MATTI SVENN:
Det fortsätter att kämpas i London. Rond tre var inget undantag. Mest imponerad blir man förstås av världsettan Magnus Carlsen. Han hittar alltid någonting att spela för i ställningar. Och erbjuds offermöjlighet, som i rond 3, då tvekar han inte en sekund att ta tillfället i akt. Mot Hikaru Nakamura var ingenting klart efter Magnus kvalitetsoffer men han spelade på och plötsligt stod han på vinst. Man börjar lite smått att undra om inte spelarna under Magnus på världsrankingen nu börjar spela under sin reella nivå när de möter honom. Precis som det var för spelarna strax bakom Fischer och Kasparov när de var som bäst.
Magnus Carlsen - Hikaru Nakamura
Italienskt (C54)
1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lc4 Sf6 4.d3 Lc5 5.c3 d6 6.Lb3 a6 7.Sbd2 La7 8.Sf1 h6 9.Sg3 0-0 10.0-0 Le6
En Spansktliknande ställning har uppkommit från Italienskt. Nuförtiden verkar det som om toppspelarna, när de spelar mot 1.e4 e5 alternerar mellan 3.Lc4 och 3.Lb5. Det tredje landalternativet (3 d4 Skotskt) verkar vara ute just nu men lär väl snart återkomma.
11.h3 Dd7 12.Le3 Se7 13.Sh4 Sg6 14.Shf5 Se7
Svart offrar lite tid för att bli av med den obehagliga springaren på f5.
15.Sxe7+ Dxe7
16.Lxa7
Magnus ville egentligen inte byta löpare utan helst spela 16.d4 direkt, men fick det inte att fungera. Vit blir bonde under efter 16...exd4 17.Lxd4 Sxe4! 18.Sxe4 Lxb3 19.Dxb3 Dxe4.
16...Txa7 17.f4 c5 18.Lc2 b5 19.Dd2 Tb7 20.a3 a5 21.Tf2 b4 22.axb4 axb4 23.Taf1
Som göteborgare kommer man oundvikligen att tänka på den legendariske landslagspelaren Lennart Liljedahl när man ser Magnus uppställning. Jag vet inte hur många gånger Lennart ställde upp sig med tornen dubblerade på f-linjen, antingen han spelade Italienskt eller slutet Sicilianskt. Och väldigt ofta hände det något på f-linjen …
23...bxc3 24.bxc3 exf4 25.Txf4 Sh7
Hotet var 26.Txf6 gxf6 27.Dxh6 följt av Sh5 med matt.
26.d4!
Sakta men säkert deltar snart vits alla pjäser i angreppet mot svarts kungsställning.
26...cxd4 27.cxd4 Dg5 28.Kh2 Sf6 29.Ld1
29...Tfb8
Ställningen är sådan att det är svart som måste göra de bra och svåra dragen. Textdraget verkar naturligt, men nu var tid och initiativ viktiga faktorer att ha med i beräkningen. En svårfunnen försvarsplan som stör vit var 29...Ta8 30.h4 Da5 31.Df2 Dd8. Det är dock mycket komplicerat efter t.ex. 32.d5 Lc8 33.De3 Ta1. På videolivesändningen angav Kramnik följande intressanta kvalitetsoffer, som går i linje med att initiativet just nu är viktigt: 29...Tb1 30.h4 Txd1 31.Txd1 Sg4+ 32.Kg1 Dxh4 33.Sf1 och han menade att svart har god kompensation tack vare sin starka springare på g4. I vilket fall som helst var det ett fint praktiskt sätt att lösa problemen på kungsflygeln med. Nu däremot börjar det hända saker.
30.h4 Dg6
31.Txf6!
Ser i förstone inte ut att avgöra sådär direkt. Men betänk att det är svart som ska göra de svåra försvarsdragen.
31...gxf6 32.Df4!
En relativt stilla uppföljning. Planen är att attackera med Sh5.
