MATTI SVENN:
Efter rond 6 som präglades av många relativt korta och okomplicerade remipartier satte deltagarna i London Classic full fart i 7:e ronden. Uppgörelsen mellan Levon Aronian och Vishy Anand var enda undantaget. Tidigt såg man att bägge spelarna var nöjda med remi.
Michael Adams, som så här lång inte spelat speciellt imponerande bjöd Magnus Carlsen hårt motstånd. Han inledde med ett okänt bondeoffer som troligen är en nyhet. Carlsen valde dock att avböja. Därefter blev det en klassisk Nimzoindisk uppgörelse där vit försökte skapa spel för sina löpare medan svart gjorde sitt bästa för att kväva åtminstone en av dem. I en oklar ställning där svart tycktes klara sig bra gjorde Adams i tidsnöden en enkel bortsättning som kostade pjäs. Detta var en viktig seger för Magnus i kampen om förstaplatsen.
Magnus Carlsen – Michael Adams
Nimzoindiskt (E21)
1.d4 Sf6 2.c4 e6 3.Sc3 Lb4 4.Sf3 b6 5.Dc2 Lb7 6.a3 Lxc3+ 7.Dxc3 d5!?
En relativt ovanligt sätt för att försöka utjämna på. Ofta har 7...0-0 8.Lg5 h6 9.Lh4 d6 spelats med ungefär lika spel.
8.cxd5 Dxd5!?
9.e3
Vit blir väl mycket efter i utvecklingen om han norpar bonden med 9.Dxc7, t.ex. 9...0-0 10.e3 Sbd7 11.Dc4 Dh5 12.Le2 Tac8. Det är tydligt att initiativ prioriteras högt av toppspelarna i dagens schack. På direktsändningen, där den nionde spelaren i turneringen kommenterar sina åtta konkurrenters spel, framhäver alla hela tiden hur viktigt det är "att ha spel". Materiell övervikt är sekundär.
9...Sbd7 10.b4 0-0 11.Lb2 a5!
Och nu är frågan hur vit ska avsluta sin utveckling. Vart ska vitfältslöparen ta vägen?
12.Ld3
Magnus var inte helt nöjd med sin ställning nu och ansåg att detta var enda draget. Efter t.ex. 12.Lc4 följer 12...axb4 13.axb4 Txa1+ 14.Lxa1 Df5 som hotar schack på b1 och slag på f3. Och på 12.Le2 följer det jobbiga 12...axb4 13.axb4 Txa1+ 14.Lxa1 Da2 och vit får problem med rockaden. Efter 12.b5 Tfc8 följt av c5 tar svart över initiativet.
12...axb4 13.axb4 Txa1+ 14.Lxa1 Da2 15.0-0 Sd5 16.De1 c5 17.dxc5 bxc5 18.b5 Ta8 19.Dc1 h6 20.h3 Da3 21.Dd2 Db4 22.Dc2 Da4 23.Db2 f6 24.Tc1 Sb4 25.Le2 Lxf3 26.gxf3 Sd5 27.f4 S7b6 28.Lg4 Kf7 29.Db1 Da3 30.Td1 f5 31.Lf3 Ta4 32.Le5 Db4 33.Dd3
33...Ta3?!
I begynnande tidsnöd börjar Adams tappa tråden. Med 33...Dc4 fanns det efterlängtade dambytet. Även om vits löparpar känns jobbiga efter t.ex. 34.Dxc4 Txc4 35.Ta1 Ta4 36.Txa4 Sxa4. Svart bör dock kunna hålla partiet till remi. Efter det tveksamma textdraget hittar vits dam en annorlunda väg till kungsflygeln.
34.Df1!
På väg mot g2 som siktar mot g7.
34...g6 35.h4! Sc4?
Ett avgörande misstag i tidsnöden, men nu var det inte så enkelt längre för svart. Efter 35...h5 tränger vits dam in via g2 och g5. Och på t.ex. 35...Sd7 kan man tänka sig det ovanliga 36.Lh8, t.ex. 36...S7f6 37.h5 och det är fortfarande kämpigt för svart (37...Sxh5 38.Dg2).
36.Txd5! Sxe5 37.Txe5 Dc3 38.Kg2 uppg.
