KAJ ENGSTRÖM:
Kom och tänka på Bent Larsen och hans "Öppningsspelet i schack" (mitt första och hittills bästa bokpris i en turnering 1973) när jag kollade Stockfishs "blixtanalyser" från den kinesiska tvekampen mellan Hou Yifan och Ju Wenjun i Gibraltar. I början av kapitlet "Lita inte på teoretikerna" visar Larsen ett lysande exempel från Dufresne och Mieses ”Lehrbuch des Schachspiels”, åttonde upplagan: 1.d4 d5 2.c4 e6 3.Sc3 c5 4.Sf3 cxd4 5.Sxd4 e5 6.Sdb5 d4 7.Sd5 Sa6 8.Da4 Ld7 9.e3 Se7
Larsen: ”Här avslutas varianten med kommentaren att svart står bäst. Det kunde faktiskt vara intressant att veta hur författarna tänkt sig fortsättningen, i varje fall tycks de inte ha undersökt vits starkaste svarsdrag 10.Sd6 matt!”
Min travestering lyder "Lita inte på schackdatorerna". Här är mitt exempel:
Hou Yifan – Ju Wenjun
Svart drar
Wenjun valde att offra kvalitet med 24...Sc6. Stockfish vill girigt behålla bägge springarna med 24...Sc4. Så långt kanske allt väl – vem vet? Men om man följer "blixtanalysen" 25.Dxd4 Sa4 26.Dd7 Dxd7 27.Txd7 Sc3 28.a3 Sxa3 29.Tee7 Tf8 30.Kb2 Scb5 31.Kb3 Tc8 32.Txf7 Tc3+ 33.Ka4 Txg3 34.Tfe7 h5
går något riktigt snett här för maskinen: 35.Td3??. Många är de mänskliga schackögon som inte räddhågset skulle backa utan istället ge sig på motståndarmonarken. Snabbt inses att tornschack följt av det andra tornet fram ger ett ogarderbart matthot på h8. Inom högst tio drag tar sedan det svarta sprattlet/schackandet slut.
* * * * *
Jag kom att tänka på en elegant tredragare av Sam Loyd under ett Carlsenparti i Wijk aan Zee. Vi är inne på avdelningen för snygga dammanövrer.
Magnus Carlsen – Loek van Wely
Vit drar
De fina damdragen med dubbelhot ner mot tornet på h8 utnyttjade Carlsen två gånger.
15.c4
Den bonden är tabu för Dd4.
15...Sb4 16.b3 Td8 17.Df3
Springargaffeln på c2 faller på Dc3. Hela partiet.
Sam Loyd
Matt i 3
Loyd fick till det tre gånger. 1.Df1! och beroende på vart den svarta löparen flyttas kan den så att säga fångas med damflytt till b1, d3 respektive f5 i andra draget. Om matthotet på h7 garderas med g7-g6 kan löparen slås med matt.
Det är ett problem som faktiskt framlidne Karl-Erik Bodin från Gällivare (en av två som klarade remi mot Ulf Andersson när han gick upp i SM-gruppen, om jag minns rätt) löste på en rutig matduk med salt- och pepparkar (!) under en schackbankett på Luleå stadshotell i slutet på sjuttiotalet.
