I dagens Bundesligarond spelade Nils Grandelius och Jonny Hector remier mot Nazar Firman respektive Sebastian Siebrecht, när SK Turm Emsdetten förlorade mot SF Katernberg med 3,5-4,5. Emanuel Berg spelade inte i dag, men det gjorde han i allra högsta grad i går:
Emanuel Berg, SC Hansa Dortmund – Sergej Fedortjuk, SC 1950 Remagen
Svart drar
Efter 26...Tc6 kunde det ha blivit svårt för vit att komma vidare, men Fedortjuk blottade sig på åttonde raden.
26...Le7? 27.Db8+ Lf8
Alternativen är inte bättre, till exempel 27...Df8 28.Dxf8+ Lxf8 29.f4 och vits bondemajoritet på damflygeln triumferar, eller 27...Kg7 28.f4 och tornet har fri väg till g3.
28.f4 f5 29.Sg5 Tg6
30.Kf1
30.Tg3 är hårdare, för efter partidraget kunde svart ha kämpat emot med 30...Kg8. Då hade vit fått hitta något bättre än 31.Th3 Dg7 32.Txh7 Dd4 och svart har remischackar.
30...Dg7? 31.Te7!
Nu är svart försvarslös.
31...Tf6 32.Te8 Kg8
33.Txf8+! uppg.
Just det, 33...Dxf8 34.Dxf8+ Kxf8 35.Sxh7+ Kg7 36.Sxf6 Kxf6 37.b4 och vit vinner bondeslutspelet.
* * * * *
Jag minns när Limhamns SK första gången slog Malmö AS i en seriematch. Det var någon gång på 1970-talet. MAS hade under decennier varit Malmös ledande klubb, men Sven Klerstams helhjärtade satsning på juniorschack i Limhamn fick den lilla lantisklubben att blomstra. Så kom dagen när Limhamn vann den där historiska matchen. Efteråt kunde jag se en förkrossad Simon Krenzisky, en av MAS grundare och då schackskribent i Sydsvenska Dagbladet, lämna källarlokalen för att ta spårvagn 4 hem. Det stundade nya tider.
Lyckan var fullständig i Limhamns SK, framför allt bland de äldre medlemmarna. När jag kom tillbaka till klubblokalen tisdag kväll efter söndagsmatchen skyndade vår kaffekokare och hustomte Hugo Andersson fram och gav mig en stor kram. Gubbarna behandlade oss som hade varit med i laget som Limhamnshjältar.
Och varför kom jag att tänka på det? Jo, idag vann Limhamns andralag mot Malmö AS i söderettan. Styrkebalansen är inte vad den har varit. För egen del hamnade jag i vanvettig tidsnöd mot Lennart Jönsson, jag hade två sekunder kvar för mitt fyrtionde drag. Han tog tid på sig att göra sitt 39:e drag och jag hann tänka många hemska tankar. Eftersom jag stod bättre skulle det vara extra hårt att förlora på tid. När hans näve närmade sig en pjäs sköt min högernäve fram och svävade ett par decimeter ovan brädet beredd att utföra en blixtaktion. Lyckligtvis gjorde han ett drag som jag hade räknat med, så jag reagerade med blixtens hastighet. I det sammanhanget ska jag kanske vara tacksam för blixtduellerna med Fredrik och Göran samt för att kirurgen Tony på handkirurgen i Malmö gjorde ett bra jobb med min ulnarisnerv. När jag hade gjort mitt fyrtionde drag hade jag en sekund kvar av betänketiden.
Lennart hade varit fixerad vid min tidsnöd och glömde bort sin egen tid. Han överskred betänketiden i godan ro, lyckligtvis för mig i en ställning där jag stod klart bättre. När jag kom hem ringde jag Sven-Olof Andersson och undrade om det fanns plats för mig i något av de svenska lagen som ska till veteranernas Lag-EM i Roganska Slatina. Det samtalet hade jag garanterat inte kostat på mig om jag hade ödslat ytterligare en sekund på mitt fyrtionde drag.