Den obotlige romantikern Nigel Short försökte återuppliva 1800-talets vilda angreppspel när han bjöd publiken på en Kungsgambit. Då och då har försök gjorts att återupprätta denna klassiska öppning. Till exempel spelade förre världsmästaren Boris Spasskij öppningen relativt regelbundet tidigt i sin karriär. Han besegrade bl.a. i ett berömt parti den store Bobby Fischer i Mar de Plata 1960, som Bobby trots förlusten utförligt kommenterat i sin fantastiska bok ”My 60 Memorable Games”. Shorts motståndare Luke McShane visade dock att öppningen knappast duger för att ge vit fördel på 2000-talet. Partiet avvecklades så småningom till ett slutspel med torn och löpare för svart mot torn och springare där e3-bonden som blivit kvar efter mittspelskomplikationerna avgjorde.
Vladimir Kramnik fick sin sedvanliga lilla fördel med vit i antagen Damgambit mot David Howell. Howell var inte riktigt situationen vuxen och kom gradvis sämre och sämre. Slutet blev riktigt småputtrigt, med två svarta damer mot vits enda. Trots att engelsmannen var på drag fanns det ingen räddning.
Vladimir Kramnik – David Howell
Damgambit (D27)
1.Sf3 d5 2.d4 Sf6 3.c4 dxc4 4.e3 e6 5.Lxc4 c5 6.0-0 a6 7.Sc3 Sc6 8.a3 b5 9.La2 Lb7 10.De2 Dc7 11.Td1 Td8 12.d5 exd5 13.Sxd5 Sxd5 14.Lxd5 Le7 15.e4 0-0 16.g3 Sa5 17.Lf4 Dc8 18.a4 b4 19.Tac1 Lc6 20.Lg5 Lxg5 21.Txc5 Lf6 22.Txa5 Lxd5 23.Taxd5 Txd5 24.Txd5 Dc1+ 25.Kg2 Lxb2 26.Dxa6 Dc2 27.Td2 Db3 28.a5 Lc3 29.Td5 Dc2 30.Db7 b3 31.a6 b2 32.Tb5 Da4 33.a7 h6 34.e5 Kh7 35.Tb3 Da2 36.h4 Kg8 37.h5 Da5 38.Db8 Da2 39.Txc3 b1D
40.Tc8 uppg.
Kontringen 40...Df1+ 41.Kxf1 Da6+ 42.Kg2 Dxc8 43.Dxc8 Txc8 räddar inte svart. Efter t.ex. 44.Sd4 Ta8 45.Sc6 Kf8 46.Kf3 Ke8 47.Ke4 Kd7 48.Kd5 avgör f4, f5, e6 o.s.v.
En säker seger för Kramnik som dock imponerade ännu mer i den efterföljande livesändningen, där han formligen sprutade ur sig långa och konkreta varianter. Partiet såg för det otränade ögat relativt enkelt ut, men med Kramniks assistans i livesändningen öppnades ett antal okända vägar för åskådarna. Kramniks egen kommentar i livesändningen för några dagar sedan om att han inte räknade speciellt mycket och bra måste i ljuset från rond 7 var årets understatement.
Nu väntar en spännande avslutning med Magnus Carlsen, överraskningen Luke McShane och Vladimir Kramnik på 12 poäng tätt följda av Hikaru Nakamura på 11; Levon Aronian, Vishy Anand 7; Nigel Short 4; Michael Adams, David Howell 3 (3 p för vinst, remi 1 poäng).
Howell och Adams har spelat ett parti mer än övriga.
Spelprogrammet de två sista ronderna är:
Rond 8 (söndag):
Vishy Anand - Magnus Carlsen
David Howell - Levon Aronian
Luke McShane - Vladimir Kramnik
Hikaru Nakamura - Nigel Short
Michael Adams (spelledig)
Rond 9 (måndag):
Luke McShane - Vishy Anand
Hikaru Nakamura - Michael Adams
Nigel Short - Magnus Carlsen
Vladimir Kramnik - Levon Aronian
David Howell (spelledig)
Med tanke på spelprogrammet är mitt tips faktiskt att Hikaru Nakamura vinner.
