INGEMAR JOHANSSON:
Det hade inte gått mer än en timma av speltiden på tredje omgångens andra dag förrän sensationen var ett faktum: Alexander Morozevitj – som måste vinna sitt parti mot Alexander Gristjuk – hade efter tolv drag bjudit remi som vit, vilket automatiskt innebar att han själv var utslagen. Spekulationerna var snart igång på de chattar som följer evenemanget – var det ett fult ryskt trick i gammal stalinistisk anda, var Morozevitj sjuk, hade han fått ett psykiskt sammanbrott? Ja, vad vet man annat än man inget vet om en annans människas bevekelsegrunder. Men tråkigt var det.
Desto roligare var det att följa uppgörelsen mellan turneringens förhandsfavorit Sergej Karjakin och Judit Polgar. Igår vann ju Polgar så Karjakin var tvungen att göra detsamma idag om han inte skulle tvingas lämna världscupen. Precis som igår spelade man Spanskt, men nu satt Judit bakom de svarta pjäserna och det blev något långt livfullt än den grå berlinmuren:
Sergej Karjakin - Judit Polgar
Spanskt (C 83)
1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lb5 a6 4.La4 Sf6 5.0–0 Sxe4
Öppet Spanskt. Bent Larsen ler i sin himmel.
6.d4 b5 7.Lb3 d5 8.dxe5 Le6 9.Sbd2 Le7 10.c3 0–0 11.Lc2 f5 12.Sb3 Dd7 13.Sbd4
13...Sxd4
Här spelas ibland 13...Sa5, varpå kan följa det knivskarpa 14.Sxe6 Dxe6 15.Sd4 Dxe5 16.f3 Ld6 17.g3 f4 med vilda förvecklingar.
14.Sxd4 c5 15.Sxe6 Dxe6 16.f3 Sg5 17.a4 Tad8 18.axb5 axb5
Den här ställningen hade Judit själv som vit mot Magnus Carlsen i Biel 2007. Det partiet blev remi.
19.Ta7
Sergej känner också varianten. I två partier, båda remier, mot Carlsen och Fressinet spelade han 19.Lxg5 Lxg5 20.f4 Le7 21.Kh1.
19...Td7 20.Txd7 Dxd7
21.f4!?
En nyhet. Judit har haft ställningen som vit tidigare och då spelat 24.Kh1 och 24.Le3 (mot Carlsen respektive Sokolov).
21...Se4!
På 21...Se6?! följer det starka 22.g4!, t.ex. 22...g6 23.gxf5 gxf5 24.Dh5 med otvetydig fördel för vit.
22.Lxe4 fxe4 23.f5!?
Karjakin måste vinna, det får bära eller brista. I ett annat läge hade han kanske prövat det lugnare 23.De2 g6 24.Td1 Dc6 25.Le3.
23...d4 24.f6 gxf6 25.Lh6 Tf7
26.cxd4
Om 26.Dh5 så 26...f5! och vart tog vits angrepp vägen?
26...fxe5!
Starkare än 26...cxd4 (26...Dxd4+? 27.Dxd4 cxd4 28.e6!) 27.De1 Lf8 28.Dg3+.
27.Txf7 Kxf7 28.Dh5+ Kg8 29.dxe5 c4
30.e6!?
Detta tycks vara enda vinstförsöket. Allt annat rinner direkt ut i sanden, t.ex. 30.g3 Ld8 (säkrare än 30...Lc5+ 31.Kg2 e3, t.ex. 32.Dg5+ Kh8 33.e6) 31.Le3 De6.
30...Da7+!
Vinner b-bonden och i förlängningen stilrenare än 30...Dd4+!? 31.Kh1 Df6 32.De8+ Lf8 33.Le3 b4 34.Ld4 Df1+ 35.Lg1.
31.Kf1 Da1+ 32.Kf2 Dxb2+ 33.Kg3
33...Df6!
Håller ihop allting.
34.De8+ Lf8 35.Lxf8 Dg5+ 36.Kh3 Df5+ 37.Kh4 Df4+ 38.Kh3 Df5+ 39.g4 Dxf8
40.Dd7
Inte 40.Dxb5?! p.g.a. 40...Da3+ 41.Kh4 De7+ 42.Kh3 Dxe6 och här kan svart t.o.m. börja spela på vinst.
40...Df3+ 41.Kh4 Df6+ 42.g5 Df4+ 43.Kh5 Df3+ 44.Kh4 Df4+ remi
Därmed har Judit Polgar gått vidare till världscupens fjärde omgång och får i morgon en behaglig vilodag medan de flesta kämpar vidare. Detsamma får Alexander Gristjuk, Xiangshi Bu, Vugar Gasjimov, Dmitrij Jakovenko och Tejmur Radjabov. Peter Heine Nielsen spelade åter remi och i vanlig ordning berättar han om dagens parti på Dansk Skak Unions hemsida.
