Leo Crevatin vann mot spanjoren Luis Rodriguez igår (bilden) men förlorade
mot GM Jergus Pechac idag. Foto: eycc2019.eu
Milton Pantzar missade alltså vinsten mot Jonas Bjerre i Helsingör men idag kom den fjärderankade dansken inte undan. Det blev Spanskt och Bjerre startade en offensiv på kungsflygeln. Milton parerade den med säker hand och kunde sedan kontra.
Jonas Bjerre – Milton Pantzar
Vit drar
Svart har ett klart initiativ. Springarparet har gjort sitt i försvaret och är beredda att rycka fram.
31.Sg4?!
En dålig lösning i en besvärlig ställning.
31...Lxg4 32.hxg4 Lxf2 33.Df3
Förhoppningen att kunna åstadkomma något på den halvöppna f-linjen grusas.
33...Lh4
Det visar sig att efter 33...Ld4! 34.Lxd4 exd4 har vit ingenting att hämta på f6: 35.Dxf6 d3 och vit har kört fast.
34.Sc3 Dd4
35.a4?
Det draget borde ha förberetts med 35.g3 Lg5. Det handlar i förlängningen om den svarta damens tillgång till fältet h6 ...
35...Dd2 36.Dd1?
36.g3 är enda chansen, t.ex. 36...Dxc2 37.Tf2 Dd3 38.gxh4 bxa4 med fördel för svart. Efter partidraget är det helt kört för vit.
36...Dh6
Det kom nog som en överraskning.
37.Kg1 Lg3 38.Tf3 Dh2+ 39.Kf1 Dh1+ 40.Ke2 Dxg2+
41.uppg.
Till exempel 41.Ke3 Lf4+ 42.Txf4+ exf4+ 43.Kxf4 Df2+ 44.Df3 g5 matt.
Vi är sannerligen inte bortskämda med att se en svenska juniorer i tätstrider i internationella mästerskap efter Nils Grandelius juniordagar, men nu är Milton med och kämpar i toppen i U18.
Även Anna Cramling Bellon i flickor U18 går som tåget. Underbart. Hon hade ett tornslutspel med merbonde där Nalimovs slutspelsbas pekar på remi men där det är lätt att snubbla.
Viktoria Radeva – Anna Cramling Bellon
Vit drar
Ett av remidragen är 56.Tb6, t.ex. 56...Ka1 57.Tb8 a2 58.Tb6 och svart kommer inte vidare.
56.Ke1??
Att bjuda in tornet till d3 är ödesdigert. Nu går det att ordna en utväg för svarts kung.
56...Td3 57.Ke2 Tb3 58.Td8 Ka1 59.Td1+ Tb1 60.Td8 a2 61.Kd2
61...Kb2
Ut i friska luften.
62.Tb8+ Ka3 63.Ta8+ Kb3 64.Tb8+ Kc4 65.Tc8+ Kd5 66.uppg.
När det gäller klassiska kombinationsmotiv platsar löparoffret på h7 i grundkursen. Men den skördar alltjämt offer. Idag var det Edvin Trost som lät sin löpare hugga in på känt manér. Motståndaren slog löparen och vi fick ett skolexempel på varför löparoffret är korrekt.
Edvin Trost – Vittorio Cina
Franskt
1.e4 e6 2.d4 d5 3.Sc3 Sf6 4.Lg5 Le7 5.e5 Sfd7 6.Lxe7 Dxe7 7.f4 a6 8.Sf3 c5 9.dxc5 Sxc5 10.Ld3 0-0??
11.Lxh7+! Kxh7 12.Sg5+ Kg6
Uppgivet är ett bättre alternativ än 12...Kg8 13.Dh5.
13.Dg4 f6 14.exf6 gxf6
15.Sxe6+
Och bara så.
15...Kf7
Efter 15...Kh7 16.Dh5+ Kg8 17.Dg6+ Kh8 18.Dh6+ Kg8 19.Dxf8+ Dxf8 20.Sxf8 Kxf8 21.Sxd5 Sc6 22.Sxf6 har vit torn och fyra bönder för två lätta pjäser. Vit vinner.
