Resignationsbacill

Förra onsdagen publicerade jag en partiställning från Moskva Open där den vid det här laget femtonårige Arsenij Markevitj gav upp i en ställning där han hade goda vinstchanser. Nu har jag upptäckt ett nytt partislut från samma turnering utkämpat i samma rond. Jag misstänker att det grasserade en sorts resignationsbacill i spellokalen denna olycksaliga dag. Här är mitt senaste bevismaterial:

Egor Krivoborodov – Roman Viliavin
Moskva Open, 8 februari 2008

Vit drar

21.Ld6 uppg.

Okej, snyggt slutdrag. Det ser i förstone ut som om en kvalitetsvinst på grund av det ännu värre 22…Dxd6? 23.Lxh7+. Men det går ju att rädda tornet på f8 men hjälp av mellanschacken på a7. Förbisåg Viliavin den möjligheten? Förmodligen. Det är sant att c-bonden kan bli farlig, men svart har en del antifribondevapen att ta till. Det hade varit mycket kvar att spela om.

I går kväll utkämpade jag en blixtmatch mot Göran Adamsson. Först till sex vinster är det som gäller. Jag tog ledningen med 5-0 och i sjätte partiet hade jag kung och dam mot ensam kung när jag överskred betänketiden. Remi följaktligen.

Vad som sedan hände tänker jag inte avslöja. Men låt mig bara säga att jag var rätt snuvig, det var bortaplan, stolen kunde gärna ha varit en centimeter lägre och belysningen ett par watt högre, hans käresta ringde vid två tillfällen och jag var vid draget båda gångerna (okej, jag vann dessa partier, men här kan man tala om en fördröjd störningseffekt), brädet var skamfilat efter flera transporter på en pakethållare, pjäserna har inte sett en putsduk på åratal, min kropp var upptagen med matsmältning efter en bättre middag alldeles för nära inpå matchen, jag sov lite dåligt ett par nätter innan, jag bröt en pekfingernagel redan under tredje partiet, min nya spelöppningsrepertoar har inte riktigt hunnit sätta sig, jag är mer van vid att spela med mitt digitala schackur, jag satt och förargade mig lite över att jag skulle missa första halvlek i tv-matchen Arsenal-Milan, på vägen till Göran kom jag på en bra formulering till en kommande artikel och mina försök att hålla kvar den i minnet påverkade min minneskapacitet menligt under senare delen av matchen, jag hade toppat formen till klockan 19-20 men kom en halvtimme för sent på grund av en sen middag, och mot slutet hade jag känning av något som kan ha varit en rysk resignationsbacill. Dessutom hade jag en fullständigt otrolig otur. Jag vill för allt i världen inte komma med några bortförklaringar, men var och en förstår nog att det fanns yttre faktorer som spelade in i allra högsta grad i gårdagens blixtduell. Slutresultatet tänker jag som sagt inte avslöja.