Aron Nimzowitsch 1886–1935. Foto från Edward Winter Collection
I förordet till ”Plovjernet – skakmesteren fra Kratskoven” nämner Morten Fabrin två inspirationskällor: ”Aron Nimzowitsch – On the Road to Chess Mastery, 1886–1924” av Per Skjoldager och Jørn Erik Nielsen, och ”LARSEN – Bind 1, 1935–1965” av Jan Løfberg. Jag delar Fabrins beundran för dessa två praktverk.
Jag har tidigare lyft fram ”LARSEN”. Det är inte en bok som jag läser från pärm till pärm; det handlar om 1110 sidor. Det är en bok i vilken jag avlägger besök som kan framkalla leenden och höjda ögonbryn. För oss Larsenanhängare är det en oumbärlig källa.
I ”Aron Nimzowitsch – On the Road to Chess Mastery, 1886–1924” finns Jørn Erik Nielsens enastående arkiv i fundamentet. Per Skjoldager har bokstavligt talat gått i Aron Nimzowitschs fotspår i Riga, Köpenhamn och annorstädes. Det berättas om Arons skolgång i Berlin, där tonåringen hängde på schackkaféer men ändå skötte sina studier, och universitetsstudierna i matematik och filosofi i Zürich. Vi får en guidad tur genom Riga där Aron Nimzowitsch föddes och växte upp och återvände 1910, där familjeföretaget blomstrade och krossades 1915 i spåren av judeförföljelsen, där Aron sedan försökte försörja sig som schackskribent, där han hade sina värsta år fram mot 1920. För honom blev det ett liv före och ett efter Göteborgsturneringen 1920, den första stora turneringen efter första världskriget. Efter den turneringen kunde han försörja sig på schack i Sverige och sedan i Danmark.
I berättelsen om de stora schackmästarna finns inte sällan mer eller mindre fabelaktiga anekdoter. I den här boken analyseras de grundligt och flera faller samman. Det är följden av en exemplarisk research. I en bra berättelse finns det ofta detaljer och här dras intressanta slutsatser av exempelvis ett visitkort. Skjoldager har lyckats få fram Arons schackspalter från Rigasche Rundschau och han har varit i kontakt med några av Arons släktingar. Det finns bilder från familjealbumen. Jag gläds över ambitionsnivån.
Andra schackmästare kommer till tals, som Richard Teichmann: ”För det första finns det inte någon hypermodern skola, för det andra är Nimzowitsch dess grundare.” Konflikten mellan Nimzowitsch och Siegbert Tarrasch ägnas stort utrymme.
Efter tiden i Sverige under bröderna Collijns vingar slog Aron sig ner i Danmark 1923. Boken slutar 1924 och Nimzoanhängarna väntar förväntansfullt på del 2.
* * * * *
Dagens arbetsplats blev Margaretapaviljongens kafé i Pildammsparken, Malmö. Där fick jag ta av jackan och extratröjan. Solparasollerna har ännu inte kommit fram, vårsolen och den plötsliga värmen har nog överrumplat personalen. Solbrillor på och fram med kollegieblock och penna. Fågelkvitter på behaglig volym. Härligt produktiv.
Detta är en av mina bättre arbetsplatser. En naturnära upplevelse. I höstas såg jag en söt råtta kila förbi mitt kafébord. Hoppas att ingen tjallar till hälsovårdsnämnden. Vem vet, något sådant skulle väl kunna innebära att det är slutserverat på det här stället. Det handlar om förväntningar. Jag förväntar mig inte någon råtta på Noma, inte ens på tallriken, men jag blir inte överraskad om det dyker upp en om året på Margaretapaviljongens kafé.
Jag får många mejl som ger mig glädje och lust att fortsätta med bloggen. Ur dagens skörd, ett från Jan Juul Nielsen:
Ikke alene har læsning af din blog lært mig at spise på Papirøen, men nu har jeg endelig fået at vide, hvad der blev af Palle Ravn, som Bent Larsen skrev så rosende om! Glimrende blog – tak!Den tiden jag lägger på bloggen skulle jag i stället kunna lägga på bokprojekten, men det är svårt att lägga om kursen så länge det dyker upp sådana mejl. Tack!
Bloggen har för övrigt många besökare från Danmark och med tanke på det är jag förvånad över att det bara är en enda dansk schackklubb, Esbjerg Skakforening (bravo!), som har en fast länk hit. Det framgår av listan i den oumbärliga högerspalten. Vem vet, en vacker dag kommer kanske någon annan dansk schackklubb att följa efter Esbjergs goda exempel.
* * * * *
USA-mästerskapet – rond 2
I en intervju i kommentatorstudion efter första ronden i USA-mästerskapet förklarade Gata Kamsky att han hade tvingats lägga om spelstil eftersom han med åldern fått svårare att göra taktiska beräkningar. Han eftersträvar därför enklare ställningar mot de framstormande ungdomarna. I andra ronden var det som om Kamsky ville förklara vad han menade.
Gata Kamsky – Varuzhan Akobian
Vit drar
Vits dam är hotad och bör maka på sig. Efter 22.Dxd3 Lxh3 23.Lxd8 Txd8 är den materiella jämvikten återställd, men svart kan vara rätt nöjd med sitt löparpar. Bättre då 22.De4 med möjligheten Lxf7+ i bakfickan. Men det var en taktisk lösning som fångade Kamskys intresse, ett mothot mot svarts dam, och han föll för frestelsen:
22.Lxd8?? Dxc4! 23.uppg.
Till exempel 23.Df1 Dc3 24.Lh4 dxc2 och svart har en vinnande fribonde.
Andra rondens toppmöte Caruana–Nakamura slutade remi, och i natt kan vi bland annat kolla på So–Caruana.
Partierna genomspelbara
Resultatservice
