En av Viktor Kortchnois medhjälpare i Merano 1981, indiern Hiranjamanjanda. Foto: Lars Grahn ©Vid VM-matchen i Baguio 1978 mellan Anatolij Karpov och utmanaren Viktor Kortchnoi kretsade mycket kring professorn Vladimir Souchar, världsmästarens psykologiska stöd. Problemet var att han under partierna tycktes ägna mest uppmärksamhet åt Kortchnoi, som kände sig illa till mods när den ryske professorn satt och stirrade ihärdigt på honom från första bänkraden. Det talades om dåliga vibrationer och försök till hypnos. Kortchnoi blev helt enkelt störd av uppmärksamheten.
Det blev protester och motprotester, Souchar flyttades från första till en bakre bänkrad och tillbaka igen likt en schackpjäs. När schackuret hade startats för 17:e partiet gick en ilsken Kortchnoi fram till matcharrangören Florencio Campomanes och krävde att Souchar skulle flyttas från första till sjunde bänkraden enligt en tidigare överenskommelse. Om arrangörerna inte själva kunde ordna det så lovade Kortchnoi att han själv skulle gå ner och slänga ut Souchar handgripligt. Campo konfererade med det sovjetiska lägret – alltmedan Kortchnois tid gick – och sedan beslöts att flytta Souchar till sjunde bänkraden, varpå man tömde de sex främsta på folk … Kortchnois måttfulla seger hade kostat tio minuter på klockan och nervenergi. Sedan spelade Kortchnoi upp en klart fördelaktig ställning varefter han sjabblade och förlorade.
Efter arton partier låg Kortchnoi under med 1–4. Då fick han erbjudande om hjälp från oväntat håll. Två medlemmar ur Ananda Marga-sekten menade att de kunde bryta professorns kraftfält genom att sätta sig framför honom i lotusställningar och meditera. Det var som om ett cirkussällskap hade kommit till stan. Kortchnoi fick också yogalektioner mellan partierna. I ett läge när Karpov var på väg att köra hem matchen – matchvinnare var den som först uppnådde sex vinstpartier – tog den en ny vändning.
I sin bok Antischack (Askelin & Hägglund, 1981) skriver Kortchnoi om en märklig händelse i samband med vändningen:
”En underlig sak hände mig före det 21:a partiet. Dagen innan hade min yogor lärt mig en formel, som – sade de – kunde hjälpa mig i en svår stund och avleda från mig mina fiender. Om jag ser Souchar kan jag använda denna formel, som bestod av ett par ord på sanskrit. Sånt skulle göra nytta.I vilket annat världsmästerskap spelas det upp sådana scener?
Jag var vid ingången till spellokalen för att påbörja det 21:a partiet, då en bil plötsligt körde fram. Ur den steg Souchar. Han trodde väl att mina kontakter med yogorna upphört i och med att de under de senaste dagarna inte vistats i salen. Han kom fram till mig med den tydliga avsikten att trycka min hand. Just när han var framme slängde jag honom i ansiktet dessa ord på sanskrit. Han satte ögonblickligen sina händer avvärjande mot ansiktet, vände sig om och flydde.”
Efter 31 partier och tre månaders spel var ställningen 5–5 och Kortchnoi prisade hjälpen från Ananda Marga-medlemmarna. Citat från Antischack:
”De uppvägde minst hälften av Karpovs stab. Och om det existerar någon telepati, i synnerhet hatpåverkan, så var de här helt enkelt oersättliga. De valde Souchar som sitt objekt. Från första ögonblicket han såg dem, tappade Souchar ansiktet. Man sade att det gjorde ont att se honom; han helt enkelt vissnade i allas åsyn.”Inför det 32:a och sista partiet krävde Karpov att Kortchnois båda yogor skulle lämna Baguio. Om det kravet inte tillgodosågs skulle Karpov bryta matchen och åka hem. Hotet behandlades på ett jurymöte på morgonen samma dag som partiet skulle spelas. Kortchnois delegationsledare Raymond Keene – som sedan fick sparken – svek sin arbetsgivare. Citat från Antischack:
”Efter att för syns skull ha opponerat sig en smula – så som skådespelet påkallade – skrev Keene en deklaration om att han för att undvika att världsmästaren förlorade matchen på w.o. gick med på att yogorna förflyttades från Baguio. Han tog detta på sitt ansvar och bekräftade med sin underskrift att sovjetsidans krav skulle uppfyllas. Klockan två kom han till villan och meddelade yogorna och fru Leeuwerik att de måste försvinna. Och de lämnade Baguio inför mina ögon.”Kortchnoi tyckte sig se skadeglädje i det sovjetiska lägret när han steg fram mot spelbordet den ödesdigra dagen. Souchar satt i fjärde bänkraden i strid med en tidigare överenskommelse, något som Keene valde att se mellan fingrarna med. Kortchnoi förlorade 32:a partiet och matchen.
DET VAR BAKGRUNDEN när Kortchnoi anlände till Merano tre år senare för en ny VM-match mot Karpov. Den här gången hade han använt sig av profylax. Han misstänkte att Vladimir Souchar skulle dyka upp igen och hade därför åter engagerat medlemmar i Ananda Marga-sekten. Men Souchar dök inte upp. Kortchnoi hamnade än en gång i ett besvärligt underläge och den här gången blev det inte någon vändning. Delegationsledaren Petra Leeuwerik knorrade lite över att Kortchnoi la så mycket tid på yoga i stället för på rent schackliga förberedelser.
Efter att ha förlorat de två första partierna visade Kortchnoi ännu tecken på skämtlynne. Så här skrev jag i Schacknytt nr 8/1981: ”Efter två nederlag var Kortjnoj ännu i stånd att skämta om sina motgångar. För Seirawan berättade han att det finns åtta kostymer i garderoben, och att han fruktade att matchen skulle ta slut innan han fått tillfälle att visa upp alla.”
Det fanns ett trädgårdsschack på Hotel Palace baksida och där bad jag Kortchnois medhjälpare Hiranjamanjanda posera – se bilden ovan. Jag behövde inte övertala honom att slå sig ner på f6.
Delar av Kortchnoilägret på främsta bänkraden i Merano 1981: Victoria Shepherd (medlem i Ananda Marga-sekten), Yasser Seirawan och Petra Leeuwerik. Foto: Lars Grahn ©"Bilden berättar" återkommer varje måndag.
”The picture tells a story” – every Monday.
Google Translate
