Foto: Lars Grahn
Nils Grandelius var en av Magnus Carlsens sekundanter under VM-matchen vilket han berättade om på Bistro Stella i lördags. Det blev tre timmar med högintressant information. Här återges en del av innehållet i föreläsningen. Jag begränsar rapporteringen här på bloggen – i flera delar – till Nils övergripande redogörelse för speciellt öppningsvalet. Vad gäller partierna i övrigt hänvisar jag till Simon Williams, Daniel King och Sjakkfantomet.
Förberedelserna inför VM-matchen började så smått när det stod klart att Fabiano Caruana hade vunnit kandidatturneringen, som genomfördes i Berlin den 10–28 mars. Framåt sommaren lade Magnus Carlsen och Peter Heine Nielsen grunden för hur förberedelserna skulle organiseras. Sekundantteamet kompletterades och det anordnades ett par träningsläger. Här prövades nya öppningsidéer, bland annat genom att praktisera dem i blixtpartier.
Under VM-matchen var Peter Heine på plats i London, han var länken mellan Magnus och sekundantteamet borta i Asien. Det var Peter Heine som lämnade över arbetsuppgifter och det var han som förmedlade analyserna till Magnus. Peter Heine har samma centrala roll i Carlsenlägret som Rustam Kasimdzjanov i Caruanalägret. Det var arbetsdagar på 8–10 timmar för Nils och övriga i sekundantkvartetten, och till skillnad från de båda VM-kombattanterna hade de inte någon fridag. Nils förklarade att man numera inte på samma sätt som tidigare är beroende av sekundanter från världens topp tio, för nu har man ju hjälp av starka datorer och det finns riklig information i exempelvis partibaserna.
Det var en viktig del att förmedla analyserna till Magnus på ett bra sätt. Analysvarianterna skulle begränsas så pass att de kunde få plats i en mänsklig hjärna och grundidéerna skulle vara klara.
Carlsen besvarade 1.e4 i första VM-partiet med 1...c5 och det kom möjligen som en liten överraskning för Caruana. I VM-matchen mot Sergej Karjakin för två år sedan spelade Magnus konsekvent 1...e5 och det blev Spanskt. Sicilianskt är ”ett ganska aggressivt val”. Efter 2.Sf3 Sc6 valde Caruana 3.Lb5. ”Det har han nästan aldrig spelat tidigare. Det är för att undvika Svesjnikovvarianaten.” Fortsättningen blev 3...g6 4.Lxc6 dxc6
”På senare år har 4...bxc6 varit populärare. Det är dubbelbönder men svart har löparparet. Här är genomarbetade datorvarianter inte så vanliga. Tanken var en typställning och sedan jobba med den. Värdet av enskilda drag är då inte lika stort som i skarpa varianter.” Carlsen ville undvika öppningsvarianter där det är viktigt att följa etablerad teori drag för drag. Caruana skulle inte ges chansen att spela långa förberedda varianter. ”I denna ställningstyp är det svårt för motståndaren att förutse svarts drag. Och strukturen passar Magnus mycket bra. Nackdelen är att vit kan komma lite bättre – till skillnad från i Berlinförsvaret – men det är en risk som man får vara beredd att ta för att få den typen av spel man vill ha.”
Efter 5.d3 Lg7 6.h3 Sf6 7.Sc3 spelade Carlsen 7...Sd7.
”Det är ett drag som var populärt för omkring femton år sedan. Ingen har tagit det riktigt seriöst på ganska länge. Visserligen har Caruana fått det emot sig i ett snabbschacksparti mot Nakamura (2015), men det har inte varit en modevariant. Så vår förhoppning var att Caruana skulle vara om inte helt ur boken så åtminstone inte ha draget fräscht i minnet. Idén är Sd7-f8-e6. Det är det optimala fältet för springaren med koll på d4 och f4. Nackdelen är att det tar fyra drag att hoppa dit.”
Preppen sträckte sig ungefär hit och då har vi ställningen efter arton drag med vit vid draget:
”Det var lite schablonmässigt att dubblera på f-linjen och sätta springaren på f6. Den planen hade vi inte tagit särskilt seriöst. Han borde i stället ha spelat aktivt på damflygeln med drag som a2-a4 och så vidare. Med till synes naturliga drag hade vit redan kommit sämre. Springaren stod mest offside på f6 och efter Sf6-h5 hotade svart att angripa med g5-g4 och öppna g-linjen. Vit har inget spel. Vit har inte satt bort sig men han har spelat lite planlöst.
Det här var vår förhoppning med att tillåta den här strukturen: ett konkret mittspel med många pjäser kvar. Det är där Magnus är starkast, medan Caruana generellt sett föredrar rakare spel. Han räknar förmodligen bäst i världen. Väldigt långt, väldigt exakt, sällan fel. Men i en ställning där man måste välja mellan tre olika planer, där är Magnus helt överlägsen.
Här gick jag och la mig. Jag är kanske den här i rummet som sett minst av partierna medan de pågick. Vi brukade kolla lite på hur preppen gick och sedan var det dags för sömn för att komma upp tidigt för nästa arbetsdag.”