På vägen hem från gårdagsronden diskuterade jag ”skamgränsen” med grannen Stellan, den gräns som gäller för hur länge man kan fortsätta spela i en remiställning med enda syftet att vinna på tid. Fögade anade vi att han skulle sättas på prov i denna fråga redan i dagens morgonrond.
Stellan Brynell – Philip Lindgren
Svart drar
Här gäller det för svart att eliminera vits sista bonde och krångla sig in i ett slutspel med torn mot torn och springare med sannolik remi.
39...h4+ 40.Kh3?
Här vinner 40.Kf3 och vit kan slingra sig ur bindningen eller rycka fram med kungen.
40...Te2!
Jag var inte på plats men misstänker att Stellan nu satt med röda öronsnibbar. Kungen är fast i fällan. Om 41.Te7+ så 41...Kf6 och remin är säkrad.
41.Kxh4 Txh2+ 42.Kg5 Tg2+ 43.Kxf5
Ställningen är objektivt sett remi men i sådana här lägen brukar innehavaren av springaren försöka ett tag även på högsta nivå. Stellan hade bättre tid men höll sig inom skamgränsen i sina vinstförsök. Han accepterade remi i ett läge när båda parter hade ett tiotal sekunder kvar.
Scenmästaren Jonny Hector ordnade ett snyggt ridåfall:
Arne Matthiesen – Jonny Hector
Svart drar
40...Td2! 41.uppg.
Det är sådant som förgyller frukosten.