Nästan vilodag för Evgenij Agrest

Chithambaram Aravindh mot Matthias Dann i dagens rond i Sitges Open. De är båda med i tätgruppen. Foto: sunwaychessfestival.com

Evgenij Agrest behövde inte anstränga sig över hövan i sjätte ronden i Sitges Open. Han mötte en kinesisk junior som svarade för ett ödesdigert schablondrag i öppningen.

Evgenij Agrest – Ruotong Chu
Londonsystemet
1.d4 Sf6 2.Sf3 g6 3.Lf4 Lg7 4.e3 0-0 5.Le2 d6 6.h3 c5 7.Sc3 cxd4 8.exd4 b6 9.0-0 Lb7 10.Te1 Te8 11.Lc4 a6 12.De2 Sc6??

13.Lxf7+! uppg.
Japp, 13...Kxf7 14.De6+ Kf8 15.Sg5 med matt.

Det blev remier på de nio toppborden vilket innebär att det är samma tätgrupp på fem spelare nu som före ronden. De har 5 poäng. Bland de svenska spelarna ligger Evgenij bäst till med 4 poäng.

Resultatservice
Partier genomspelbara

* * * * *

Ett tiotal år har jag firat jul tillsammans med mina döttrar i Köpenhamn. Förra julen satt vi – det har blivit en liten skara vid det här laget – vid en mysig brasa på Copenhagen Street Food. Men detta matparadis håller nu på att lämna Papirøen, så det är inte längre något alternativ. Dags att tänka i nya banor och inga traditioner är heliga. Som inpiskad ateist är en fest vid juletid framför allt ett sätt för mig att neutralisera mörkret och kylan, att hålla värmen uppe i sällskap med dem jag älskar mest. Barnbarnaskaran har utökats och en tur till andra sidan Sundet har blivit en smula komplicerad; den här gången blir det i stället ett julfirande hemma hos mig.

Jag har redan bestämt mig för menyn och min ena dotter, kocken Lisa, hjälper mig. Det innebär att jag måste vara extra noga med köksstädningen och införskaffning av prima råvaror. När det gäller den tilltänkta desserten, Crêpe Suzette (jo, inspiration från Menton), tänker jag nogsamt studera hennes öppning och mittspel och sedan ta hand om flamberingen. Där kommer jag att använda en soppslev i silver med förhoppningen att det inte uppkommer någon kemisk reaktion av oönskat slag eller att bordet brinner upp.

Vi ska ha en julgran, men jag vill ha en barrfri som inte dricker vatten. Det enda raka är förstås att själv bygga en julgrahn som inte behöver något underhåll under den rätt korta tjänstgöringstiden. Där har jag fått hjälp av kompisen Christer med transporter och av svågern Kent, som bistått med plåtsax, nål och händighet. Julgrahnen är i stort sett klar – se bilden. Stammen är en golvlampa från mitten av förra seklet, och draperingen har tidigare haft ett liv som gardiner. Min ursprungliga tanke var att ha en mörkgrön julgrahn, men jag fann inte något lämpligt tyg på Emmaus, så den fick bli mörkblå. Man skulle ju faktiskt kunna variera färgen från jul till jul. Det ska vara smakfullt och inte som vid min barndoms jular där jag fick huvudansvaret för julgransglittret och övriga fem familjemedlemmar inte stoppade mina excesser. Nu övervägde jag att klä övre delen med granruskor, men kom fram till att det var en onödig eftergift till det konventionella. Det här får duga.