Frukosten, dagens solida öppning. Axel Smith, Nils Grandelius
och Hans Tikkanen. Foto: Pia Fransson
Rond 6 bjöd bland annat på ett toppmöte mellan Tiger Hillarp Persson och Rauan Sagit. I följande ställning gjorde Sagit ett pjäsoffer som Stellan betecknade som överoptimistiskt.
Tiger Hillarp Persson – Rauan Sagit
Svart drar
I stället för att flytta på den hotade springaren kom 22...Lxd3? och efter 23.bxc6 bxc6 24.Dc1 Ta2 25.Tb3 e4 26.Ta3 Tc2 27.Dd1 Le7 28.Txd3 exd3 29.Le4 La3 30.Lxd3
hade vit ett gyllene löparpar och vinstställning.
Jonny Hector var illa ute mot Axel Smith:
Jonny Hector – Axel Smith
Svart drar
Axel slog vakt om sin fördel med 19...Sc4 men Jonny lyckades slingra sig och ordna remi. Stellan fick sällskap av Hans Tikkanen i kommentatorrummet och de var överens om att vit hade fått mycket svårare att rädda partiet efter 19...Sxb3! 20.Txa6 Txa6 21.Dxb3 Ta3. Då har vit absolut ingen kompensation för minusbonden.
Erik Blomqvist pressade Pia Cramling men gjorde ett misstag i tidsnöden: han tillät dragupprepning med remi. Han var först inte klar över att samma ställning höll på att uppkomma en tredje gång, men en kontroll visade att Pias remikrav var korrekt.
Det innebär att Tiger åter är ensam i topp.
Rauan Sagit och Tiger Hillarp Persson i efteranalys. Foto: Pia Fransson
Resultatservice alla SM-grupper
Partier i Sverigemästarklassen
Rond 6
Martin Lokander – Michael Wiedenkeller remi
Erik Blomqvist – Pia Cramling remi
Tiger Hillarp Persson – Rauan Sagit 1-0
Linus Johansson – Kaan Kücüksari 1-0
Jonny Hector – Axel Smith remi
Ställningen efter sex ronder:
Tiger Hillarp Persson 4,5; Erik Blomqvist 4; Axel Smith, Rauan Sagit och Jonny Hector 3,5; Pia Cramling och Michael Wiedenkeller 3; Linus Johansson 2,5; Martin Lokander 2; Kaan Kücüksari 0,5 poäng.
Rond 7 (fredag kl. 15)
Pia Cramling – Martin Lokander
Michael Wiedenkeller – Tiger Hillarp Persson
Kaan Kücüksari – Erik Blomqvist
Rauan Sagit – Jonny Hector
Axel Smith – Linus Johansson
Innan Nils Grandelius åkte hem till Köpenhamn spelade han en klocksimultan med entimmespartier mot tjugo motståndare och han släppte bara en remi. Nils spelade svart på vartannat bord. Pia Fransson var med bland de tjugo och fick Nils kommentarer till simultanen:
Grandelius gör ett drag mot Pia Fransson. Foto: Leopold Martin
PIA FRANSSON:
Nils tyckte i efterhand att han hade spelat lite för fort och hade för mycket tid kvar på klockan i slutet. Han sa det var tre partier som stack ut där han fick lite temporära problem:
Jung Hyun Seo (Jung Min Seos lillebror)
Här satte Nils bort en bonde, men offrade senare en bonde till för att få initiativ och vann.
Jonathan Bernhard, Heby SS, elo 1917 (den enda remin)
Här vann Nils tidigt en bonde, men missade senare lite trix och Jonathan vann tillbaka bonden. I jämn ställning satte sedan Nils en bonde till. Det var dock död remi och Jonathan bjöd med lite tid på klockan. Det var det tredje sista partiet som var kvar av de 20.
Och så glädjande nog mitt parti då ...
