Grannen Stellan är en bra tippare. I SCT:s internationella veteranturnering spikade han Juan Bellon. Och visst gick tipset in. Han avslutade turneringen med en överrumplande manöver:
Juan Bellon – Iivo Nei
Svart drar
65...Lf2??
Att ge sig på den ogarderade bonden ser kanske naturligt ut, men i själva verket är det ett avgörande fel. Det var livsviktigt att hålla kvar löparen på diagonalen ner mot d8.
66.Sxd5+!!
Där satt den! Efter 66...cxd5 67.c6 är löparen ljusår från c7. Och från d5 garderar springaren e3. Briljant.
66...Kxa4 67.Kd2
Kungen tar över som livvakt åt e3-bonden så att springaren kan ägna sig åt roligare saker.
67...Lh4 68.Sc7 Kb4 69.Se8 uppg.
Springaren var på väg mot f5.
Öppningen var intressant: 1.b3 d5 2.Lb2 e6 3.e3 Sf6 4.f4. Det är kanske förmätet att tro att Juan hade sneglat på öppningen i mitt parti mot samme Nei i tredje ronden där jag hade vit: 1.f4 c5 2.Sf3 Sc6 3.e3 g6 4.Le2. Sture Olsson undrar förresten om jag alltid flyttar f-bonden i första draget nuförtiden. I de fem direktsända partier som jag var inblandad i öppnade jag konsekvent med 1.f4 respektive 1...f5. Jag har bara haft med en teoribok till Lido Adriano och Täby – Simon Williams: ”Play the Classical Dutch”. Det känns praktiskt att spela Holländskt med både vit (Bird) och svart. Bengt Hammar föreslog att jag skulle spela 1.f3 och 2.f4 för att komma i rätt fas. Jag tar med mig idén hem och funderar vidare.
Öppningarna har fungerat okej men min oförmåga att vinna vinstställningar är oerhört nedslående. Jag har tidigare redogjort för de missade vinstdragen mot Sergej Birjukov och Demitris Cleanthous. Idag var det dags igen för tredje ronden i följd.
Lars Grahn – Viktor Surikov
Vit drar
21.Se7+!!
Efter att ha utfört det draget satt jag kvar vid brädet för att vara till hands och skaka hand om Surikov insåg att han var förlorad och gav upp. Jag kunde inte se något försvar. 21...Txe7 22.Tb8 är inte mycket att resonera om, 21...Kf8 22.Dd5 ska vi bara inte tala om. Efter 22...Txe7 23.Tb8 är det dubbelhot mot a2 och d8.
21...Kh7 22.Dd5
Med dubbelhot mot a2 och f7. Nu är det väl ändå dags att ge upp?
22...Txd2!?
Ett svindelförsök i ett läge när jag betraktade partiet som mer eller mindre avklarat. Vildanden var god på Restaurang Tegelbruket dagen innan, men jag måste variera mig. Pasta suevo? Oxfilé, knaperstekt fläsk, chipottle o.s.v. Jag försökte rekonstruera menyn ur minnet. Efter partiet skulle jag dit och äta middag tillsammans med Bosse och Hasse. Om jag förmått återerövra koncentrationen hade jag nog funnit 23.Dxf7 Txe7 24.Txe7 Dg8 25.Tbb7 med snar matt.
23.Dxd2? Txe7 24.Txe7 Dxe7
Vart tog mitt angrepp vägen? Jag höll på att tappa aptiten.
25.Kf2 Dc7 26.Tb3 Lf6? 27.Db2?
Efter 27.Dd5 kan Tb7 betraktas som en nära nog avgörande hot, men jag tycktes redan på väg bort mot de missade vinsternas land. Det har vilat en förbannelse över mina vinstställningar i Täby. Någon vid ett middagsbord framkastade tanken att det kanske var psykologiskt betingat, att jag inte tillät mig själv att vinna. Sedan kom ett avväpnande skratt som antydde att det inte var en seriös analys. Hoppas att jag har analyserat det skrattet rätt.
Nåväl, det blev ett långt slutspel och när nästa vinstchans dök upp hade jag bara ett par minuter kvar av betänketiden. Det har väl framgått av tidigare blogginlägg att jag i sådana lägen förvandlas till en simpel kaféspelare.
Lars Grahn – Viktor Surikov
Vit drar
Kungen ska naturligtvis till d5. Vägen dit går via 58.Ke4 och en schack på h6, till exempel 58...Le1 59.Th6+ Kd7 60.Kd5 Lb4 61.Th7+ Kd8 62.Kc6 La3 63.Td7+ med elementär vinst efter 63...Ke8 64.Txd6 eller 63...Kc8 64.Ta7. Men jag gjorde en idiotisk dragomkastning:
58.Th6+? Kd7 59.Ke4 Kc6
Nu får vits kung inte chansen att nalkas d6-bonden. Det blev ytterligare ett tjugotal blixtdrag innan jag var tvungen att offra tornet på bonden för att inte förlora på tid. Bittert, bittert, bittert.
Vinst i det partiet och jag hade fått förstapriset i rankinggrupp 1. Med två vinster och fem remier blev det i stället en placering långt ner i resultatlistan.
Det blev för övrigt Pasta suevo.
Turneringen var ett strålande initiativ av SCT och Peter Hlawatsch och förhoppningsvis blir det en fortsättning nästa år.
Nu är det dags att åka hem till Malmö och Sigemanturneringen.
