För ett par år sen bloggade jag om Jorma och Margareta. Länge drog jag mig för att kontakta Jorma Kaukonen – jag ville inte riva upp gamla sår. Böcker om Jefferson Airplane var då mina huvudsakliga källor.
Till slut tog jag mig samman och skrev ett långt brev till Jorma. Det kom ett svar som gjorde mig gråtmild. Jorma försäkrade att jag inte rev upp gamla sår, att han tvärtom uppskattade mitt brev. Han skrev bland annat: ”You need to know that as you are family to Margareta, so you are family to us as well. That’s the way it is.” och ”thanks for reaching out”. Sedan utväxlade vi levnadshistorier och familjebilder. Vi har etablerat en varm kontakt.
Nu väntar jag på ett paket som hans fru Vanessa har skickat till mig. Det ska vara på väg och det innehåller ett urval av Margaretas artwork. På en vägg i mitt vardagsrum hänger redan några skivomslag som Margareta har gjort.
På Jormas och Vanessas ranch i Ohio finns ett galleri med en separatutställning av Margaretas verk. Margareta är inte bortglömd.
I lördagens Östersunds-Posten finns en artikel, fyra helsidor, om Jorma och Margareta. Ett stort tack till Sven-Olof Andersson, som skickade över tidningen till mig. Margareta är förvisso inte bortglömd. (Vad gäller artikeln i ÖP: Jorma och Margareta bodde inte tre år i Strömsund. De tillbringade tre vinstersemestrar där.)
