Idag startar en kvalturnering i Oslo där en entrébiljett till de fina salongerna står på spel. Turneringsvinnaren i Oslo får vara med i Norway Chess i nästa månad. Det har jag skrivit mer om här. Först spelas turneringen med långpartier där vinst ger 2 poäng, remi 1 poäng.
Rond 1 (söndag kl 17)
Simen Agdestein – Nils Grandelius
Laurent Fressinet – Aryan Tari
Jon Ludvig Hammer – Curt Hansen
* * * * *
Min grundinställning är som bekant att schackspelandet är ett njutningsmedel som bör intagas framåt eftermiddagen efter en god natts sömn och en god lunch. När dessa förutsättningar saknas övergår schackspelandet från att vara ett njutningsmedel till att bli ett slags härdningsprocess. Det krävs en bra dos självsuggestion för att dra sådana positiva växlar på den milda idioti som jag utsatte mig för igår.
Jag satte mig i baksätet och placerade medhavd kudde mot bilrutan. Det fungerade inte. Framme i spellokalen försökte jag sova i stående position (foto: Bengt Kvisth), likt en häst. Det blev ännu ett misslyckat försök.
Christer Olesen och jag var lägst rankade i den första sextonmannagruppen i Allerød Knock out, så vi skulle få möta högre rankade spelare så länge vi höll oss kvar i knock out-avdelningen. Det var snabbschack, 25 minuter utan tillägg för hela partiet. Min match mot Peter Grau slutade 1–1 så det dukades fram för ett harmageddonparti. Den spelformen har jag aldrig prövat på förut. ”Vilken färg väljer du om du får chansen att välja?” frågade Jonny Hector. ”Jag vill ha en minut mer än motståndaren för remi är ett rätt osannolikt resultat i ett blixtparti”, svarade jag. Jonny nickade bifall. Det är bara de i världseliten som kan spela på remi i blixtpartier med framgång. I mitt omtöcknade tillstånd – jag borde ha tagit en Paracetamol Apofri till vid frukosten med fortsatt medicinering under dagen – valde jag svart och insåg mitt misstag när jag kastade en blick på schackuret. Jag hade en minut mindre än motståndaren. Nåväl, jag vann blixtpartiet.
Min motståndare i andra knock out-ronden förutspådde resultatet i vår match, men till skillnad från Muhammad Ali gjorde han det inte rimmat. Men visst slog hans profetia in. Första matchpartiet:
Jonny Hector – Lars Grahn
Wienerparti (C 29)
1.e4 Sf6 2.Sc3 e5 3.f4 d5 4.fxe5 Sxe4 5.Sf3 Lg4
I ett blogginlägg för tre år sedan – se här – berättade jag att Jonny hade spelat 6.De2 och att det tycktes vara teoridraget. Men det är inte något jag har fördjupat mig i. Det var dags att börja improvisera.
6.De2 Sxc3 7.dxc3 Dd7 8.Lf4 Sc6 9.0-0-0 0-0-0 10.Df2
I partibasen upptäcker jag att parti som fortsatte 10.De3 a6. I analogi med det borde jag ha spelat 10...a6.
10...Df5 11.Lg3 Le7
Jag är i färd med att arrangera en välkomstkommitté för vits dam vid ankomsten till a7. Bättre att mota Olle i grind med 11...Kb8.
12.Lb5 Lxf3 13.gxf3
13...Sxe5?
Det var fortfarande möjligt att upplösa kommittén med 13...Kb8.
14.Dxa7 c6 15.Ld3 Dh5
16.La6!
Jonny är på hemmaplan.
16...bxa6 17.Dxe7 The8 18.Da7 Dxf3 19.Thf1 Dh5 20.Dxa6+ Kd7 21.Da7+ Kd6 22.Txf7
22...uppg.
Jag såg inte någon omedelbar mattsättning men jag såg inte heller något förnuftigt drag. Det fick vara nog.
Det blev lite mer kamp i andra matchpartiet men 0–2. Jag förpassades till schweizerturneringen där jag tog 3,5 av 4 efter att ha spelat mestadels som en kratta. Sällan har min hemlängtan varit starkare och det är förmodligen självbedrägeri att tro att detta äventyr har härdat mig. I nästa turnering tänker jag återgå till mina grundläggande humana principer.
Jonny Hector vann så småningom Allerød Knock out med junioren Martin Percivaldi på andra och Sune Berg Hansen på tredje plats.
