Årets första nummer av Korrschack har kommit i väg till tryckeriet och solen skiner. Ni som inte är medlemmar i SSKK och därigenom inte får Korrschack missar bland annat Ludvig Sandströms artikel ”Lita inte på någon!”, där de som tror att korrschack bara är att gå i analysprogrammens och teoriböckernas fotspår får något att tänka på. Partikommentarer i världsklass – och det är inte tomt smicker utan en välgrundad bedömning.
Som sagt, solen skiner. När jag öppnar köksfönstret och tittar ut noterar jag att alla spår av snön är borta. Underbart. Dags att planera turneringsaktiviteten och matfesterna. Dags att spela schack och äta gott.
Till att börja med blir jag åskådare i Lund på lördag. Det är Skånefinal i Schackfyran med omkring 750 spelare i aktion, vilket är drygt hälften av alla dem som lärde sig spela schack i höstas i denna välsignade tävlings skånska avdelning. Jag nöjer mig säkert också med att vara åskådare i Copenhagen Chess Challenge den 24-28 april, där jag bland andra upptäcker grannen Stellan i deltagarlistan.
Det arrangeras sannerligen inte många slutna GM-turneringar i det här landet. Sigemanturneringen håller ställningarna, men annars är det ack så glest. Glädjande då att det är både GM- och IM-turnering på gång i Växjö den 26-30 juni. Håkan Jalling meddelar att det eventuellt också blir en andra IM-turnering; det kan lämpligen göras en intresseanmälan till honom.
För egen del tänker jag ta mig samman och anmäla mig till veteranturneringen i Täby. Turneringen arrangerades för första gången för två år sedan och då segrade Juan Bellon. Länge var hans hustru Pia Cramling topprankad bland de anmälda till årets upplaga. Nu ser jag att den platsen har övertagits av GM Vladimir Tukmakov. Wow – det här kan bli skoj. Jag upptäcker till min förvåning att det fortfarande inte finns en enda dansk veteran i startfältet. Jag vet att veteranvärldsmästaren Jens Kristiansen har andra planer, men det finns ju fler från andra sidan Sundet som skulle kunna komma i fråga.
Dottern Lisa kom hem från Europas kulinariska huvudstad San Sebastian häromdan med en fantastisk matupplevelse i bagaget efter ett besök på Martin Berasategui, som har tre Michelin-stjärnor. Och jag fick en butelj utsökt vin från en mindre baskisk vingård. Mycket uppskattat. I går klockan 10 öppnade Noma i Köpenhamn, världens bästa restaurang, för möjligheten att boka ett bord i juni. Jag hängde på låset och släpptes in till deras reservationssida klockan 10.23 bara för att upptäcka att allt var fullbokat. Vägen till paradiset tycks ibland vara oändlig. Är det svårare att boka ett bord på Noma än att slå en stormästare? Det får framtiden utvisa.
