I fredags var det examensdags i Köpenhamn. Det var fyra år sedan dottern Lisa började på kockskolan och nu fick hon sitt ”Skolebevis for Gastronom”. Bildbevis till höger, och det är den stolte fadern som hanterade kameran. Det blev en eftermiddag med danskt hygge. Det bjöds på snittar, ost och vin. Lite orutinerat valde jag en dålig strategi. Jag tog bara två snittar i första omgången och planerade att återvända till faten. På vägen tillbaka till mitt bord såg jag festglada människor runt omkring som högg in i sina mastiga snittberg med god aptit. När jag återvände till faten efter min misslyckade måttlighetsdemonstration var de naturligtvis tomma. Så när som på en ostbit. Jag iakttog den i några sekunder och utgick från att det gällde samma regler i Danmark som på andra sidan Sundet, denna besynnerliga idé om att det är ett tecken på dålig uppfostran att ta den sista biten oberoende av hur sugen och hungrig man är. Jag stod och reflekterade över eventuella kulturella skillnader, när en förnuftsstyrd person utan någon som helst tvekan högg den ensamma ostbit som jag hade börjat sikta in mig på. Och alla dessertbitar var slut. Men vem är jag att klaga, det var en mycket trevlig tillställning.När det gäller Lisas matlagningskonst så önskar jag att jag kunde säga att det ligger i generna, men så är knappast fallet. Min repertoar är ganska begränsad. Som amatörkock ligger mitt ratingtal förmodligen kring 1900 och det är möjligen en överskattning. Här skulle jag gärna se att det genetiskt fungerade i motsatt riktning, det vill säga att man kunde få anlag av sina barn. Det får väl bli något med genmanipulation. I väntan på ett vetenskapligt genombrott i denna fråga får jag dras med mina fantasifattiga rätter. När Lisa hälsar på och ställer sig vid spisen får jag i alla fall en smak av den fina världen. Och apropå det; i ett av talen i fredags gjordes en jämförelse mellan Stockholms och Köpenhamns restauranger. Ni kan ju gissa hur den jämförelsen utföll. Om jag hörde rätt så finns det elva restauranger i Köpenhamn med Michelinstjärnor mot sju stycken i Stockholm. Så det så.