Vasilij Ivantjuk tog revansch på Emil Sutovsky och Jan Nepomniachtchi på Gata Kamsky. David Navara å sin sida var inblandad i en närmast unik händelse: i mittspelet råkade han oavsiktligt röra/välta en pjäs. Han frågade motståndaren Alexander Moisejenko om han var tvungen att flytta pjäsen vilket skulle leda till pjäsförlust. Moisejenko svarade att det var okej att Navara flyttade en annan pjäs. Partiet fortskred och när Navara i ett slutspel K+D mot K+T efter mycket manövrerande hade lyckats uppnå en ställning där mattvarianten var synlig – då bjöd han remi! Enligt en version bjöd han remi i ett läge när Moisejenko sträckte fram näven för att ge upp. Efter två remier väntar särspel och man kan fråga sig vem som står på tur att skänka bort en halva.
* * * * *
JÖRGEN DALMAU:
XIII Open Internacional Sants Barcelona
Det var varmt under turneringen i Barcelona, de första dagarna var det ca 30 grader, och framför allt väldigt fuktigt. Med 10 ronder under sådana förutsättningar är det viktigt att ha bra kondition. Hemmaförberedelserna inför turneringen bestod av studier i Franskt försvar samt löpträning. Under partierna jobbade jag hårt med att hela tiden variera kroppsställningen för att minimera risken för obehagliga armbågsskador ... (Min ulnarisnerv ligger fortfarande i kläm vid armbågen. Konstant smärta. LG)
Eva Jiretorns insats förtjänar ett omnämnande. Hon började med 3/5, varav två remier mot stormästare, men tog endast en halva under andra halvan av turneringen. Trots att hon kom sist av svenskarna i A-gruppen så hade hon en Buchholz-kvalitet som var i paritet med Erik Blomqvists och Lars Karlssons, som tog dubbelt så många poäng som hon.
Själv fastnade jag i den ökända schweizerhissen i rond 3–9 med alternerat högt och lågt rankat motstånd. Till råga på allt så hade jag svart mot de högre rankade motståndarna i hela turneringen. Förargligt. Här ett parti mot en lägre rankad motståndare.
Jörgen Dalmau – Juliette Auvray
Sicilianskt (B 43)
1.e4 c5 2.Sf3 e6 3.d4 cxd4 4.Sxd4 a6 5.Sc3 Dc7 6.Le2 Sf6 7.0–0 Sc6 8.Le3 b5 9.a3 Lb7 10.Kh1 Sa5 11.Dd3 Le7
11...Tc8 för att kunna fortsätta med springaren till c4 var nog lite bättre. Nu riskerar springaren att hamna offside ute på a5.
12.f4 d6 13.e5
Detta är lite tveeggat.
13...Sd5
Efter 13...dxe5 14.fxe5 Sd7 har vit öppnat f-linjen och diagonalerna ned mot h7/h6 (där svarts kung sannolikt snart kommer att befinna sig), plus att den viktiga försvarspjäsen på f6 har tvingats retirera. Men bonden på e5 kan lätt bli svag och svart har fina fält på d5, c5 och c4 för sina pjäser. Enligt datorn väger det rätt lika; själv föredrar jag vit efter t.ex. 15.Lf4 0–0 16.Dh3.
14.Ld2 dxe5 15.fxe5 Sxc3 16.Lxc3 Sc4?
Det verkar som om svart måste spela 16...Sc6 här. Efter 16...0–0 kan vit försöka forcera med 17.Lxa5 Dxa5 18.Sxe6 fxe6 19.Dd7 Ld5 20.Dxe7. Svart kan ta tillbaka bonden med 20...Dd2 21.Lf3 Dxc2 22.Lxd5 exd5 23.De6+ Kh8 24.Dxd5 Dxb2 25.e6 men e-bonden ger vit chansen att spela på vinst.
17.Txf7! Kxf7
17...Sxe5 18.Txe7+ Dxe7 19.De3 ska vinna för vit, t.ex. 19...Sc4 20.Lxc4 bxc4 21.Sxe6 och svarts kung kommer inte undan.
18.Tf1+ Lf6?
