där jag har mitt rum, är en resa. Det kan ha sina fördelar. Öppningsrepliken när man har resesällskap är rätt given. I går morse på väg till förmiddagsronden åkte jag ner med Jaan Ehlvest. Han öppnade med något om hissen och jag kontrade med att jag inte hade sett honom sedan han spelade tennis med Ulf Andersson i samband med världscupturneringen i Skellefteå 1989. Han tyckte att jag skulle ställa upp i en kombinerad schack- och tennisturnering på söndag bara ett par mil härifrån. Det är inte något som lockar. Mitt tennisracket har befunnit sig i viloläge i ett tiotal år. Det är säkert strängar som måste spännas, muskler som måste återfinnas. En gång i tiden var jag rankad näst sist i Mölle tennisklubb. Bättre än så blev jag aldrig.
Som framgår av resultatredovisningen från Riga Open spelar Jaan för USA. Han betonade att han representerar det amerikanska schackförbundet och inte USA som nation. Han har flyttat tillbaka till Estland, bland annat för att ta hand om sina gamla föräldrar. För tillfället jobbar han som coach för det lettiska OS-laget. Den ende i laget som inte ställer upp i Riga Open är Alexei Shirov. Vi får väl se om han dyker upp nu när han är klar med sin match mot Viktor Laznicka.
Sedan var hissen nere och medan han ordnade något i receptionen drog jag iväg till tekniska universitet för en grym dubbelrond. Jaan finns med i den skara som har öppnat med tre raka.
I förmiddagsronden hade jag fullt sjå med att besegra en av dessa norska juniorer och på eftermiddagen fick jag möta en av Lettlands mest lovande juniorer. Arturs Bernotans kom tolva i lettiska mästerskapet för ett par månader sedan, så mina förväntningar var naturligtvis lågt ställda.
Lars Grahn – Arturs Bernotans
Svart drar
Jag hade gett ett par bönder för att få till en damfångst, som skulle fullbordas med Te2. Jag orkade inte leta efter hakar, men det var ju inte så att jag för ett ögonblick övervägde att beställa in girlanger, grahnpynt och champagne. Lyckans fé, segerns gudinna och alla de andra välgörarna spelar inte med i mitt lag. Jag har försökt värva dem men de är rätt kallsinniga.
24...La6 25.Te2 Dxb1 26.Dxb1 Lxb5 27.Td2 Ld3
Vit är förlorad. Segast är väl 28.Db2 Tdb8 29.Dc3, men desillusionerad offrade jag kvalitet på d3 och dukade snabbt under.
Jag minns Jonny Hectors kommentar till detta att jag bara kommenterar mina förlustpartier: ”Vad skulle du annars skriva om?” Och från bron över Pilsetaskanalen hör jag mannen med den ledsna saxofonen.