Nils gjorde ett inkorrekt kvalitetsoffer och hade missat ett drag jag hade och som jag såg. Efter detta stod jag, enligt Nils, klart bättre. Därefter byggde han successivt sin kompensation och han fixade två bönder för kvaliteten. Sen var det oklart. Det blev farligt för mig igen och jag blundrade ett torn innan jag gav upp.
Efter simultanen hamnade Nils i lite blind efteranalys med Jonathan Bernhard.
Foto: Pia Fransson
* * * * *
Semesterkänsla i Köpenhamn
Veteranklassen på Højbro Plads. Foto: LG
Det är mycket nu och det ställer simultanförmågan på hårda prov: SM-veckan i Eskilstuna samtidigt med Copenhagen Jazz Festival. Idag drog jag iväg för att inandas atmosfären i Köpenhamn. Mycket är sig likt på jazzfestivalen, som att veteranklassen allmän spelar på Højbro Plads. Enda skillnaden från i fjol är att lyssnarskaran har blivit ett år äldre och att scenen har flyttats från södra delen till den norra.
Jag saknar Copenhagen Street Food på Papirøen. Det var en jättemysig miljö vid hamninloppet. Många som hade matbodar där har flyttat till Boltens gård nära Kongens Nytorv. Det har blivit ett slags ordning och reda som tagit bort en del av den charm som fanns i ruffiga Copenhagen Street Food. På Bolten är det mat, mat & mat i tre våningar och det finns gott om bord på en stor innergård. Den totala ytan på Bolten Food Court är större en den som CSF bredde ut sig på.
Matfotograf på Boltens gård. Foto: LG
Min lunch idag: Original Duck Burger från Duck it. Ett säkert kort. En Brooklyn lager därtill. Den burgaren åt jag även när Duck it serverade på Papirøen. Jag borde väl ha prövat något nytt med tanke på det enorma utbudet, men fantasin & upptäckarglädjen dunstar lite i sommarvärmen.
Beskedlig inkastare. Foto: LG
En gång för många år sedan gjorde jag ett fynd när Nordisk Antikvariat kursade böcker i Helligåndshuset: Gideon Ståhlbergs Schack och schackmästare från 1937. När jag talar om en värdefull bok så handlar det om innehållet, inte vad den kan tänkas vara värd i reda pengar. Den kostade 20 danska kronor, om jag minns rätt. Nu går jag dit ibland men det är mycket sällan jag upptäcker något som intresserar mig. Idag fanns det inte en enda schackbok på de belamrade borden. För det mesta finns det åtminstone ett par av Jens Enevoldsens nybörjarböcker. Inte för att jag intresserar mig för nybörjarböcker, men jag kan uppskatta att schacket åtminstone markerar plats i bokutbudet.
Synd att det inte finns något schackkafé i Köpenhamn. Det är dags att börja ladda för min nästa turnering. På sista anmälningsdagen tog jag mig samman och anmälde mig till veteranernas lag-EM i september. Det arrangeras på en kroatisk ö i Adriatiska havet. Det låter lovande. Det skulle vara skoj att pröva en och annan ny öppning men då krävs mer fantasi & upptäckarglädje än jag kan uppbringa för tillfället. Och träning tråkar ut mig. Jag har inte längre någon ambition att bli en bättre schackspelare, men det är som alltid jätteskoj att spela schack. Det är huvudsaken för en amatör.
Sommarlättja på Nyhavn. Foto: LG
Jag ville avrunda med en cappuccino på Skuespilhuset och på vägen dit passerade jag myllret på Nyhavn. På en av krogarna satt ett gäng svenska gubbar och de skrålade fram en snapsvisa som jag aldrig hört förut:
Vi skålar för våra vänner,
och dom som vi känner.
Och dom som vi inte känner,
dom skiter vi i.
Svensk dryckeskultur, ett försök att muta in en plats i det danska hygget. Snapsvisor har aldrig varit min grej. Ge mig gärna gott öl eller gott vin, men snapsen står jag över.
