Sten Bernhardsson håvade in ett gäng elopoäng. Foto: Matiss Silis
Vid väldigt få tillfällen den gångna veckan noterade jag vem som satt på scenen på tekniska universitetet och var engagerade i de direktsända partierna. Det fanns saker som kändes mer intressanta, som till exempel det egna partiet. Men nu har jag i alla fall i efterhand kollat upp hur det gick i toppstriden. Det var knappast scenskräck som fick slovaken Jan Markos att bjuda remi efter åtta drag mot amerikanen Samuel Shankland i dagens slutrond. Den senare accepterade anbudet och frånsade sig med det möjligheten att passera Markos och vinna turneringen. I det läget var det bara Kaido Kulaots som kunde komma ifatt Markos, men …
Alexander Fier - Kaido Kulaots
Vit drar
Det är nånting med åttonde raden …
40.Te5! fxe5 41.Dxe6+ Kh7 42.De8 uppg.
Så blev det Markos ensam i topp. Simen Agdestein avslutade med tre vinster, men på tionde plats fick han nöja sig med att bli bäste nordbo.
Martin Lokander och Sten Bernhardsson håvade in omkring ett dussintal elo-poäng vardera och jag förlorade ungefär lika mycket. Sten sa nåt om att de elo-poäng som han drar in på somrarna brukar fördelas bland klubbkamraterna i Rödeby SK i höstturneringarna. Generöst. Dokusåpan är förresten nedlagd. Nån fortsättning är inte planerad.
Och i morgon finns det så vitt jag vet inte nån Fide-regel som förhindrar mig att återvända hem till mitt älskade Malmö. Det är dags att börja ladda för nästa helgs stora begivenhet, ett persiskt-svenskt bröllop på ett skånskt slott. Jag älskar när kulturer blandas och glömmer aldrig Bent Larsens ord till mig på en restaurang i Malmö på 70-talet: ”Jag är inte dansk, jag är världsmedborgare.” Bent var en klok människa, han hade inte mycket till övers för trångsynt nationalism.