När jag träffade Judit på hotellet i Malmö var hon på gång att gifta sig med sin Gusztav (”Guszti”) och jag undrade hur ett familjeliv skulle kunna påverka hennes schackkarriär:
Är det möjligt att kombinera ett familjeliv med schack på toppnivå?I andra frågan handlar det förstås hennes storasyster Susan Polgar. I en intervju för DNA India nyligen tyckte jag mig finna svaren på mina snart åtta år gamla frågor. Här reflekterar tvåbarnsmamman Judit över sin schackkarriär. Barnen har högre prioritet än Sicilianskt och jag hade inte väntat mig något annat.
Det vet jag inte (skratt). När jag ställs inför den situationen ska jag berätta för dig hur det går. Jag har mycket blandade känslor för mitt schackspelande. Ibland vill jag sluta helt och hållet, eller spela sparsamt. Ibland tror jag att det faktiskt går att kombinera, att det bara handlar om att organisera tillvaron på ett vettigt sätt. Men det vet jag nog först när jag befinner mig i den situationen.
Kan vi dra några slutsatser av Susans prioritering?
Egentligen inte. Det kommer an på var och en. Om du verkligen har bestämt dig för att fortsätta, om det är mycket viktigt för dig, så kan du säkert klara av det. Men det är en fråga om hur du känner det, om du vill ägna mer tid åt barnen eller om du kan tänka dig att vara borta från man och barn ett par veckor i stöten. Men som sagt, det är inte lätt att veta innan man befinner sig i den situationen. Och det kan plötsligt dyka upp speciella erbjudanden, nya intressanta utmaningar.