Vi har en VM-match i Kina mellan två goda vänner, Tan Zhongyi och utmanaren Ju Wenjun. Det skapar märkliga scener. Ian Rogers: ”Konstig presskonferens efter Ju Wenjuns vinst mot Tan Zhongyi i det andra partiet i damernas VM-match i Shanghai. Ju verkade väldigt deppig efter att ha slagit sin vän, medan Tan kunde le och till och med skratta.”
Första hälften av matchen, fem partier, genomfördes i Shanghai, staden där Ju Wenjuns föddes. Andra hälften spelas 150 mil västerut i Chongqing, Tan Zhongyis födelsestad.
Efter första hälften ledde Ju Wenjun med 3,5–1,5. Efter nio partier har hennes ledning krympt till 5–4. Det innebär att Tan Zhongyi måste vinna med svart i morgondagens parti för att få till ett särspel.
I åttonde partiet hade Ju Wenjun chansen att ordna en tvåpoängsledning inför de två sista partierna:
Ju Wenjun – Tan Zhongyi
Vit drar
Efter 27.Lc2 klingade det ut i remi. Efter 27.Txe5 Sxe5 (27...Dxe5 28.Dxe5 Sxe5 29.Lc4+!) 28.f4 Sg4 29.Dxf6 Sxf6 30.Lc4+ Sd5 31.Lxd5+ cxd5 32.Sd4
analys
är det klar fördel för vit.
Partierna genomspelbara
* * * * *
Från Papirøen till Refshaleøen
Förr i tiden fanns det skeppsvarv i Malmö och Köpenhamn, Kockums respektive Burmeister & Wain (B&W). Det spelades årliga vänskapsmatcher mellan varvens schackklubbar, och vid ett av dessa tillfällen på 1960-talet fick jag genom en familjekoppling chansen att representera Kockums SK. Min enda minnesbild från den matchen är en smörgåstårta.
Idag gjorde jag en upptäcktsresa till det område på Refshaleøen där B&W förr bredde ut sig. (Ursprunget till ordet refshale är rævehale; på svenska rävsvans.) Det var inte för att studera ruiner som jag åkte dit. Nej, saken är den att Copenhagen Street Food har flyttat från Papirøen till Refshaleøen. Den officiella invigningen av ”Reffen” är imorgon; jag passade på att åka dit före morgondagens trängsel.
Det är möjligt att åka till Reffen med buss 9A från Københavns Hovedbanegård, den centrala järnvägsstationen, men jag valde att promenera till Nyhavn och ta havnebus 992 (båt) till målet för resan.
Första intrycket vid landstigningen på den konstgjorda ön var förundran. Det var folktomt, en stor äng med ogräs, och långt borta skymtade jag Københavns Yacht Service. Det är inte en serviceanläggning som jag är i behov av. Efter en kvarts promenad i ödemarken träffade jag en tjej anställd på Copenhagen Contemporary. Min första fråga var om Yoko Onos Wish Tree Garden hade följt med i flytten från Papirøen. Hon pekade på de små träden som stod på rad. Men det hängde ju inte längre lappar med önskedrömmar på träden! Hon försäkrade mig att de inte hade kastats. Med ett leende förklarade hon att min lapp var med bland dem som hon personligen hade samlat ihop. Självfallet tror jag på henne. Sedan pekade hon ut den inte helt okomplicerade vägen till matkontrollen.
Framme vid målet såg jag att det mest liknade en byggarbetsplats. Vi var inte många där trots att det annonserats på Reffens webbplats att de flesta av matbodarna skull ha öppet idag klockan 15–20. Invigning imorgon alltså – här har vi ett gäng tidsoptimister.
Första försöket att släcka törsten misslyckades - cards only. Den här gången kom jag ihåg att ta med mitt id-kort, men kontokortet glömde jag hemma. Alltid är det nåt kort som saknas. Andra släkningsförsöket lyckades dock – cash accepted. Danska mikrobryggeriet Mikkeller stod till tjänst:
Efter att ha rekognoserat det ofärdiga Reffen är min slutsats: här skulle man kunna arrangera en blixtturnering. Jag är inte nån blixthaj, men om förutsättningarna är de rätta – god mat och dryck inom räckhåll i inspirerande miljö – kan jag tänka mig att spela schack med omänskligt kort betänketid. Personerna bakom Reffen efterlyser för övrigt idéer kring evenemang av allehanda slag. Här kan schackspelare i Köpenhamn säkert vara med på ett hörn.
Tåget hem blev stående mitt på Öresundsbron i ungefär en timme. Men det är en annan historia – som berättas här.
