Det mest spännande ur svensk synvinkel i Helsingör imorgon är om Erik Blomqvist åter ska ta en stormästarinteckning i Politiken Cup. För det krävs minst remi som vit mot Sverigemästaren Hans Tikkanen. Det lär bli ett besvärligt examensprov. Efter nio ronder står båda på 6,5 poäng liksom bland andra Jonny Hector, Emanuel Berg, Stellan Brynell och Bengt Lindberg. Svenskkolonin ligger en poäng efter ledarkvintetten.
I näst sista ronden försvann Emanuel Berg från striden om förstapriset med förlusten mot Peter Heine Nielsen.
Peter Heine Nielsen – Emanuel Berg
Vit drar
32.Txf4! Dg5 33.Tf8+ Kg7 34.Tef1 Kh6 35.T8f7
Matthotet är avgörande.
35...Dxg2+ 36.Dxg2 Lxg2 37.Kxg2 b6 38.Te7 Sxa2 39.Te6+ Kg7 40.Tf5 Sb4
41.Tfxe5!
Det enklaste.
41...dxe5 42.Txb6 Ta8 43.Sxc5 Sc2 44.d6 Se3+ 45.Kh3 Sxc4 46.d7 Kf7
På 46...Sxb6 följer 47.axb6, till exempel 47...Kf7 48.Sb7 Ke7 49.d8D+ Txd8 50.Sxd8 Kxd8 51.Kxh4.
47.Sb7 Sxb6 48.d8D Txd8 49.Sxd8+ Ke8 50.axb6 uppg.
Efter den stora bröllopsfesten fredag-lördag tänker jag göra ett seriöst försök att ta mig till Helsingör imorgon. Att jag skulle kunna vara där vid rondstart klockan tio är dock en fullständig omöjlighet. Det finns ett sömnbehov som måste tillfredsställas.
Det blev en underbar tillställning på Grand Hotel i Mölle. Mitt tal till bruden, min kära dotter, avslutades med några meningar på persiska. Brudgummen har iranska rötter. Kamelia Tadjerbashi var min språklärare. Om man preppar inför ett schackparti kan man inte sitta med ett manus under partiet och jag hade bestämt mig för samma variant i Grands magnifika festsal. De gick bra nästan hela vägen, ända tills jag kom till ordet ”kardeand”. Då var jag tvungen att plocka fram fusklappen. Mina ansträngningar var mycket uppskattade, särskilt bland alla dem som kommit hela vägen från Iran, och det var dem jag speciellt riktade mig till i min slutkläm. För egen del lyckades jag med visst besvär hålla tillbaka tårarna under talet till skillnad från några bland övriga festdeltagare.
Det var ett svenskpersiskt sagobröllop. När det gäller att blanda olika kulturer i en ceremoni av det här slaget så tänker jag på vad Bent Larsen sa till mig på en restaurang i Malmö tidigt 70-tal. Han betraktade sig inte som dansk utan ”Jag är världsmedborgare”. Det gjorde ett djupt intryck på en ung man. Något att tänka på när nationalismen tar sig olika sjuka uttryck. Bent var en stor man på många sätt.
