Fest och snabbschack i Luxemburg

Pierre Fogel besökte Luxemburg i helgen och gästade kompisen Laszlo Toth och hans fru. Där blev det fest med smaklig hemmagjord gulasch, gott vin och trevliga bekantskaper. Därutöver nio ronder snabbschack. Här Pierres turneringsreferat:

I söndags spelades den niorondiga snabbschacktävlingen "Open International de la Forge du Sud" i den lilla staden Dudelange i södra Luxemburg, nära gränsen till Frankrike. Tre svenskar fanns med i startfältet: Slavko Cicak, Michael Wiedenkeller och undertecknad (som någonstans i hanteringen klassades om till belgare, c'est pas grave ...).

Wiedenkeller bor och arbetar i Luxemburg sedan många år tillbaka, och Cicak spelar för arrangörsklubben i den inhemska lagserien, så man kan säga att båda befann sig på hemmaplan. Själv tillbringade jag ett par år i slutet av nittiotalet i storhertigdömet, så det mesta kändes bekant: det kuperade landskapet med åkrar, ängar och lövskogar, de vackra floddalarna, och sist men inte minst det originella språket, lëtzebuergesch. Man kan säga att det är en tysk dialekt med överraskande, ibland smått dråpliga, inslag av franska lånord.

Det var den 20:e upplagan av turneringen och drygt hundra spelare ställde upp till start, varav nästan hälften från grannländerna Frankrike, Tyskland och Belgien. Bilburna besökare får dock se upp; Luxemburgs yta är mindre än Blekinges, och om man missar en avfart på motorvägen hamnar man lätt i fel land.

Den välarrangerade turneringen började bra för svenskarnas del: efter tre ronder hade både Cicak och Wiedenkeller full pott. En av Cicaks vinster var förresten mot mig i andra ronden. Det rörde sig om en effektiv lektion i figurspel, och helt gratis dessutom. Hans parti i rond tre fick en mer dramatisk upplösning. Det var ett olikfärgat löparslutspel men Cicak hade ett par merbönder och aktivare kung. Till slut hamnade båda spelarna i stark tidsnöd, och under de sista förbiblinkande sekunderna flög pjäserna som pingpongbollar över brädet. Det hela utmynnade i en dispyt där en av åskådarna prompt ville ge sin syn på händelseförloppet; den tillkallade domaren avgjorde dock till Cicaks fördel. Om jag förstått saken rätt så hade hans motståndare i slutställningen varken något material eller någon tid kvar, och då är det ju problematiskt att spela schack.

I fjärde ronden möttes så Wiedenkeller och Cicak, och det slutade med vinst för den senare. Tyvärr hann jag bara se några glimtar av partiet, men det finns bildbevis.

Lunchpaus. När man spelar schack på de här breddgraderna i Europa säljs det ALLTID grillkorv och öl till lunch. Annars har man kommit fel. Eftersom turneringslokalen låg lite avsides hann jag tyvärr inte ta mig någon titt på staden Dudelange som planerat. Men en tidigare rekognoscering på Internet gav mig i alla fall svar på en fråga: Vad syftar "la Forge du Sud" (Söderns smedja) i turneringsnamnet på? Det visade sig helt enkelt vara ett smeknamn på Dudelange, som länge präglades av gruvor och stålindustri. Efter omstruktureringar på sjuttiotalet återstår inte särskilt mycket av den verksamheten, men spåren finns kvar. Turneringslokalen låg t.ex. på "rue des Minières", Gruvgatan. Och turneringshemsidan pryds av en suggestiv bild från stålindustrins innandöme: glödande metall, rökslöjor och tunga traverskranar i motljus.

Bratwursten var uppäten. Nu skulle det bli spännande att se hur väl det svenska stålet bet i den traditionstyngda miljön. Cicak hade kämpat sig upp till toppbordet och spelade remi mot den unge tyske stormästaren Georg Meier. Wiedenkeller fick betydligt lättare motstånd och höstade in hela poängen.

I rond sex var det dags för stormästare nummer två för Cicaks del, georgiern Tomike Sanikidze som så långt hade full pott. Cicak kunde enligt uppgift i ett läge ha framtvingat remi, men försökte vinna. Det blev en nolla i stället. Wiedenkeller tuffade på med en ny vinst.

I följande rond spelade Wiedenkeller remi mot den tjeckiske stormästarveteranen Vlastimil Jansa. Cicak återhämtade sig från nederlaget i ronden innan med en vinst.

I rond åtta var det Cicaks tur att möta Jansa, med remi som resultat. Wiedenkeller lottades mot en av schackvärldens många "Schneidrar", denna gång med förnamnet Ilja, en högrankad tysk IM. Också remi. Båda de svenska toppspelarna hade nu sex poäng och därmed skapliga prischanser.

Ledningen inför sista ronden innehades av Sanikidze med 7,5, en hel poäng före Meier och WGM Berend. Med en remi i rond nio säkrade georgiern en odelad förstaplats, medan Meier slog Jansa och blev ensam tvåa. Cicak och Wiedenkeller vann båda två och kom därmed på delad tredje plats. Slutställningen hittar man här. För mig återstår bara att gratulera - eller "félicitéieren" som det heter på lëtzebuergesch.

Text & bilder: Pierre Fogel

Spellokalen, exteriör.


Spellokalen, interiör.


Michael Wiedenkeller förlorade som vit mot Slavko Cicak i fjärde ronden.


En internationell turnering. Laszlo Toth är ungrare, jobbar i Luxemburg, bor i Tyskland och spelar för en belgisk klubb. Samt pratar utmärkt danska.


Turneringsvinnaren Tomike Sanikidze i keps mot Anthony Wierig.