Yngsta dottern Moa studerar Produktdesign på Malmö högskola. Där får hon utlopp för sin konstnärliga ådra. Tillsammans med en kompis, Niklas Kull, har hon börjat med designverksamhet på fritiden. Det är än så länge i liten skala. Kolla här – och beställ gärna nåt. Det är inte dyrt och det skulle ge den här bloggen ett sken av att vara betydelsefull även bland de modemedvetna. Själv har jag beställt en malmöitisk ljusblå T-shirt med de förstorade stiliserade solglasögonen.
Nånting om Moas stavning av sitt/vårt efternamn: Min farfar, byskräddare i Grönby, fick knektnamnet Gran men la till ett ”h” så att det blev Grahn. Det är stavningen på hans gravsten. Men han brydde sig inte om att föra in det i kyrkboken, eller om det möjligen var så att församlingsprästen inte tyckte att det var så viktigt att föra in den önskade stavningen. Min far skrev också Grahn även om myndigheterna envisades med att utelämna h:et. Det har alltid varit naturligt för mig att använda min fars och farfars stavning, men i passet och i andra officiella sammanhang heter jag Lars Gran. Vi kan väl säga att Lars Grahn är mitt artistnamn.
En gång i tiden undersökte jag vad det skulle kosta att få detta ”h” mera officiellt. Då var det tal om 800 kronor, om jag minns rätt. Numera kostar ett ”h” förmodligen det dubbla. Det är möjligt att Patent- och registreringsverket är beredd att slumpa bort ”q” och ”z”, men jag tror inte att det ges några rabatter för ”h”. Och det är säkert inte lönt att vänta på sommarrean. Numera känns det nästan som en principsak; jag är inte beredd att acceptera ett efternamn som redan min farfar ratade. Men min kära dotter har alltså inte nånting emot att heta Moa Gran. Och rent estetiskt ser väl GRANKULL snyggare ut än GRAHNKULL.