Detta förlorar direkt. Svart måste spela 18...Kg8 19.Lg4 Ld5 20.Lxe6+ (Under partiet trodde jag att 20.Dh3? vinner för vit, men 20...Dd7 21.Sxe6 h5! löser både svarts problem längs diagonalen h3-c8 samtidigt som kungen får nödvändig luft. Nu ligger vit torn under och angreppet har gått i stöpet. Här finns bara ett drag som undviker omedelbar förlust: 22.Tf7!. Vits andra torn gör som det första och offrar sig på fältet f7. Efter 22...Kxf7 23.Sg5+ Lxg5 24.Lxd7 kan svart spela på vinst om hon lyckas koordinera sina pjäser.) 20...Lxe6 21.Sxe6 Dc6 22.Sxg7! Td8 (22...Kxg7? 23.e6+ med matt i några få drag.) 23.Sf5 Txd3 24.Sxe7+ Kg7 25.Sxc6 och vit verkar ha goda vinstchanser.
19.Lh5+ Kg8 20.exf6 gxf6 21.Sxe6 Dd6 22.Txf6 uppg.
I rond 6 mötte jag ett spanskt-IM-proffs (en spelare med minst 300-400 partier från Spanien i databasen, enligt Fides hemsida spelar han ca 100 rankade partier per år). Redan innan ronden visste jag hur det skulle bli: han spelar något relativt oteoretiskt (1.b3 i det här fallet), spelar säkert, han drar a tempo i hela partiet, och vinner snabbt. Allt gick enligt planerna förutom att den här gången stod jag bra i mittspelet, nästan på vinst påstod han efteråt, men till slut dukade jag under av komplikationerna och tidpressen. När jag ger upp efter ca 3 timmar och 45 drag har han 1 timme 45 minuter kvar på klockan; man börjar med 1 timme och 30 minuter (+30 minuter efter 40 drag och 30 sekunder efter varje drag).
Efter att ha blivit nedgjord på detta viset var det läge för att kompensera med lite godis: fotbollsmatch Barcelona–Napoli på Camp Nou. Endast en vänskapsmatch i och för sig, men efter förnedringen i spellokalen var det skönt att se motståndaren (Napoli) bli bortgjorda med 5–0. Barca spelade som vanligt finessrikt med många kombinationer, vilket inspirerade till det fortsatta schackspelandet.
* * * * *
VERNER CHRISTENSEN:
Allan Rasmussen mindearrangement
70 spillere var tilmeldt og 64 mødte op til tiden. Det blev således en 6-runders knock-out turnering med minimatcher på to partier på max 20 minutter i hver runde. Tre spillere kom senere og de indgik i de sideløbende monrad-turnering, hvor også de ’knock-outede’ efterhånden spillede med i.
Det var en handicap-turnering. Dels tidsmæssigt med også uden evt omkamp. Tidshandicappet betød ikke så meget. Det kunne gå fra 10 minutter til hver til 3 mod 17 minutter. Men det andet handicap, der betød at den lavest-ratede spiller gik videre ved 1-1, medførte stort favorit-mandefald.
Blandt de mere prominente var, at Jacob Carstensen tabte til Nicholas Nielsen i ottenedels-finalen og at Simon Bekker-Jensen blev ’knock-outed’ af Palle Skov i kvartfinalen.
Semifinalerne bestod af nr 2, 5, 23 og 26 fra startrækkefølgen. Björn Andersson mod Palle Skov i den ene og Jens Ove Fries Nielsen mod Rasmus Pape i den anden. Her vandt favoriterne og Jens Ove og Björn mødtes i finalen. De to har spillet utallige lynpartier med hinanden gennem årene, da de fx har spillet på samme hold i Sverige i flere år. Første parti vandt Jens Ove rimeligt sikkert. I det andet parti kom Jens Ove også bedst fra start, men Björn fik kraftigt modspil, der faktisk endte med at Björn havde dronning + tårn i overskud, men med kun 3 sekunder på uret var det ikke nok. Tredjepladsen gik til Rasmus Pape med sejren over Palle Skov.
Der var præmier til alle, 1 bog til dem der blev slået ud i første runde, 2 bøger for anden runde osv. Og selvom der var blevet solgt mange bøger før turneringen, der blev solgt mange i løbet af dagen var der alligevel flere kasser med bøger tilbage da alle var gået.
I ’kantinen’ blev Peter Heines parti fra Sibirien fuldt på storskærm og der indløb en hilsen fra Peter Heine lige før han gik på scenen i Rusland.
Niels Jørgen Fries Nielsen var idemand og hovedarrangør og stod blandt andet for auktionen i spisepausen over flere af Allans skakmaterailer.
Turneringerne blev ledet af Bjarke Sahl, Sigfred Haubro og Verner Christensen. Kantinen blev styret af Bente Jacobsen (Allans enke) med mange hjælpere. Det praktiske stod Helsinge Skakklub for, bl.a John K. Sørensen, Jørn Vestergaard og Johnny Runge.
Arrangementet sluttede lidt før klokken 17, og mange besøgte Allans gravsted ved Helsinge Kirke.
