Cover Story featuring LG på scen.
En vän framkastade misstanken att om man dröjer alltför länge med att uppdatera en blogg så försvinner den in i ett svart hål. Är det verkligen så? Det vore ju synd, för en vacker dag åker bloggen kanske upp några snäpp på min prioriteringslista. För tillfället är det så mycket annat skoj jag vill ägna min tid åt.
Det får bli en liten rapport om vad som har hänt sedan senast. Det roligaste: mmmmm, Festen. När jag fyllde sextio. Det var en härlig baluns. Åttio gäster, Sydsvenskans rockband Cover Story på scenen. Och jag försatte naturligtvis inte chansen att ställa mig vid sångmikrofonen och framföra ett par av mina favoriter, Not fade away och Bring it on home to me. Vännerna var alla där. Jag mådde som en prins. Bland flera uppskattade tal: Johan Sigeman gjorde en kritisk granskning av mitt avskedsnummer av TfS och jag låg dubbel av skratt. Toastmaster Fredrik Ekelund interfolierade med tjugo limerickar (utan geografisk anknytning). Okej, jag kan väl återge ett par av dem. Det får bli ... eh, opus nummer 17 och 19:
Att leva är att välja, att välja är att försaka.Utan mina underbara döttrar hade det inte blivit någon fest. Så enkelt är det. Kocken Lisa stod för buffén och designstudenten Moa tog hand om dekorationer och annat praktiskt arbete. De jobbade på med glädje och energi medan pappa Lasse dansade natten lång.
Den som inte väljer, blir vald och får smaka
på kraften i livets egen älv.
Ja, den som inte väljer själv
blir blott en träbit på vågorna som sköljts fram och tillbaka.
Picasso, Lasse, brukade hävda att det tar mycket lång tid att bli ung.
Du har vandrat en svartvit väg genom livet som ibland känts tung.
Men du har lurat oss alla
och fått oss att falla
för Värnhems Mick Jagger, en purung gammal blueskung!
Apropå Fredrik: hans nya roman ”m/s Tiden” har fått mycket positiva recensioner – se Aftonbladet, Dala-Demokraten, Expressen, Göteborgs-Posten, Helsingborgs Dagblad, Kristianstadsbladet, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan. Ännu bättre: läs boken och bilda dig själv en uppfattning! För mig var det en stor läsupplevelse.
I en berättartråd tecknar Fredrik ett äreminne över Gösta Larsson, en bortglömd arbetarförfattare som gjorde sig ett namn i USA och dog under tragiska omständigheter 1955. På boksläppefesten på Galleri 21 i Malmö den 18 oktober fanns bl.a. Göstas son och två barnbarn på plats. Fredriks roman skulle kunna väcka nytt intresse för Gösta Larssons litterära produktion.
Jo, det finns ett schackavsnitt i ”m/s Tiden”. Vi förflyttas till Café de la Régence. Och liksom i Fredriks debutroman ”Stuv Malmö, kom!” går jag under namnet Spjälstaketet. Jag är smickrad över att åter vara med på ett hörn.
Lisa med sekonden Maria efter matchen i Hilleröd (RSC i rond 2).
Apropå Lisa: boxningskarriären går vidare och för min del återstår bara att gilla läget. Tio matcher, tio vinster. Ingen blåtira, inget blodvite. Efter att ha sett Lisa i Landskrona Box Open följde jag henne också på plats i HSK Box Cup i danska Hilleröd. Mellan dessa båda tävlingar tog hon flera kliv framåt i fråga om teknik och snabbhet, men när hon i helgen som gick ställde upp i Angered Box Cup fruktade jag att min kära dotter skulle få däng. Efter att ha vunnit sin semifinal fredag kväll väntade en finalmatch mot högrankade Johanna Ljungkvist lördag eftermiddag. Johanna är årets svenska juniormästare och att hon är ruskigt ambitiös framgår av denna artikel i Kristianstadsbladet. Men det ordnade sig.
Skakbladets redaktör Thorbjörn Rosenlund undrade om jag hade lust att skriva ett reportage om Politiken Cup i hans tidskrift. Han skulle ordna översättningen. Så fick jag en idé – jag vill gärna ha en egen infallsvinkel – som gjorde att jag tackade ja. Turneringen utkämpades i Helsingör, vars turistnäring lever högt på Kronborgs slott och Hamlet. Min idé var att gå igenom samtliga Hamletrepliker och suga ut allt som kunde användas i partikommentarer. En solig dag åkte jag över till Köpenhamn för att komma i rätt stämning, satte mig på ett av mina favoritkaféer och läste. Det blev ett halvdussin användbara repliker, tillräckligt många för att jag skulle kunna introducera Hamlet som Danmarks förste schacklärare. Tvåa: Aron Nimzowitsch. Trea: Bent Larsen. Resultatet av min Hamletforskning återfinns i Skakbladet nummer 8/2008.
Och nu har jag nog säkrat bloggens existens för ytterligare en månad.
