CALLE ERLANDSSON:
Inspirerad av en notis på Chessbase hemsida anmälde jag mig till andra upplagan av ”Schacktåget”. Premiäråret 2011 deltog ca 100 deltagare, varav 64 spelare. Man klev på tåget klockan 10 i Prag och åkte en rundtur via Wien, Budapest, Bratislava, Kraków. I år var rutten Prag-Dresden-Wroclaw-Piestany-Wien-Prag. Övernattning på bra och mycket prisvärda hotell (enkelrum ca 50 euro) på respektive destination och avgång klockan 10 varje morgon.
Schacktåget hade lok och åtta vagnar, alla uppkallade efter världsmästare: Steinitz (spellokal), Lasker (spellokal), Capablanca (tävlingsledning), Aljechin (spellokal), Euwe (spellokal), Botvinnik (analys), Smyslov (restaurang) och Tal (sittvagn klass 1; bl a för icke spelande).
Snabbschackturneringen hade betänketiden 20 minuter + 10 bonussekunder per utfört drag. Tretton ronder på fem dagar var ett behagligt tempo. Dessutom en helt okej lunch för 6 euro i restaurangvagnen. Starköl, vin eller mineralvatten för 1 euro! Tågresorna tog i snitt ca 5 timmar så det fanns också tid för gemytlig samvaro – efter ett tag kände vi oss som en enda stor familj. Yngst var 7-årige Yang Yijan (1730) från Kina och äldst 76-årige tysken Christoph Kohlschmidt (1954). För egen del umgicks jag mest med de trevliga nya bekantskaperna Alex Cherniack och Paul MacIntyre från Boston samt Ronald Gouma från Utrecht.
Jag kom till Prag i god tid och hann med att besöka Břetislav Modr och hans schackspelande fru Hana. Břetislav ger ut en del schackböcker, bl a Kasparovs världsmästarserie och Sosonkos böcker. Han redigerar också Tjeckiens ledande schacktidskrift Šachinfo, som idag utkommer med åtta färgglada utgåvor om ca 80 sidor per nummer. Jag brukar leverera bilder till honom från diverse arrangemang, senast från OS i Istanbul.
Efter två ronder på tåget till Dresden var det dags att besöka gamle polaren Manfred Mädler i schackhuset på Wägnerstrasse 5 i stadsdelen Blasewitz. Manfred är en gammal IM i korr, som tillsammans med fru Monika driver ett schackförlag. Manfred har vistats en tid i Sverige och talar därför god svenska. Jag införskaffade en del antikvariska böcker och tidskrifter och framför allt kunde jag bistå min danske vän, Per Skjoldager (han med den nya fantastiska Nimzowitsch-biografin), så Manfred fick skicka ett tungt paket med bland annat sekelgamla årgångar av Deutsches Wochenschach till Jylland. Sina 78 år till trots är Manfred i fantastiskt gott trim. Hemligheten är kanske en yngre fru?
Dagen därpå gick färden mot Polen och Wroclaw (f d Breslau). Två nya ronder, lunch i restaurangvagnen och inkvartering på Novotel. Här besökte jag schackfamiljen Zawadzki, som residerar i en magnifik villa i en förort. Pappa Wojciech är ägare av mjukvaruförtaget Probit, ordförande i distriktet och en hängiven samlare av schackaffischer, så jag lovade att skicka över några svenska. Han har också ett 70-tal exklusiva schackspel. Sonen Stanisław var hemma i föräldrahemmet när jag kom på besök. Han är en habil 28-årig IM på 2432 och numera sparsamt aktiv efter det han flyttat till Warszawa och arbetar som IT-konsult. Dottern Jolanta som är 25 år bor kvar hemma, men hon var i Tyskland för att spela i Bundesliga. Jolanta Zawadzka har elo 2384 och är WGM. Hennes främsta merit är nog VM-titeln för U18. Far och son gav ut den exklusiva schacktidskriften Dolnośląski Przeglad Szachowy 2004-2007. År 2009 startade man tillsammans med GM Marteusz Bartel högklassiga tidskriften Mat, som utkommer med 8 nummer årligen. Efter en förträfflig middag med familjen Zawadzki var det dags för sightseeing i Wroclaw, känt bl a för sina broar och Europas näst största torg. Det blev också ett besök på schackklubben Polonia, med imponerande lokaler i anslutning till en restaurang i centrala stan.