16.f5 Lxe6
Det finns inte längre någon anledning att dra ut på eländet.
17.Dg6 matt
Med det hävde sig Edvin upp till 3 poäng i U12.
Resultat
Resultat svenska spelare
Partier här och här
* * * * *
Och när sista draget är gjort ...
Tavla av Maria Yugina.
MAX WAHLUND:
Tänk vad den sista ronden har betydelse för hur man upplever en tävling. Vinner man bara den lämnar man med en ganska bra känsla även om det gått rätt knackigt tidigare i turneringen.
Den goda eftersmaken fick jag tyvärr inte uppleva i årets Cellavision. Jag lottades i slutronden mot Jelena Tomilova, en rysk spelare med titeln WIM och några hundra rankningspoäng mer än mig. Ni vet hur det är när ställningen sakta bara blir sämre och sämre utan att man riktigt begriper hur det går till. Efter femton drag hade jag pjäserna i knät (som vit!) och när jag smått desperat drog tillbaka damen till d1 ryckte Juan Bellon till vid brädet bredvid som om han fått en elektrisk stöt, och gav mig en blick med den ungefärliga innebörden ”Por Dios, ¿¿qué haces??” Jag hade öppnat för en ganska enkel kombination som vann två lätta för torn. Mina fåfänga sprattelförsök räckte inte långt och det var bara att stanna uret. Min motståndare verkade närmast pinsamt berörd av den enkla segern. När jag gratulerade henne till ett välspelat parti log hon ett urskuldande leende och svarade: ”it’s game”, vilket jag tolkar som ”it’s just a game”. Jo, man får ju försöka se det ur det perspektivet.
Min klubbkamrat Simon Olsson hade det nästan ännu värre. Simon har en ganska liten men pålitlig öppningsrepertoar där Trompowsky ingår som en viktig beståndsdel. Efter partiet kom han stapplande ut ur spellokalen: ”Jag vet inte vad som hände! Han har vederlagt Trompowsky!” Fullt så illa är det kanske inte, men nog var det en imponerande uppvisning av den norske stormästaren:
Simon Olsson – Torbjørn Ringdal Hansen
Trompowsky
1.d4 Sf6 2.Lg5 Se4 3.Lf4 c5 4.f3 Da5+ 5.c3 Sf6 6.d5 e6 7.e4 exd5 8.exd5 d6 9.De2+
Det är möjligt att vits problem börjar redan här. Snart handlar det om att svart har ett betydande utvecklingsförsprång.
9...Le7 10.Lxd6 Sxd5 11.De5
Ett försiktigare alternativ är 11.Lxe7 Sxe7 12.Db5+ med dambyte.
11...Sc6 12.Dxd5 Dd8
13.Dxc5?
Den bonden visar sig vara dyrköpt. Vit borde kunna hålla jämvikten efter 13.Lc4 Le6 14.Lxe7 Dxe7 15.De4 Lxc4 16.Dxe7+ Sxe7.
13...Lxd6 14.De3+ Le6 15.Ld3 0-0 16.Se2 Te8 17.Dd2 Se5 18.Le4 f5 19.Ld5 Sc4 20.Dd4 Se3 21.Dxe3 Lxd5 22.Dd3 Dh4+ 23.Kd1 Lc4 24.Dxd6 Tad8 25.Dxd8 Lxe2+ 26.uppg.
Det är alltid gott om tavlor på schackturneringar, denna gång även bokstavligen. WFM Maria Yugina ställde ut sin konst och Linköpings ASS slog till på ett verk föreställande ett schackspelande par. Vår styrelsemedlem och tillika SSF-anställda Ofelia Eriksson kommer att sitta i vår spellokal och arbeta en del framöver, och hon konstaterade nöjt att det fanns både en katt och en flaska vin på bilden – viktig symbolik hos oss.
Vi tackar för en trevlig turnering – plötsligt är humöret bra igen. Mot nya vackra tavlor!
