Jag bokade ett enkelrum men fick en säng i en massförläggning. Jag misstänker nämligen att jag delar det här rummet med ett gäng vägglöss. Jag har räknat mina insektsbett och om de är fler än nu (fyra) när jag vaknar i morronbitti tänker jag kräva ett nytt rum. Lägg därtill fyra nollor i Riga Open och en delad sistaplats med två olycksbröder. Så får jag vänliga mejl med undringar om varför jag inte bloggar från Riga ...
Mitt resesällskap, Björn och Petra, ser dock till att vi får fina stunder utanför spellokalen. Dagens besök på restaurangen International SV var en höjdare. Saken är den att om man söker kulinariska upplevelser så bör man lämna turisthaken i Gamla stan och söka sig utanför stadskärnan. Jag har börjat förstå hur Riga fungerar. Till International SV åker man lämpligen spårvagn 11 till – jag har glömt vad hållplatsen heter. Min dotter Lisa är alltså en ypperlig kock, men beklagligtvis har hon inte fått den talangen från mig. På senare tid har jag dock utvecklats till en bättre kock än schackspelare – okej, det krävs inte precis några underverk för att nå dit – och om jag lägger blygsamheten åt sidan så är min crème brûlée godare än den jag avslutade med på International SV. Jag misstänker att de inte utgår från vaniljstänger, en ack så vanlig förenklingsmanöver.
Om jag får en remi i den här turneringen så tänker jag fira på Rigas bästa restaurang vilken det nu är.
Nästa rapport kommer eventuellt att handla mer om schack, denna plågsamma sysselsättning.