Nästa dags tågresa till slovakiska kurorten Piestany varade i nästan åtta timmar. Därför fem ronders schack, varav jag helst vill glömma de tre sista. Det hjälpte inte att jag tog mineralvatten till lunchen. I Piestany bodde vi på ett hälsohem och i stället för att utmana GM Jan Plachetka i simultan tog jag ett dopp i swimmingpoolen. Det blev inte tid till att kolla upp ”kvarlevorna” från de historiska turneringarna i staden 1912 och 1922. Den förstnämnda var ju Rubinsteins stora triumf 2½ poäng före Spielmann och 3½ före Marshall och 1922 vann Bogoljubow en halvpoäng före Aljechin och Spielmann.
På väg till Wien blev det endast tid för ett snabbparti då vi anlände tidigt på eftermiddagen. Högklassiga Arcotel tog emot och därefter väntade sightseeing med guidning på engelska och tyska. Jag valde tyska, eftersom guiden var en gammal bekant – schackhistorikern, sociologen och schackhandlaren Michael Ehn. Vi besökte klassiska kvarter i det som var Europas schackcentrum för hundra år sedan. Café Central fanns kvar, men tyvärr utan schackbord. Likaså var den magnifika klubblokalen för Wiener Schach-Club borta så vi fick nöja oss med att bevittna exteriören. Där spelades bl a den berömda 38-rondiga Kaiser-Jubiläums-Turnier 1898, som vanns av Tarrasch och Pillsbury. Tarrasch vann särspelet och prisfonden var gigantisk. Turneringen och lokalen sponsrades av två habila spelare, tillika två av världens då rikaste personer: industrimannen Leopold Trebitsch och baronen Albert Rotschild. Vidare kunde vi besiktiga tre adresser där den berömda VM-matchen mellan Schlechter och Lasker (+1 =8 -1) spelades 1910. Som bekant kunde Lasker till slut behålla VM-titeln efter vinst i det sista partiet, i vilket för övrigt Schlechter stod på vinst. Efter denna schackhistoriska lektion besökte jag Michaels schackbutik och där fanns en hel del antikvariska godbitar som så småningom anländer till Lund via post.
Påföljande dag påbörjades återresan till Prag och de tre avslutande partierna på Schacktåget. För egen del var jag rankad 34:a av 46 deltagare. Jag mötte sammanlagt elva högre rankade spelare och till en början gick det bättre än väntat - efter 4/6 hade jag kravlat mig upp till bord 6. Avslutningen gick inte som på räls: katastrofala 1½/7. Tjeckiske GM Martin Petr (2521) vann turneringen med 13/13 och därmed 25 000 CZK (=ca 8 500 SEK). På andra plats med 10½ poäng kom en lundabekant, FM Jan-Dietrich Wendt, som deltog i LASK:s GM-turnering 2011. GM Jan Plachetka (2355) kom trea på 9½. Mina 5½ poäng räckte till 35:e plats och ett bokpris överlämnat och signerat av legenden GM Vlastimil Hort.
Sammantaget blev Schacktåget en fantastisk upplevelse och förhoppningsvis återkommer ett nytt schacktåg nästa år, säkerligen också då förtjänstfullt organiserat. Jag hoppas att vi blir åtminstone ett halvdussin svenskar och ytterligare ett antal nordbor 2013. Det förtjänar Pavel Matocha och hans stab från Prague Chess Society.
* * * * *
LG: Jens Kristiansen säkrade förstaplatsen i Ålborg genom en rätt odramatisk remi med Jens Kølbæk. Jens kunde inte minnas när han senast vann en turnering, men det är väl lika bra att han vänjer sig vid sådant som nybliven veteran. Han nästa stora utmaning är veteran-VM i Grekland nästa månad.
Jens vann på 6 poäng närmast följd av Christian Hess på 5,5. Nils-Åke Malmdin avslutade med tre vinster och delade plats 3-5 med Jens Kølbæk och Miso Cebalo på 5 poäng.
