Lagom svåra kombinationer

Jag har tagit för vana att leverera ”Söndagsdraget” till Sydsvenskan varje onsdag. Det ska vara en lagom svår kombinationsövning, som publiceras i söndagstidningen. Av alla de brev jag har fått genom åren med synpunkter på de alltid aktuella partiställningarna har jag förstått att en överväldigande majoritet av lösarna inte är tävlingsspelare. Det gäller följaktligen att anpassa svårighetsgraden till det. I enstaka fall blir det lite svårare och då hoppas jag att de som går bet på uppgiften kan uppskatta skönheten i kombinationen när de tar del av lösningen.

När jag ger mig ut på jakt samlar jag också in kombinationer till TfS, där jag publicerar sex av det slaget i varje nummer. Där varieras svårighetsgraden från nybörjarlätt till mycket svårt. Det mesta av det som jag tittar närmare på går inte att använda. När jag spelade upp följande ställning så betraktade jag det först som en kandidat till ”Söndagsdraget”, men vid närmare studium upptäckte jag brister.

Arsenij Markevitj – Alexander Demianjuk
Moskva Open, 8 februari 2008


Svart drar

21…c4!
Ah, snyggt, vits dam berövas reträttvägarna. Enkelt och likväl elegant.
22.b3 Lc6 23.uppg.
Jaha, damfångst. Okej?

Det partiet utkämpades alltså i fredags. Vid det här laget har Arsenij Markevitj, som var en av de lägst rankade av de omkring 300 deltagarna, säkert kommit underfund med att det var urdumt att ge upp. Efter 23.Dxc6 Dxc6 24.Se7+ Kf7 25.Sxc6 Tdc8 26.bxc4 Txc6 27.cxd5 är det ju svart som ligger risigt till.

I stället för 22…Lc6 (kan man sätta frågetecken på ett drag som får motståndaren att ge upp?) kunde Demianjuk ha spelat 22…La6 och efter 23.Dc6 Dxc6 24.Se7+ Kf7 25.Sxc6 Tdc8 26.b4 (finurligt men otillräckligt) 26…Txc6 27.b5 Lxb5 28.axb5 Te6 har svart ett klart fördelaktigt tornslutspel. Men det passar inte alls till ”Söndagsdraget”.

Arsenij fyller femton i övermorgon. Hoppas att det här partislutet inte fördunklar den dagen. Han är säkert lite klokare på fredag än han var i fredags.