I kritiska ställningar väljer min hjärnas alla synapser att stämpla ut och gå hem. De lär skylla på hettan, allmänt vedervärdiga arbetsvillkor. Det är så in i helvete illojalt. Jag ska stämma de jävlarna. Här skrivs rättshistoria.
Mitt elotal är på väg mot nollpunkten. Kommer jag att bli portad från alla turneringar om mitt tal slår i botten och blir 0000? Enligt Chessmetrics hade jag 2328 i september 1980. Sedan dess har jag förlorat ungefär 350 elopoäng. Möjligen framstår jag som en godhjärtad poängdonator, men det har ärligt talat aldrig varit min avsikt.
I mina klara ögonblick inser jag att det är ren inbillning att tro att det finns genvägar när det gäller spelöppningsteorin. Min enda teoribok är Simon Williams Classical Dutch, som jag har lånat av grannen Stellan. Jag tänkte lämna tillbaka den, men han sa att det inte var någon brådska. Möjligen säger det något om hur vi värderar boken. Jag har ju gärna velat tro att om man bara utvecklar pjäserna på ett hyfsat förnuftigt sätt så ordnar sig allt. Men efter runt tio drag brukar Fritz visa att jag har ungefär -0,27, vit som svart. Där börjar uppförsbacken.
I sjätte ronden i Riga Open lyckades jag dock få pjäserna till förnuftiga fält i öppningsfasen. Jag spelade mot en pojkvasker som var Lettlands representant i senaste ungdoms-VM U14, en energisk grabbhalva som inte behöver human temperatur och särskilt mycket syre för att fungera. En av dessa som sitter och trummar med pjäser mot bordsskivan när han inte är vid draget, som om han ackompanjerade en begravningsmarsch. I vilken annan turnering får man en sådan motståndare efter fyra förluster och en remi?
Lars Grahn – Olegs Petrovskis
Slaviskt (D 11)
1.d4 d5 2.Sf3 Sf6 3.c4 c6 4.e3 e6 5.b3 Sbd7 6.Ld3 Le7 7.0-0 0-0 8.Lb2 b6 9.Sc3 Lb7 10.Dc2 Tc8 11.Tfd1 h6 12.Tac1 Dc7 13.De2 Db8
14.Se5!
Okej, det förtjänar kanske inte något utropstecken, men tillåt mig i min schackliga misär att överdriva lite. Tanken är alltså att besvara det giriga 14...Sxe5 15.dxe5 Dxe5?? med 16.Sxd5 Dd6 17.Sxf6+ Lxf6 18.Lh7+ och Txd6.
14...dxc4
I partibasen upptäcker jag en näpen föregångare i Martinovic–Plenca, Krk Malinska 2013, som fortsatte 14...Tfd8 15.f4 c5 16.cxd5 Sxd5 17.Sxd5 Lxd5 18.e4 Lb7 19.d5 exd5??
analys
20.Sxd7 Txd7 21.Dg4 uppg.
15.bxc4 Sxe5 16.dxe5 Sd7
Jag stod vid vägskälet och visade än en gång dåligt omdöme. Jag överskattade mitt löparpar - drömmar om matt på h7 etc - och spelade 17.f4. Det är inte något feldrag, men det hade inte minst med tanke på temperaturen och syrebristen varit mer praktiskt att spela 17.Lh7+ Kxh7 18.Txd7 med kontroll över d-linjen och terrängövervikt. Mina angreppsförsök slutade som så ofta med en kollaps när tidsnöden satte in.
Nu vill jag möta gamla gubbar som är lika trötta som jag. Jag ser fram emot veteran-NM på Bornholm om några veckor. (Per Rasmussen, om du läser det här: sätt upp mig på deltagarlistan. Jag betalar när jag kommer hem till Malmö i nästa vecka.)
Jag måste skaffa teoriböcker och lära mig varianter utantill. Det fanns en tid för länge sedan när jag lärde mig saker utantill av lust eller mer eller mindre av tvång.
Till den förra kategorin hör min Shelleyrepertoar, som jag hade glädje av när jag i min ungdom impade på tjejer under nattliga promenader.
To the MoonJag förmodar att denna romantiska strategi är fullständigt förlegad.
Art thou pale for weariness
Of climbing heaven, and gazing on the earth,
Wandering companionless
Among the stars that have a different birth,
And ever changing, like a joyless eye
That finds no object worth its constancy?
Till den senare kategorin av utantillinlärning hör konfirmationsundervisningen, där vi skulle kunna trosbekännelsen. Att förstå innebörden var nog inte lika viktigt. Det var för övrigt i samband med konfirmationen som jag blev ateist. Inte för att jag var särskilt religiös när undervisningen började, det handlade ju mest om att jag skulle få en ny kostym och ett armbandsur. På den tiden missade jag mycket sällan någon av Malmö FF:s hemmamatcher. På konfirmationsdagen den 15 april 1962 – jag glömmer aldrig det datumet – var det allsvensk premiär och MFF spelade hemma mot Elfsborg, som vunnit allsvenskan föregående säsong. Det blev en klassisk match på underbara Malmö stadion. Ove Grahn (vi är inte släkt) gav Elfsborg ledningen efter bara 26 sekunder. Det stod 0-3 innan MFF vände och vann med 5-3. Himmelskt. Jag var nästan gråtfärdig när kompisar hemma på gården berättade vad jag hade missat. Om Gud funnits så hade han låtit mig se den matchen, det var min djupa övertygelse. En sidoingång till teodicéproblemet.
Men till veteran-NM tänker jag alltså skaffa teoriböcker. Se upp gubbar – nu jävlar! Bagaget kommer att bli flera kilo tyngre, men det är jag beredd att ta.
Just det, Riga Open. När Björn och jag anlände till spellokalen för att komma i gång med rond 1 i måndags klockan 17 så pågick invigningsceremonin borta vid scenen i den stora salen. Jag tyckte mig skymta en liten man där borta som liknade Kirsan Iljumsjinov. Det var först när jag nästa dag såg bilder från invigningen som jag förstod att det faktiskt var Fide-presidenten. Hans ständiga valturné tar honom till alla hörn av världen. Det är lustigt att se dessa bilder på Fides hemsida där Iljumsjinov poserar vid borden där de främsta stormästarna sitter, och han står där och försöker skapa intrycket att han är intresserad av partierna. Första ronden blev nästan en timme försenad. Iljumsjinov bar nog en del av skulden till det.
Björn berättade att när han under ett av sina partier tittade upp så stod Alexei Shirov där och kollade på hans ställning. De och några andra var på badstranden tillsammans under Europacupen för ett antal år sedan. Kanske var Shirov intresserad av att se hur badkompisen stod eller också vara det bara ställningen som intresserade honom. Björn är fortfarande obesegrad och har i likhet med Rauan Sagit 4 poäng efter sex ronder. De är bäst i svensklägret. Michail Antipov, Robin van Kampen och Aloyzas Kveinys delar ledningen på 5 poäng. Aktuell ställning.
Oberoende av hur det går i turneringen så försöker jag som alltid att samla dagliga glädjeämnen. Som detta: I dag vaknade jag upp i mitt nya rum utan ett enda nytt insektsbett. Undrar vilken stackare som får ta över rum 210 efter mig.
