Inte så sällan ser man att de som har en vågavinn-attityd belönas med extra poäng, medan de ängsliga får betala. Visst är det så? Det är möjligt att vi inte överskred remigränserna i detta parti förrän Tomas gjorde ett par tidsnödsmissar, men jag var under mittspelet uppfylld av någon sorts objektivt sett omotiverad optimisim. Det är ändå en känsla som jag vill ta med mig till kommande partier. Även om det långt ifrån är en övertygande vinst, så innehåller partiet mer idéer och fantasi än alla mina partier från Rogaska Slatina sammantagna.
Tomas Olsson – Lars Grahn
Wienerparti (C 29)
1.e4 e5 2.Sc3 Sf6 3.f4 d5 4.fxe5 Sxe4 5.Sf3 Lg4
Utan vetskap om att 5...Le7 är huvuddraget. Mina teorikunskaper är inte vad de borde vara.
6.Le2
Det ser naturligt ut men enligt min enda källa i ämnet, Keres: Dreispringersiel bis Königsgambit (Sportverlag 1974), är det 6.De2 som är huvuddraget. Jag ser att Jonny Hector spelade det för tolv år sedan i Istanbul, och efter en liten utflykt i partibasen tror jag att det fortfarande gäller som teorins förstaval. Vad jag hade gjort på det står skrivet i stjärnorna.
6...Sc6 7.d3 Sxc3
Jag räknade en del på 7...Lxf3 8.Lxf3 Dh4+ 9.g3 Sxg3 10.hxg3 Dxg3+ 11.Kf1 Lc5 12.d4 och tyckte att det såg väldigt oklart ut (diagram).
Flera av de stora mästarna var i början på 1900-talet inblandade i partier i den här varianten, så utan att veta det beträdde jag helig mark.
8.bxc3 Lxf3
Det verkar vara första gången som den här idén prövas, en TN om man så vill.
9.Lxf3 Sxe5 10.De2 De7 11.Lxd5 O-O-O
Löparen på d5 står vid ett vägskäl. På b3 kan den hålla ett öga på f7-bonden och det är ett problem som svart får dras med. På 12.Le4 hade jag planerat 12...g6 följt av f5.
12.Lb3 Dh4+ 13.g3
13...Dh3!?
Det hade jag planerat när jag schackade på h4, så det drog jag à tempo. Tanken var att besvara 14.Dxe5 med 14...Ld6, till exempel 15.Dg5 The8+ 16.Le3 f6. Vit spelar bättre 15.Le6+!? men svart har fortfarande klar fördel efter 15...fxe6. Min innerliga förhoppning är att jag skulle våga spela partidraget även om det var ett tävlingsparti. Det är nog mycket en fråga om attityd.
14.d4
Nu framgår idén med Lb3, men jag hade inte tänkt lämna över f7-bonden frivilligt.
14...Ld6!
Med planen att besvara 15.dxe5 med 15...The8 16.Le3 Lxe5 med hot mot c3 och g3. Då måste vit spela 17.Kf2 och efter 17...Lxc3 har svart utmärkt spel för pjäsen, till exempel 18.Tad1 Ld4 19.Txd4 (19.Td3? Txe3 20.Txe3 Te8) 19...Txd4 20.Df3 Tde4 med klar fördel för svart. Vit gör bäst i att så snabbt som möjligt sätta kungen i relativ säkerhet.
15.Ld2! The8 16.O-O-O Sg4 17.Df1 La3+
Jag ville separera kungen från löparen och på sikt också ha möjlighet att skapa hot på första raden.
18.Kb1 Dxf1 19.Tdxf1 Te2
Det är fortfarande problem med f7-bonden. På 19...f6 följer 20.h3. Vid det här laget hade vårt entimmesparti övergått till att vara ett blixtparti.
20.Lc1
Det löser problemen på första raden. Efter 20.Txf7 Txd2 21.Le6+ Kb8 22.Lxg4 a6 23.Le6 (23.Txg7?? Td6 24.Ka1 Tb6 med avgörande angrepp) 23...Td6 24.Lb3 Th6 25.Txg7 Thxh2 26.Tf1 Tdf2 är det ändå tveksamt om svart kan dra fördel av den vita kungens belägenhet.
20...Lxc1 21.Kxc1 f6
22.h3?
Efter 22.Lc4 bibehålls jämvikten, till exempel 22...Te7 23.Ld3 Se3 24.Tf3 h6 25.Te1 Sd5 26.Txe7 Sxe7.
22...Sf2 23.Te1?
Ett avgörande fel. Efter 23.Lc4 Sxh1 24.Lxe2 Sxg3 25.Lg4+ Kb8 26.Tf3 Sf4 27.Te3 Sd6 28.Te7 kan vit kämpa på. Däremot inte 23.Th2? Sd3+.
23...Tde8 24.Txe2 Txe2 25.uppg.
Slutspelet är tröstlöst för vit.
I och med att det är entimmespartier hinner vi med två på en kväll. I det andra lyckades jag med något som jag misslyckades med i Rogaska Slatina: att genomföra en mattkombination:
Lars Grahn – Tomas Olsson
Vit drar
26.Sef5! gxf5
På 26...Sg8 följer 27.Txc8 Lxc8 28.Sxd6.
27.Sxf5 Kg8
Om 27...Sg8 så 28.Dg5.
28.Dh6 uppg.
Det hotar ju matt på både e7 och g7.
