En duo vid Rundetaarn i Köpenhamn tidigare idag. Jag lyssnade på en fin version av Don't think twice, it's all right och tänkte att det rätt väl beskriver min spelstil vid brädet. Foto: LG
Idag gav jag mig ut på jakt efter den borttappade sommarkänslan. Den är blockerad i hemstaden på grund av Malmö-Festivalen. Staden präglas sedan igår av trängsel, tingeltangel, panflöjter och langosos. När jag vill lyssna till en konsert känner jag mig som en kommandosoldat – snabbt in, snabbt hem.
Så jag gav mig av till Köpenhamn. Det här är möjligen ett familjedrag. Som jag har berättat tidigare är min bror Yngve bosatt i Rio de Janeiro sedan många år tillbaka. När det är dags för den traditionella Karnevalen där så flyr han staden.
Inte heller Köpenhamn är sig likt. Ibland ser jag de lokala Köpenhamnsnyheterna på Lorry på danska TV2. I torsdags kom ett längre inslag om en ofördelaktig jämförelse med Stockholm, som numera expanderar snabbare än Köpenhamn på många områden och kallar sig ”Skandinaviens huvudstad”. Sådant tar hårt på andra sidan Sundet och en representant från Köpenhamns stad fick försöka förklara varför det har blivit så här och vad som kan göras för att ställa allt till rätta. Ett par saker nämndes, som ambitionen att det ska ges fri tillgång till internet i hela staden. Det ska bli ”Den digitala huvudstaden”. Nyhetsankaret verkade inte imponerad, inslaget sprudlade inte av optimism.
Just på torsdagarna brukar Lorry avslutas med något om den kommande helgens nöjes- och kulturutbud. Jag blev överrumplad när Malmö fick stort utrymme. Det var ett mycket positivt omdöme om Restaurang Bloom i Pildammsparken och mycket om Malmö-Festivalen. Malmö? På Lorry? Som om inte Köpenhamn har så det räcker och blir över? Jag är förbryllad och vägrar tro att Köpenhamn har krympt.
Igår kom så beskedet att dricksvattnet i Köpenhamn är förorenat, förmodligen på grund av att regnvatten efter översvämningar har trängt in i systemet. Det blev jag också varse när jag efter en god lunch på Skuespilhusets restaurang Ofelia beställde in en cappuccino. Det blev inget med det, kaffemaskinen var avstängd i väntan på rent vatten. I stället för en kaffestund gick jag bort till Skuespilhusets utescen där fem skådespelare från det Kongelige Teater repeterade burleskdramat Hvem myrdede Regitze Rio?. Teater i stället för koffein. Det duger.
Foto: LG
Det må vara hur som helst med dåliga expansionssiffror, förorenat dricksvatten, förorenad politik med Pia Kjærsgaard och alla hennes anhängare – Köpenhamn är och förblir min huvudstad.
Jo tack, det blev en fin sommardag i Köpenhamn. Det finns tillfälliga kurer mot en summertime blues tvärtemot vad the Who påstår.