Magnus Wahlbom, Rödeby SK. Foto: Calle Erlandsson
Det börjar drar ihop sig till slutronderna i allsvenskan. En blick på vem som klarat sig individuellt bäst i fråga om prestationsranking får mig att höja på ögonbrynen. Det vimlar av veteraner i toppen. På första plats: Dan Uddenfeldt, Stockholms SS 4/4 (OS-laget 1972 och 1974). På tredje plats: Magnus Wahlbom, Rödeby SK 4/4 (OS-laget 1976). På femte plats: Ulf Andersson, Alingsås SS 3/3 (16 OS 1970-2004). Okej, man ska inte dra för stora växlar på prestationsrankingen efter tre fyra partier, men ändå.
Här Magnus parti från första ronden i söderettan kommenterat av honom själv. Källa: partiavdelningen på Rödebys hemsida.
Magnus Wahlbom, Rödeby SK - Fredric Olsson, Åstorps SS
Benoni
1.d4 Sf6 2.c4 e6 3.Sf3
Tidigare har jag nästan uteslutande spelat 3.Sf3 i den här ställningen, men denna gång tänkte jag pröva en dragföljd i Benoni som GM Suba (Rumänien) rekommenderat.
3...c5 4.d5
Jaha, då blir det en standard Benoni som jag ville!
4...b5
Nähä, det var ju lite synd. Efter 4...exd5(?) 5.cxd5 d6 hade jag tänkt pröva 6.e4, ett drag som lär härstamma från Murey. Draget är inte bara en cheapo (= billig fälla) utan har också en djupare strategisk innebörd. Poängen är att springaren på c3 ofta är passiv och lätt blir utsatt för angrepp och att vit därför helst vill undvika att spela Sc3 till förmån för Sd2 (till exempel).
5.Lg5
Det vanligaste svaret men det visste jag inte då, utan jag spelade draget först efter en lutare på cirka 10 minuter. Jag var inte så trakterad av varianten 5.dxe6 fxe6 6.cxb5 d5 även om både Kramnik och Aronian har spelat så. Vit har (temporärt?) en merbonde, men också en passiv ställning.
Pinge (Per-Inge Helmertz) vid efteranalysen: "Jag gillar Lg5!"
5...h6?!
Detta drag är jag lite tveksam till. Jag bedömde 5...Da5+ som den "kritiska" varianten. Denna ville jag inte bemöta med 6.Sd2 eller 6.Sc3 på grund av 6...Se4. Jag hade tänkt spela 6.Dd2 och det var slutspelet efter dambytet som jag värderade när jag beslöt mig för 5.Lg5.
Men så här i efterhand kan jag konstatera att 5...Da5+ 6.Sbd2 Se4 inte är så bra på grund av 7.b4!
Analys
med poängen att öppna b-linjen med tempo (7...Dxb4 8.Tb1 Dc3 9.Tb3 Da5 10.Txb5).
För övrigt visar en sökning i min databas (Mega Base 2011) att det vanligaste svaret är 5...exd5.
6.Lxf6 Dxf6 7.Sc3 b4 8.Sb5 Sa6
9.e4!
Ett drag jag är hyfsat nöjd med. Jag spelade det baserat på några konkreta varianter men också på allmänna grunder: svart har knappast tid att slå på b2, för efter 10.e5 är damen illa ute. Fritz 12 ger bland annat varianten 9...Dxb2 10.e5 Le7 11.Ld3 Tb8 12.0-0 exd5 13.cxd5 0-0 14.d6 Ld8 15.Da4 c4 16.Tab1 Sc5 17.Dxa7 Txb5 18.Lxc4 Ta5 19.Dxa5 Dxf2+ 20.Txf2 Lxa5.
9...e5
Bättre är säkert 9...d6. Nu har svart en strategiskt kollapsad ställning som han knappast förväntade sig då han spelade 4...b5.
10.Le2 Ld6 11.0-0 Sc7 12.Sxd6+ Dxd6 13.Se1
Med avsikten att spela springaren till d3 där den understödjer både axb4 och fxe5 .
13...Dg6?!
Ett nytt tveksamt drag från svart. Nu får jag tillfälle att dela svarts ställning i två delar vilka får svårt att samarbeta. Men om svart får tillfälle till att spela d7-d6 står han kanske ändå inte så tokigt.
14.d6 Se6 15.Dd5 Tb8 16.Dxe5 0-0 17.Sc2 Lb7 18.Ld3 Tfe8 19.f3 Sg5 20.Dxc5 Sh3+ 21.Kh1 Sf4 22.Se1
Draget som svart missat, då både löparen och matthotet garderas.
22...a6
Ett försiktigt drag som förvånade mig något, men svart blev väl tveksam till hur många bönder som hans initiativ kan vara värt. Vit står lite obekvämt efter de båda bondevinsterna, men min tanke var att det skulle vara snabbt övergående. Men bonden på d6 måste jag vara rädd om; svart hotar visserligen inte att ta den med Te6 på grund av Da7, men på sikt kan den bli svag.
23.Td1 Lc6 24.Lc2 Te6 25.De3
Med två sunda merbönder borde nu saken vara biff, men icke! Tidsnöden spelar som vanligt sina spratt och det gäller både vit och svart.
25...Df6 26.Tf2 Sg6 27.c5
Inte enbart en billig tidsnödsfälla, som svart naturligtvis inte går i: 27...Dxb2 28.Lb3 med kvalitetsvinst. Men nu är d6-bonden väl garderad och löparen ska ändå till b3, så här tyckte jag fortfarande att allt var välgörande lugnt.
27...Te5 28.Lb3 Tbe8 29.Tfd2 Sf4 30.Sd3 Sxd3 31.Txd3 Dg6 32.Df2?
Första tecknet på tidsnödsdarr: här borde jag ha spelat 32.Ld5 med solklar fördel.
32...Df6
33.Ld5??
Först nu kom jag på denna idén, men nu innebär den i stort sett en grov bortsättning av hela fördelen. Hu!!
33...Lxd5 34.Txd5 Txe4 35.T5d2
35...Te3?
Men inte heller svart är ofelbar i tidsnöden. Efter 35...Tc4 hade jag fått gno hårt och länge för att vinna, och det är inte ens säkert att vit kan forcera en vinst.
36.c6 De6
36...dxc6? 37.d7 och ett av tornen faller.
37.cxd7 Te1+
Jag hade förstås räknat med 37...Dxd7 på vilket jag tänkt att äntligen skapa ett lufthål för kungen. Alltså 38.h3 följt av centralisering av damen med Dd4, men det hade återstått en hel del.
38.Txe1 Dxe1+ 39.Dg1
Nu är det i alla fall slut. Efter det tvungna dambytet hinner vits kung bekvämt fram för att understödja d6-bonden.
39...Dxg1+ 40.Kxg1 Td8 41.Kf2 Txd7 42.Ke3
Och svart stannade klockan.
1–0
(Kommentarer av Magnus Wahlbom)
* * * * *
I Cappelle la Grande slutade åtta spelare i topp på 7 poäng. Av dem hade Sanan Sjugirov bäst särskiljningspoäng. Bäst i den svenska kvintetten var Stellan Brynell på 53:e plats med 6 poäng. Längre ner i resultatlistan: Erik Blomqvist, Sebastian Nilsson och Martin Lokander 5,5; Daniel Semcesen 5 poäng.
