PETER HOLMGREN:
Stockholms schackvärld har fått det chockartade beskedet att Hans Svedbark igår avled i sitt hem i Skåne där han bott sedan pensionen för ett par år sedan. Till synes helt frisk somnade Hasse in under en paus från arbetet med sin och sambons flytt längre ut på Skanör-Falsterbohalvön. För oss som spelat schack sedan slutet av 60-talet är namnet och personen Hans Svedbark starkt förknippad med schacket i Stockholm. Ingen aktivitet passerade utan Hasses medverkan i någon form, och oavsett funktionärsuppdrag var kameran alltid med vilket resulterat i en bildskatt som saknar motstycke. Han var med som juniorernas representant redan vid bildandet av Täby Schackklubb 1962 och fick anställning som distriktinstruktör 1975 i Stockholms Schackförbund där han redan tidigare arbetade för utvecklingen av ungdomsschacket vilket blev allt viktigare för varje säsong. Hasse var självklart en av de drivande krafterna tillsammans med Bo Ländin bakom Täbyturneringen som startade 1972 och återkom årligen ända till 1998. 1982 kunde besökarna till Postmuseums utställning Schack i filatelin glädje sig åt Hasses föredrag Schack i ord och diabilder. När inte bilder räckte till tog Hasse till pennan. Förutom schackspalten i lokaltidningen Norrort skrev han vid upprepade tillfällen i Dagens Nyheter. Hos Täby Schackklubb finns dessutom ett otal medlemsblad och tävlingsbulletiner som bevarar deras historia på ett unikt sett.
När Pragvåren kom till Sverige i form av Peter Hlawatsch insåg denne snabbt vilken kapacitet som fanns hos Svedbark, som blev en viktig kugge i Peters Scandinavian Chess Tournament och deras minst sagt varierande arrangemang. Denna meritlista kan göras mycket längre och skulle hedra vem som helst, men kanske hade den inte kunnat komma till utan Hasses vänliga och närmast självuppoffrande personlighet. Lika stor som saknaden nu är, lika stor är glädjen att ha lärt känna Hasse.
* * * * *
LG: Det kom en bild från Hasse i måndags förra veckan med frågan ”Minns du det glada 70-talet?”. Det var en bild från Täbyturneringen 1974. Jo, visst minns jag. När Schacknytt började tryckas i offset 1972 gavs det möjlighet att publicera bilder och oftast var det Hasse som stod som fotograf. Där började vår vänskap. Det kom bilder från alltifrån skoltävlingar och distriktsmästerskap till olympiader och superturneringar.
Nu var tanken att vi skulle träffas i Malmö så snart han var klar med flyttbestyren nere på Näset. Tid finns det ju alltid. Inbillar vi oss. Men i levande livet är det inte schackur som man kan stoppa och återstarta som gäller. Han lovade att berätta minnen från interzonturneringen i Stockholm 1962 där han skötte ett av demobrädena.
Det var inte spelmässiga meriter som gjorde att jag placerade Hasse på omslaget på Schacknytt nr 9/1982. Det var en hyllning till en stor idealist och schackentusiast. Ibland skulle jag vilja att reglerna skrevs om, att det skulle ges chansen att åtminstone tillfälligt återuppta partiet.
