Svenska spelarna hade ett stormöte igår där vi tog upp olika frågor kring veteranschacket. Hälsoläget blev en naturlig punkt på dagordningen. Sven Nordenström var en av dem som hade synat toastolen på nära håll under natten. Han citerade Nils Ferlin:
Igår höll jag bordstal för sanning och rätt
Idag vill jag spy i en vattenklosett
Magåkomman drog fram som en snabbt övergående storm och offren har börjat repa sig. Efteranalysen av vad som kan ha åstadkommit förödelsen pågår.
En annan punkt på dagordningen var veteran-SM där det till min glädje var en klar majoritet för att skrota systemet med en begränsning av deltagarantalet till tjugo. Den bestämmelsen innebar att jag inte fick vara med i förra sommarens veteran-SM. Däremot var jag välkommen till NM (framskjuten placering på Bornholm) och även till EM och VM om jag så hade önskat.
Det har talats om att kvalificering till högsta gruppen skulle ge VSM-titeln högre status. Det kan jag förstå om det hade varit en bergergrupp i toppen, men inte när det rör sig om en schweizerturnering. Själva poängen med schweizersystemet är ju att man inte behöver begränsa deltagarantalet. Det förringar väl inte vinnarna av NM, EM och VM att det har vunnit sina titlar i öppna turneringar? Till ett öppet veteran-SM över nio ronder skulle man kunna komplettera med en allmängrupp över sju ronder med rankingtak, ungefär som i Malmö Open jämte MSF Open. Det finns hopp om att jag inte blir portad från huvudgruppen i veteran-SM nästa år. För egen del kan jag kanske efter äventyret i Sibenik kvalificera mig med mitt nästa rankingtal, men det här gäller faktiskt något annat. Jag reagerar på att man eliminerar själva poängen med en schweizerturnering och använder en hemmagjord soppa som utestänger veteraner som vill vara med.
Rysslands förstalag vann med 4-0 mot England 1 och drog ifrån i tätstriden. Bengt Hammars vinst mot Felix Nordström innebar att förstalaget besegrade andralaget med 2,5-1,5.
För egen del artar sig detta till en av de bästa turneringar jag har genomfört sedan jag började spela schack. Med 6,5 poäng efter åtta ronder (prestationsranking 2331) ligger jag trea i poängplockarligan efter Aleksej Gavrilov, Ryssland 1 och Jan Rooze, Belgien. Jag har spelat ett par bra partier, som jag inte orkar kommentera, utan väljer istället att visa mitt sämsta drag i turneringen. Det utfördes i gårdagens rond.
Lars Grahn, Sverige 5 – Hartmut Mai, Stiftung BSW/DBAG 2
Vit drar
Jag spelade schablondraget 9.e4??, och nu inträffade det som en spelare med många poäng ofta råkar ut för. Min lägre rankade motståndare förutsatte att jag med tanke på min tidigare framfart inte kunde göra några dundertabbar redan i spelöppningen. Säkert trodde han att jag kunde teorin, att jag visste vad jag gjorde. Det blev avbyten på e4 och sedan kunde jag gradvis öka pressen tills han dukade under. När jag kollade partiet med Fritz så fick jag en liten chock: jag hade fått mycket stora problem efter 9...Lb4!. Där kunde det roliga ha varit slut, men efter dagens vinst mot Jouko Lahti (revansch för nederlaget i Rogaska Slatina) fortsätter min turnering på ett drömlikt sätt.
