MAX WAHLUND:
Två ronder har spelats i Malta Open och det går bra för svenskarna – vissa av dem. Björn Ahlanders kung hamnade dock på villovägar mot en lågrankad tysk på femte bordet, och på bordet ovanför var det min uppgift att försöka trolla fram något mot Sverigebekantingen och stormästaren Marian Petrov. I vanliga fall representerar han Bulgarien, men just nu spelar han under Fide-flagg på grund av röran i Bulgariens tre (!) schackförbund.
En snabb sökning gav vid handen att Petrov ofta spelar Grivas-varianten i Sicilianskt och trots lång erfarenhet blev han komplett mosad i den så sent som härom månaden. Damoffer på h7 verkar vara ett trevligt sätt att vinna tänkte jag och styrde in i samma variant. Något sådant offer blev det aldrig denna gång, istället blev partiet en lektion i varför vissa är stormästare och andra inte. Två illustrativa ställningar:
Max Wahlund – Marian Petrov
Vit drar
Petrov har just dragit Se5-g6 och jag inser att jag blir tvungen att offra kvalitet med Taf1, för Lb6 fungerar ju inte, svart tar bara på f4.
Fast det stämmer inte. Stockfish visar varianten 19.Lb6 Sxf4 20.Dg3! S4h5 21.Lxc7 Sxg3 (nu är detta ingen schack!) 22.Sxe7+ Kh8 23.hxg3 med klar vit fördel. Vem ser sånt? Stormästare, kanske. Jag är inte i närheten av att se det.
Några drag senare, svart har ännu inte tagit kvaliteten. Vad ska jag göra? Jag står ju bra. Räknar på g2-g4, på Th4, på Sh6+. Inget verkar funka. Det är klart, man kan ju spela T4f2 och behålla kvaliteten. Men nånstans i bakhuvudet säger en röst: ”Fischer gick aldrig bakåt!” Jag vet inte vad det är för en röst. Ingen stormästarröst i alla fall. Jag vet inte om Fischer aldrig gick bakåt, om han verkligen inte gjorde det så hade denna ställning varit ett bra tillfälle att börja. T4f2 behåller en liten fördel för vit. Istället går jag framåt. Springaren på f5 tar löparen på e7, helt meningslöst, och jag mals ner i 35 drag.
I morgon är det dubbelrond.
Resultat rond 2
Lottning rond 3