Jag satte mig i en vilstol utanför Skuespilhuset med utsikt över förödelsen på andra sidan vattnet, ruinerna på Papirøen. Men cappuccinon var god. Ett par flickor gick förbi och jag hörde den ena säga: ”Vi har hele sommerferien ...”. Jag hörde inte fortsättningen men det fick mig att ägna en tanke åt min behagfulla plats i vilstolen. Semesterkänsla.
Nä, dags att åka hem och lyssna på vad grannen Stellan har att komma med.
* * * * *
SM-staden och Mästarklassen
Max Wahlund i Mästarklassen. Foto: Lars O A Hedlund
MAX WAHLUND:
SM går in på upploppet och betyget till arrangemangen här i Eskilstuna måste bli toppklass. Arenan är ny och fräsch och det är enormt gott om plats – inget inknölande här inte. Några ur läsekretsen har kanske minnen som exempelvis av Påskturneringen 2016 där det var fysiskt omöjligt att lämna sin plats under partierna. Här i Eskilstuna skulle man kunna ha gymnastik-SM samtidigt i spellokalen utan problem. Kanske nåt att fundera på förresten?
Eskilstuna som stad är också fin. På ett centralt torg ställer kommunen ut en scen, kafébord, solstolar, sommarjobbande ungdomar spelar kubb med barnen och kollar att allt flyter på. Trevligt!
Samtidigt går jag in på en av kommunens Facebooksidor där diskussionen pågår om utveckling och stadsmiljö. En invånare skriver: ”Näringslivet kanske inte är sugna på att etablera sig i en kommun med hög kommunalskatt (skrämmer bort anställda), usel samhällsservice, extrem kriminalitet och integrationsproblem. Är man företagare och kan välja, varför välja Eskilstuna? Politikerna har kört denna vackra industristad i botten.”
Alltid ska folk gnälla ... men kanske är gnället motiverat? Ju mer man lär känna en stad, en människa, en företeelse, desto mer bekant blir man förstås med bristerna. Det är därför zenmästaren Shunryu Suzuki talar om vikten av ”beginner’s mind”. ”In the beginner's mind there are many possibilities, but in the expert's mind there are few.” Detta ska alltså tolkas som att nybörjarens öppna sinne är att föredra.
Det är inte helt säkert att saken fungerar på samma sätt inom schacket. För det första är nybörjare inte så bra på schack, det ligger ju i sakens natur – men sen är det inte ens säkert att nybörjaren ser fler möjligheter (även om många är dåliga). Ofta ser man alldeles för lite ...
Själv har jag sett ovanligt mycket denna vecka och hänger med i toppen av Mästarklassen, långt över mina förväntningar. Undrar om det inte är Smith/Tikkanens hackspettsbok som givit utdelning. Riktigt bra faktiskt! Ett tag ledde jag rentav gruppen, men då fick jag ett anfall av vad statistikerna kallar ”regression to the mean”. I min genialitet hade jag tänkt ut att jag kunde skenoffra en löpare på h2 i en annars ganska balanserad ställning. Min motståndare Andreas Landgren fick det där förvånade ansiktsuttrycket som indikerar att jag just gjort antingen något genialt eller något riktigt ordentligt korkat. Det visade sig vara det senare och det var bara att stanna klockan.
Mästarklassen startade med ostraffbara 21 deltagare, vilket alltså innebar en frirond varje rond. En av de lägre rankade deltagarna fick en gratispoäng och därutöver ett antal nollor. Efter fem ronder fick han nog och drog sig ur turneringen, så nu är vi jämnt antal och alla får spela hela tiden. Nu kommer dagens quizfråga; var hans beslut att lämna turneringen:
1 Ett brott mot Genèvekonventionen
X Olämpligt men inte brottsligt
2 Helt i sin ordning
Skriv rätt svar på en lapp som stoppas i ett gammaldags förseglingskuvert. Skicka sedan alltihopa till minst fyra andra schackspelare. Efter två månader kommer du att få flera hundra kuvert!
Nej, nu spårar jag ur igen i detta ämne. Jag måste öva på mitt beginner’s mind. Men först: blixt-SM.