INGEMAR JOHANSSON:
Med fyra raka vinster har Sergej Karjakin satt sig i ordentlig respekt hos de övriga deltagarna i turneringen i Stavanger. Vem skulle kunna hejda honom? Ja, vem om inte Magnus Carlsen? Och det var precis vad som hände idag. Deras parti utvecklade sig enligt klassiskt spanskt mönster. Magnus valde som svart den gamla hederliga Breyervarianten med Sc6-b8-d7 och stod väl hårsmånen sämre tills Sergej blev alltför ambitiös för sitt eget bästa. Vändpunkten kom här:
Sergej Karjakin - Magnus Carlsen
Vit drar
31.Kh2?!
"Jag vet inte varför han gjorde det här draget", sa Magnus på presskonferensen. "Ni får fråga Karjakin." Magnus hade väntat sig 31.Te3!?, t.ex. 31...Tb8 32.g3 La6 33.Kg2 och vit har fortfarande ett litet övertag.
31...Sh5!
Förmodligen missade Sergej det här draget.
32.g3 f6 33.Sg6
Karjakin spelade detta utan större betänkande. Det verkar också bäst, men vit måste fortsätta mycket exakt.
33...Sxf4
34.Txd6!
Här tänkte Karjakin desto längre och fann också bästa draget. 34.e5? håller inte, vilket Magnus visade på presskonferensen: 34...fxe5 35.gxf4 exf4 36.Txe6 Txe6 37.Lf5 f3+.
34...Sxg6 35.Txe6 Txe6 36.Ld4 f5
37.e5?
Det här kom à tempo från Karjakin. ”Hade han inte blivit så ambitiös hade han aldrig förlorat det här partiet”, sa Magnus som tyckte att vits ställning fortfarande går att hålla efter 37.Dc3!? fxe4 38.Lb3.
37...Sxe5 38.Lxe5 Dc6
39.Tg1?
Medan partiet pågick föreslog Simen Agdestein den intressanta fortsättningen 39.Le4!? och om 39...fxe4 så 40.Te3 och vit har försvarsmöjligheter. Tyvärr kom denna intressanta variant inte på tal under presskonferensen.
39...Dd5! 40.Lxf5 Txe5 41.Lg4 h5! 42.Ld1 c3!?
43.Df2
På 43.Dxc3 avgör 43...Da2+. Eller 43.Dg2 Dxg2+ 44.Txg2 Lxg2 45.Kxg2 c2 46.Lxc2 Te2+.
43...Tf5 44.De3 Df7 45.g4 Te5 46.Dd4 Dc7
47.uppg.
Norrmännen jublade förstås så som de brukar. Och än större blev jublet när också Jon Ludvig Hammer vann sitt parti mot Wang Hao. Hammers stil är ju mer kompromisslös än Magnus (även om denne idag visade att han också behärskar taktiska slagväxlingar) och trots att Wang Hao är känd som en mycket durkdriven tekniker, så fann han inget försvar mot Jon Ludvigs angrepp. En välförtjänt seger för norrmannen, som tidigare i turneringen har spelat intressanta partier utan framgång.
Annars var det remier över hela linjen idag. Hikaru Nakamura och Veselin Topalov spelade ett intressant parti i Najdorfvarianten av Sicilianskt. Detsamma gjorde Peter Svidler och Vishy Anand. Svidler berättade efteråt att han hade förberett en variant som i bokstavligen sista minuten (strax före partiet) visade sig värdelös. Naturligtvis avslöjade han inte varianten: ”Jag kanske vill bluffa någon med den någon gång”.
Levon Aronian var än en gång inblandad i den slaviska avbytesvarianten, men nu som svart mot Tejmur Radjabov. Det var trevligt att se hur väl spelarna kom överens i efteranalysen, en del sensationsjournalister har ju velat jaga upp en hatstämning, med tanke på den konflikt som råder mellan Azerbajdzjan och Armenien.
