Per och Ulla Ahlström på strandpromenaden i Bugibba.
Flanerar på strandpromenaden i Bugibba i malmöitisk högsommarvärme och försöker intala mig att ägodelar av typ laptop, laddare och diverse kablar är förgängliga ting. Det går sådär. Ibland kunde jag önska mig att min förträngningsmekanism var mer effektiv.
Bugibba verkar i huvudsak befolkad av engelska pensionärer. Det präglar orten. Nästan alla restauranger erbjuder Full English Breakfast eller Super Full English Breakfast. Det är äggröra, bacon, småkorvar, bönor, rostat bröd, smör och marmelad gata upp och gata ner. Det gäller även på vårt hotell, Hotel Topaz. På morgonen är det lång kö framför brödrosten. Igår blev en av dem överhettad med överhängande brandrisk. Brandlarmet reagerade inte. Jag kan tänka mig en scen där en grupp engelska pensionärer står och slår på eldhärden med sina stödkäppar. På morgonen kan man för övrigt lukta sig fram till hotellets restaurang med hjälp av oset från brödrostarna. Men vem är jag att klaga, jag betalar cirka 175 kronor för enkelrum med frukost och lunch. Man får ju mer än man betalar för. Att det inte är mycket till tryck i duschen beror nog på att nittio procent av allt färskvatten på Malta importeras och ankommer i stora tankbåtar.
Min spelöppningsrepertoar ryms på ett halvdussin A4-ark. Ibland stämmer jag av den med grannen Stellan, som har framhållit att man bör hålla sig till sin repertoar oberoende av vilket rankingtal motståndaren har och inte börja experimentera mot låg- eller högrankad. Jag lyder. Igår kändes det dock lite konstigt att följa mästarens rekommendation. Det slumpade sig nämligen så att jag av alla mänskor skulle möta – Stellan. Jag hade svart och försvarade mig med Holländskt. Jag följde Simon Williams recept i ”The Classical Dutch”, en bok som jag har lånat av – Stellan. Efter ett antal drag avvek han från boken, men fick egentligen inte ut så förtvivlat mycket av öppningen. Men det är obehagligt att sitta med en lite sämre ställning mot en stormästare och i mittspelet tog jag chansen att skapa obalans i ställningen. Det visade sig sedan – surprise, surprise – att Stellan behärskade komplikationerna bättre än jag. I grunden tycker jag ändå att det var en lämplig strategi att försöka skapa svåröverskådliga förvecklingar.
Igår kom Roland Ekström på besök. Honom har jag inte sett på årtionden. Om jag förstod det rätt så var det mer kasinot i Bugibba än schackturneringen som lockade honom hit till Brödrostarnas förlovade ort vid Medelhavet.
