Två tempokänsliga slutspel från Gibraltar Masters har fångat mitt intresse.
Bruno Zanetti – Andy Baert
Vit drar
Vits remirecept: Tornet måste koncentrera sig på h-bonden medan kungen tar hand om g-bonden. Här en möjlig remiväg:
55.Th1 Kg3 56.Ke6 Kg2 57.Ta1 g4 58.Kf5
Närkontakt på femte raden.
58...g3 59.Kg4
Analysdiagram
och svart måste promovera bonden (D, L eller S – men inte T! 59...h1T?? 60.Ta2+ Kf1 61.Kf3) och acceptera avveckling och remi. Alternativet är förlust: 59...Kf2?? 60.Kh3! Kf3 61.Tf1+ Ke2 62.Kg2 och vit vinner.
Men Bruno Zanetti missade remin. I partiet följde i stället:
55.Ke6? g4 56.Tf1+ Ke4
Inte 56...Kg3? och vi kommer in i analysvarianten ovan.
57.uppg.
Bönderna tar hand om varandra medan svarts kung blockerar vits.
Genom att vits kung tog första steget (55.Ke6?) hinner den paradoxalt nog inte med att få närkontakt med g-bonden. Rätt tänkt men fel utfört. Det var alltså nödvändigt att först tvinga svarts kung bort från möjligheten att hejda vits kung. Fast visst ser det bakvänt ut att tvinga svarts kung närmare promoveringsfältet? Finlir.
I nästa exempel får vi se hur den remisträvande parten behärskar oppositionen.
Oskar Hackner – Francois Weber
Vit drar
63.Kc2!
Inte 63.Kc3? Kb1 64.Kd3 Kb2 65.Kc4 Kc2 och b3-bonden faller.
63...Ka3 64.Kc3 a4 65.bxa4 Kxa4 66.Kc4 Ka3 67.Kxc5 remi
På önskelistan finns allsvenska delikatesser från helgens övningar, partier eller partiställningar oberoende division. Min mejladress finns som synes nästan överst i den oumbärliga högerspalten.