32...Tb2
Svart vill vara aktiv. Det passivare försvaret 32...Td8 var också möjligt, t.ex. 33.Lh5 (Inte 33.Sh5 eftersom svart får gott motspel med 33...Tb2) 33...Dg7 34.Le2 Dg6, men efter 35.Sh5 är det bra mycket enklare att spela vit. Precis som efter textdraget.
33.Lh5 Dg7 34.Lf3 Ta8?!
Efter detta drag börjar svarts ställning rasa. Sprattelmotstånd erbjöd 34...Kh8 35.d5 Lc8 36.Dxd6 T2b6 37.Dc7 f5
35.d5 Lc8 36.Sh5 Df8 37.Sxf6+ Kh8 38.Tc1 Kg7?
39.e5!
Sätter punkt för ett stilrent kvalitetsoffer. (Även 39.Sh5+ vinner snabbt).
39...dxe5 40.Sh5+ Kh7 41.Le4+ uppg.
Det blir matt efter 41...f5 42.Tc7, eller tornförlust efter 41...Kg8 42.Dg3+ Kh8 43.Dxe5+ följt av Dxb2.
Världsmästaren Vishy Anand gjorde ett tveksamt angreppsförsök med de vita pjäserna mot David Howell i en typisk nimzoindisk (partiet började dock som Slaviskt) isolaniställning, när han med 15.Ld3 gav bort sin vitfältslöpare. Howell försvarade sig säkert och med den snygga och viktiga idén …
22...h5!
… redde han ut den annalkande stormen och tog istället själv över initiativet. Poängen är att den svarta löparen blir en jätte i försvaret. Efter 23.Lxf6 Lxf6 24.Dxh5 g6 såg det ett tag ut som om världsmästaren var nära förlust, men i Howells tidsnöd hittade han en avvekling till ett remibetonat damslutspel.
Nigel Short spelade passivt och utan självförtroende i den damindiska öppningen mot Levon Aronian. Det är alldeles tydligt att han är märkt av sitt usla spel mot Vladimir Kramnik i rond 2. Aronian förstärkte sakta och säkert sin ställning och trots att det dröjde länge innan vinsten var ett faktum syntes det tidigt att Short skulle få det jobbigt. Som en symbolisk gest över sitt spel - så här långt i turneringen - lät Short Aronian t.o.m. Sätta matt i drag 60.
I mötet Michael Adams mot Luke McShane hände något mycket märkligt. Luke offrade som svart i 18:e draget löpare för remisvängar.
Istället för att syna offret avböjde Adams helt sonika erbjudandet och valde att spela med minusbonde. Mycket märkligt. Efter 18.gxh3 Dxh3, t.ex. 19.De2 Sg4 som hotar Sh4 (19...Dg4+ ger inte remischackar; vit kan spela på med 20.Kh1 Dh3+ 21.Sh2.) 3.Df1! Dxf3 4.Ld1! uppstår ett slutspel där vits löparpar bör vara bättre än svarts bönder efter 4...Dxf2+ 5.Dxf2 Sxf2 6.Kxf2 cxd4 7.cxd4 exd4.
Vladimir Kramnik fanns med i livevideosändningen (eftersom han som nionde spelare i turneringen var ledig) och fick bland annat frågan från publiken om hur han tänker sig sin framtid som schackspelare. Han berättade att han absolut inte hade några planer på att dra sig tillbaka från spelet. Han tycker fortfarande att det är fantastiskt roligt att spela och tänker hålla på i minst tre år till om inget särskilt händer. Det är då som 40-årskrisen ligger och lurar ...
Ställningen efter tre ronder (3 poäng för vinst, 1 för remi):
Magnus Carlsen 7; Luke McShane 5; Vladimir Kramnik (2 partier), Hikaru Nakamura och Levon Aronian 4; Vishy Anand (2 partier), David Howell och Michael Adams 2; Nigel Short (2 partier) 0 poäng.
