Till att börja med: Hjärtligt tack för alla hjärtevärmande mejl som jag har fått de senaste dagarna! Äventyret i Riga är slut, jag återvänder hem och laddar om inför nästa utmaning. Det ska bli skoj att delta i veteran-NM på Bornholm om några veckor.
Björn Ahlander blev bäste svensk i Riga Open. Hans enda förlust kom mot turneringsvinnaren Bartosz Socko. Bland dem han mötte var också de som vann pris för bästa kvinna (Zuzana Stockova) och bäste veteran (Nikolaj Misjutjkov). Slutresultat. Svenskarnas resultat.
I slutet av turneringen bestämde jag mig för att inte vara så förbannat ängslig, att våga piska upp stormar även om jag inte riktigt kunde överblicka konsekvenserna. Det vill säga spela schack som väl de flesta spelar schack. I näst sista ronden fick jag möta ännu en av de lettiska juniorerna.
Grigorijs Morozli – Lars Grahn
Svart drar
18...f4! 19.exf4 Lxh3 20.fxg5
Det finns en hake med det draget men den missade jag i mitt hallucinatoriska tillstånd. Jag kände blodvittring, likt insekterna på Avalon Hotel rum 210.
20...Sg4
Jag har på gott och ont lärt mig att detta (Dh5, Lh3 och Sg4) generellt sett betraktas som en idealställning i den variant vi hade spelat. Om jag haft mindre kunskaper på området så hade jag kanske funnit 20...Lf5!! 21.Dxf5 Sg4 och svart bör vinna.
21.De4
Suck. Jag hade bara räknat med 21.Sf4 Txf4! 22.gxf4 Lxc3
analys
varpå 23.Dxc3 faller på 23...Lxg2 24.Kxg2 Dh2+ 25.Kf3 Dh3+ och så vidare.
21...Lxg2 22.Dxg2 Dxg5 23.Se4 Dh6 24.Sf4 Tf5 25.Dh1
Här satte grabben pekfingrarna i kors och riktade dem mot mig för andra eller tredje gången. Min irritation tilltog för varje gång. Grannen Stellan har varit ledare för svenska trupper i flera internationella ungdomsmästerskap och har berättat för mig vad det betyder. Det är inte någonting med att grabben tog mig för en varulv och ville driva mig tillbaka i kistan. Nej, nej, det är så man bjuder remi på den internationella ungdomsscenen. Det slutade med att jag tog hans späda hand i min och skakade den lätt. Jag behärskade min lust att vilja krossa den. Sedan slängde han iväg en variant på brädet medan han ryckte på axlarna för att visa att det var remi. Han hade väl sett att de stora grabbarna gör så ibland. Jag låtsades inte ens vara intresserad.
I sista ronden fick min motståndare aldrig någon ordning på sina pjäser. Det är inte något märkvärdigt parti, men oavsett det så känns det bra att sluta på det sättet.
Lars Grahn – Juhani Pitkänen
Kungsindiskt (E 70)
1.d4 Sf6 2.c4 g6 3.Sc3 Lg7 4.e4 d6 5.Sge2 0-0 6.Sg3 c5 7.d5 e6 8.Le2 exd5 9.exd5 Te8 10.0-0 a6 11.Lf4 Dc7 12.Dd2 Sbd7 13.Lh6 Lh8 14.f4 Sf8 15.f5 S6d7 16.Sge4 Se5 17.g4 De7 18.f6 Dd7 19.h3 Tb8
20.Lxf8 uppg.
Det stundar 20...Txf8 21.Dh6 med Sg5 i släptåg.
Tidigt, tidigt, tidigt i morronbitti åker jag hem och uppdaterar mig på vad som har hänt i omvärlden. Återkommer om det.