Morgondagens möten: Carlsen-Radjabov, Topalov-Wang Hao, Anand-Karjakin, Aronian-Hammer och Nakamura-Svidler.
Ställning efter femte ronden:
1) Sergej Karjakin 4; 2-3) Magnus Carlsen, Hikaru Nakamura 3; 4-7) Levon Aronian, Vishy Anand, Peter Svidler, Tejmur Radjabov 2,5; 8) Veselin Topalov 2; 9-10) Jon Ludvig Hammer, Wang Hao 1,5 poäng.
Partierna genomspelbara.
* * * * *
Järnvägsstationer
LG: Jag minns en liten mysig järnvägsstation på den engelska landsbygden sommaren 1977. I väntsalen hängde ett inramat diplom som visade att stationens trädgård hade belönats med ett hedersomnämnande. Det var en vacker blomsterrabatt, stationsföreståndaren hade anledning att vara stolt.
Så har vi motsatsen: Stockholm Central, en filial till helvetet. Roald Berthelsen hade godheten att stiga upp i arla morgonstund för att transportera mig från Täby till centralstationen. Vi var där i behagligt god tid och jag kunde koppla av i stationens lounge. Så långt allt väl. Jag tog mig sedan till spår 10 och solen sken, men jag kunde inte bli kvitt den undergångskänsla som jag alltid drabbas av på denna helvetesfilial.
Åtta minuter före avgång uppfattade jag ett meddelande på den usla högtalaranläggningen. Spårbyte, nu var det spår 12 som gällde. Och var i helvete finns spår 12? Efter ett tag såg jag en skylt som visade var det låg. Pilen pekade neråt och framför mig såg jag bara en betongvägg. Riktningen verkade i alla fall logisk. Folk jag frågade var liksom jag lantisar och anade inte hur man skulle tyda anvisningen. Efter att ha irrat omkring några minuter stod jag till all lycka vid ett tåg på spår 12, men monitorn visade att det skulle till Uppsala. Folket på perrongen var lika andfådda och förvirrade som jag och det fanns inte någon SJ-personal i närheten. När jag såg att det stod ”Malmö” på en vagn så beslöt jag mig för att kliva ombord. Ibland måste man gambla. En del satsade på monitorinformationen, andra på att dörrskylten var korrekt. Strax började tåget att rulla och genom fönsterna kunde jag se fortsatt villrådiga människor. Efter ett par minuter fick jag bekräftat att jag hade valt rätt. Jag var på väg bort från mitt mellanstopp i helvetet.
Är ni stockholmare medvetna om att Stockholm Central är en katastrof? Jag inser att det inte är ekonomiskt försvarsbart att riva eländet, men man borde åtminstone ordna ordentlig skyltning och en modern högtalaranläggning. Stockholm är en mycket vacker stad men porten dit är hemsk. En observation: om jag håller upp dörren i någon av stationens stresstunnlar så är det ingen som tar över. Folk rusar genom och betraktar mig som en osynlig dörrvakt. Skulle stockholmarna göra revolution om det placerades fartgupp i den här myrstacken?
Skillnaden mellan Stockholm Central och Hovedbanegården i Köpenhamn, huvudstäder som väl befolkningsmässigt är ungefär jämställda, är slående. Det är ett betydligt lugnare tempo på Hovedbanegården och spårsystemet där är mera samlat och logiskt. Det är inte något lappverk. Mycket av skillnaden ligger nog i att det inte finns någon Metrostation på Hovedbanegården. Där har man valt att hålla isär den traditionella järnvägen och den nya tunnelbanan, men det är ändå enkelt att ta sig från det ena till det andra.
Dessa betraktelser har inte något att göra med att MFF förlorade mot Djurgården med en spelare mer på plan en del av matchen. Detta har å andra sidan inte heller påverkat mina intryck av Stockholm Central i positiv riktning.
