Ribersborg i Malmö och på andra sidan vattnet finns
för tillfället oåtkomliga Köpenhamn. Foto: LG
I dessa kristider ska vi vara tacksamma för public service – Sveriges Radio, SVT och UR – som ger oss tillförlitlig information. Där gäller: ”Verksamheten ska präglas av oberoende och stark integritet och bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället.” Inget seriöst politiskt parti angriper den självklara självständigheten för public service.
Jag har också förtroende för statsepidemiologen Anders Tegnell. Det är en ny typ av pandemi och ingen kan förutse vad som händer dag för dag. Folkhälsomyndigheten fattar beslut på grundlag av den seriösa information som gäller för dagen. Självfallet kan man i efterhand ifrågasätta en del information från folkhälsomyndigheten, men felaktigheter av det slaget är en naturlig följd av att vi rör oss i ny terräng.
Som 70-plussare försöker jag vara förnuftig. Jag koncentrerar mina inköp till vissa dagar och går som vanligt mina dagliga solopromenader. Helt enligt receptet. Kontakten med nära och kära blir på telefon. Tids nog plockar vi fram champagnen och kramar om varann.
När utesäsongen börjar framåt våren och under sommaren bjuder jag då och då in mina döttrar med sina respektive och barnbarn till söndagspannkakor. Jag vet vilka preferenser som gäller för var och en. Till pannkakorna, frasiga och icke-frasiga, tillagade enligt Pettsons recept, ställer jag fram vispad grädde, jordgubbssylt, hallonsylt, kanel och nutella. Nu väntar vid med det. Men jag har skickat ut en inbjudan till söndagspannkakor den 28 juni. Skulle Tegnell ha några invändningar mot det datumet längre fram så skjuter vi upp frosseriet. Så får det bli. Alla inbjudna har tackat ja med glädje, vi har något att se fram emot.
Det finns aktioner som gör mig hjärtevarm, som när sjukhus får personell förstärkning utifrån – lyssna här. Och balkongscenerna från Italien, som har drabbats hårdast av pandemin så här långt med flest dödsfall – se här.
Forsythian står i blom i Rörsjöstaden. Foto: LG
Dagens promenadmål var Ribergsborg, Ribban, Malmös badstrand. På vägen dit tittade jag in i barndomskvarteret vid Hillerödsvägen. Jag minns att när forsythiabuskarna knoppades så klippte vaktmästaren ner dem. Min mor gick ner och hämtade ett knippe kvistar som placerades i den stora vita golvurnan i vardagsrummet. Då var det vår. Jag noterade då att blommorna slog ut snabbare i urnan än i rabatten. Nu såg jag att forsythiabuskarna hade ersatts av annan växtlighet.
Väl nere på stranden riktade jag en längtansfull blick västerut mot Köpenhamn på andra sidan sundet. Det blåste kallt och det omkullkastade min plan att sitta på en bänk och skriva.
Slottsträdgårdens kafé förra våren, Yasser och jag.
Vägen tillbaka gick via den vackra Slottsparken. När vännen Yasser Seirawan var i Malmö förra våren i samband med Tepe/Sigemanturneringen så tog vi vår dagliga promenad där och fikade på Slottsträdgårdens kafé. Nu är det andra tider. Jag fick ett mejl från Yasser idag och han delade med sig av information från WHO. Sådana tankar fanns inte på kartan för ett år sedan. I högerspalten kan du läsa det Twitter som Yvette, Yassers fru, la ut idag. Kärlek och omsorg.
Hur kommer världen se ut när pandemin är avblåst och vaccinet på plats? Min tro och förhoppning är att den högerextrema populismen med de ”enkla lösningarna” pressas tillbaka av den våg av solidaritet som vi nu börjar se, en överväldigande känsla av att i kriser av det här slaget måste vi hjälpa varann och särskilt de värst utsatta. Jag försöker finna tröst i att opinionsundersökningar av partisympatier visar att nästan åttio procent av väljarkåren tycks ha empati som en viktig mänsklig drivkraft. Förhoppningsvis kan den procentandelen stiga med coronakrisen. Jag vill gärna tro att vi ser en renässans för solidariteten.
Vännen Christer Olesen berättade stolt att han gick 8 000 steg igår. Jag har ingen stegräknare men uppskattar att jag gick minst 8 010 steg på dagens promenad. När jag kom hem ringde min dotter Lisa, kocken, och berättade att hon var på väg. Hon ställde en kasse med olika rätter utanför min dörr och knackade på. När jag öppnade hade hon gått ner till en trappavsats, hon är rädd om sin gamle far. Slängkyssar och ett hjärtligt tack. Kärlek och omsorg. Sedan avnjöt jag en läcker gulaschgryta. Mitt i eländet finns det tack och lov också glädjeämnen.
Förstärkning till frysen överlämnad med värme. Foto: LG
* * * * *
■ Inställt. Så kom det väntade beskedet: Tepe/Sigemanturneringen som skulle ha startat om en månad och nio dagar på Malmö Live är inställd. Festen är uppskjuten till nästa år.
Grenke Chess Classic i Karlsruhe och Baden-Baden den 11–20 april med Magnus Carlsen i startlistan ligger fortfarande kvar i programtablån. Det finns naturligtvis frågetecken om turneringen verkligen blir av.